Att våga prata om psykisk ohälsa...

– För vår del började det med att vi såg att fler och fler av de ungdomar som vi träffade led av psykisk ohälsa på olika sätt, berättar Frida Carlsson, församlingspedagog i Berga. Tillsammans med studentprästen Anders Facks leder hon utbildningar i ”Första hjälpen till psykisk hälsa”.

– Närvaron av psykisk ohälsa påverkade samlingar och grupper allt mer och antalet enskilda samtal ökade, fortsätter Frida. Vi kände att vi var dåligt rustade och behövde mer utbildning som matchade våra behov.

– Vi kom i kontakt med MHFA ”Första hjälpen till psykisk hälsa” (Mental Health First Aid) som är ett program som har utvecklats i Australien och anpassats till svenska förhållanden, säger Anders. Det används av Nationellt centrum för suicidforskning och Prevention av psykisk ohälsa (NASP) vid Karolinska Institutet. Vi gick utbildningen och är nu certifierade utbildare och utbildar vuxna som arbetar med unga. Dessutom så gör vi skolklassbesök och hälsar på i ungdomsgrupper.

– Under kurserna går vi igenom ungdomsutveckling och de vanligaste uttrycken för psykisk ohälsa som depression, ångest, ätstörningar, självskadebeteende, självmord och panikattacker, säger Frida. Vi pratar om hur man kan bemöta det och hur man på bästa sätt kan hjälpa någon.

– Vi har även utbildningar som riktar sig till de som möter äldre människor, flikar Anders in. Äldres psykiska ohälsa är något som det inte pratas lika ofta om. Åldrande, sömnsvårigheter, demenssjukdomar och undernäring är exempel på saker som påverkar den psykiska hälsan.

Varningssignalerna för psykisk ohälsa

– Det första tecknet på psykisk ohälsa kan vara att en människa förändras i beteendet eller sättet att leva, säger Frida. Exempelvis om man drar sig undan, inte bara från en sak utan flera. Många tonåringar drar sig undan hemma in till sitt rum vilket är normalt och till och med bra när man ska bli självständig. Men om man slutar med något som tidigare varit roligt och som gett energi så är det är ett tecken som man ska ta på allvar. Och om man slutar att ta hand om sig, genom att strunta i måltider och betygen rasar. De förändringarna som är ohälsosamma eller beteendeförändring som är asociala är konkreta tecken.

– Då är det viktigt att man som vän eller som vuxen frågar ”Hur är det med dig?”. Är man förälder så blir man som galen av rädsla och är sällan särskilt pedagogisk, tänker Anders. Det är lätt att fastna i tjatandet och då kan det vara till hjälp att få mer kunskap och andra verktyg som är mer lågaffektiva.

– Det är viktigt för tillfrisknandet att vuxna inte tappar hoppet och orka inge hopp till den som mår dåligt, faller Frida in. Man får vara ett vikarierande, ställföreträdande hopp som fortsätter tro att allt kommer bli bra. Man behöver få veta att någon vill att man finns till. Där har vi kyrkan med sitt hopp, med Gud som vill att vi ska leva.

Självmordstankar

– När vi har föreläsningar så tar vi också upp frågor om självmordstankar, berättar Anders. Nästan alltid finns det en psykisk ohälsosituation hos den som försöker ta sitt liv. Vi pratar om värdet av att ställa direkta frågor, visa att man bryr sig och att vara beredd att gå till handling för att rädda livet på någon.

– Med ungdomar pratar vi om vikten av att inte gå in i tystnadslöfte om självmordstankar, säger Frida. Att aldrig gå med på att inte säga det till någon, utan alltid säga det till någon. Det ska ju alla vuxna också tänka på.

– Varje år är det cirka 1500 människor som tar sitt liv i Sverige, berättar Anders. 10 gånger fler har försökt och ytterligare 100 gånger fler har självmordsplaner. Det gör att vi måste våga prata om det. Undersökningar visar att det aldrig är farligt att fråga. Då visar man att jag ser och vågar sätta ord på och benämna den tanken som du har i dig. Att tänka på att ta sitt liv är en så fruktansvärd tanke och egentligen vill ingen det. Det är sjukdomen och depressionen som talar. Man måste inte veta vad man ska säga till den som mår dåligt, det viktigaste är att våga ställa frågan och stanna kvar och lyssna.

Kyrkans uppgift att bry sig

– Kyrkan definieras utifrån att man tar hand om den mest utsatta, säger Anders. Utifrån Bibeln som grund så skyddar vi den faderlösa och änkan och vi tar hand om främlingen. Och där får vi också baka in att hjälpa den deprimerade tonåringen. Så det är en självklarhet att kyrkan ska engagera sig, vara medveten och möta ungdomar med psykisk ohälsa eller sjukdom.

– Allt vi gör i kyrkan är i någon form suicidpreventivt arbete, tänker Frida. Alla mötesplatser där människor kommer i gemenskap med andra och blir bekräftande gynnar den psykiska hälsan. ■

Text & Foto: Royne Mercurio (ur Liv & Längtan Nr 2 2019)

Ett samtal behöver inte vara så dramatiskt...

– Det är väl ungefär så här enkelt det kan vara när man kommer och har ett samtal med en präst eller diakon, säger Hans Petersson som präst i Ryd, när han och diakonen Kristina Nedell slår sig ner i varsin fåtölj. På bordet står en ljuslykta med ett tänt värmeljus och ett par rykande kaffekoppar.

Samtal

I kyrkan finns det olika möjligheter till enskilda samtal med en präst eller en diakon. Varje natt går det att ringa till Jourhavande präst.