Nästan varje dag har jag anledning att vandra runt i S:t Lars kyrka, där jag är präst. Böner och begravningar blandas med guidningar och samtal i en kyrkbänk med någon besökare. Och alla dessa tillfällen passerar jag en bild av S:t Lars. Han ser så mild ut på bilden och håller en penningpåse i handen. Men berättelsen om honom är allt annat än fromt stillsam. Istället är han en daglig utmaning till min människosyn.
Det berättas om S:t Lars att han hade hand om kyrkans skatter. Därav pengapåsen. Han var diakon i den kristna kyrkan på tvåhundratalet i Rom. Pengarna han samlat in var tänkta för kyrkans sociala arbete. Men kejsaren i Rom ville annorlunda. Han begärde, som gniden makthavare, att kyrkan skulle lämna ifrån sig sina skatter till honom.
Nu var S:t Lars en diakon av den rätta sorten så han samlade alla fattiga i Rom och delade ut de pengar som samlats in. Sedan tog han skaran av sjuka, tiggare, hemlösa och handikappade med sig. I en vild procession tågade de mot kejsarens palats. Och väl framme vid kejsarens palats slår han ut sin hand mot sina följeslagare. Och han ropar övertygat till kejsarens ståthållare: ”Här är kyrkans skatter som aldrig kommer att ta slut.”
För detta mod att trotsa makthavaren och stå upp för de utslagna och se dem som skatter och rikedomar fick S:t Lars lida martyrdöden. Han avrättades på ett halster över öppen eld.
Hans synsätt, att vända upp och ner på vad vi räknar som värdefullt har både utmanat och inspirerat. S:t Lars eller Laurentius har fått ge namn åt en stor mängd kyrkor över världen. Som en påminnelse och en utmaning för kyrkan att se varje människa som oändligt värdefull. Den som oftast beskrivs som ett problem i samhället är ur S:t Lars perspektiv en skatt, en rikedom och en resurs.
Och nu står en av de kyrkor som S:t Lars gett namn åt i vår stad. Kanske går du förbi den varje dag? Då vill den ropa, utmana och uppmuntra dig att se vår stads mest utsatta kamrater som dina vänner. Någon som kan bli till en skatt i ditt liv.
Trots att det gått så många hundra år sedan S:t Lars levde skakar hans förhållningssätt om mitt liv och min syn på verkligheten och mina medmänniskor varje dag. Jag tänder ett ljus i kyrkan, för mod och klarsyn. Och för den som behöver hoppets låga i sitt liv.
Göran Rehnström, församlingsherde i S:t Lars församling.