Kyrkogården - en plats för döda och levande

Kyrkogården är också omgärdad av vägar och av stadsbebyggelse, då den är centralt belägen och tillhör stadskärnan. Den är vidsträckt och delas av en vältrafikerad väg. Kyrkogården ligger där väl synlig för Linköpingsbor och andra som passerar. Den hör till staden, precis som döden hör till livet. Kyrkogården finns där som en påminnelse om döden och om de döda. Som en påminnelse om att också våra liv har en gräns, och att det är just nu vi lever, och att det därför är viktigt att ta vara på livet, tiden och varandra.

Kyrkogården är en plats som samhället avskilt för gravsättning av de döda. Men den är också en andaktsplats för de levande. Kyrkogården blir ett speciellt rum, viktigt för oss människor av olika skäl. Här är platsen där vi får minnas våra kära, här kan vi sörja dem på ett särskilt sätt, här finns en självklar plats för vår sorg och för våra tårar. Det heliga rummet hjälper oss att bearbeta vår sorg. Det är också en plats att återvända till.

Här finns också hoppet, vi får tro att kyrkogården inte är slutdestinationen.

Dödens mysterium delar vi med varandra. Ingen vet vad som händer efter döden, men vi får tro och hoppas på en fortsättning. Ett syfte med kyrkogården är att förmedla kontakt med det eviga. Detta sorgens rum kan vara ett verktyg som kan hjälpa oss i sorgen, förtvivlan, ångesten och smärtan. Då kan rummet också bli en plats för människor att stanna upp, en plats för meditation och andakt. Det är viktigt för vårt sorgearbete att vi får utföra något praktiskt. På kyrkogården kan vi genom handling få visa kärlek och omsorg till den som vi mist. Kyrkogården blir en plats för minnen och vi kan uppleva en gemenskap med de som dött.

Kyrkogården jag bor granne med, Linköpings centrala griftegårdar, är egentligen ingen kyrkogård utan en griftegård eftersom den inte är knuten till någon kyrka. Men här finns ett begravningskapell, ”Uppståndelsens kapell”. I begravningsgudstjänsten, i församlingskyrkan eller i kapellet, påminns vi om att mörkret och döden har besegrats genom Jesus Kristus, Världens ljus.

Gudstjänsten påminner oss om att vi får tro på ett liv efter döden, att vi får tro att våra nära och kära som dött nu vilar i Guds händer, är hemma hos Gud. Griftegården med sin stillhet, helighet och gudomliga närvaro kan få ge oss en smak av himmelriket.

Catharina Helmersson, kontraktsprost
catharina.helmersson@svenskakyrkan.se

Texten är en del av en längre artikel i boken Minnenas park som givits ut i samband med Centrala griftegårdarnas 200-årsjubileum.