Det svänger om gospelkören Agape

– Att sjunga gospel ger en enorm kick, man blir väldigt glad och taggad. Och även om det är en måndagskväll så orkar man hela veckan sen, säger Josefine Johansson som är en av körledarna i gospelkören Agape.

Tillsammans med Karin Svenbrant leder hon kören som övar i Mikaelskyrkan i Ryd på måndagskvällar.

– Vi känner oss hemma här, det en bra kyrka att sjunga gospel i. Vi började faktiskt i Agape samma måndagskväll på hösten 2002, utan att vi kände varandra, berättar Karin.

Båda två har sjungit i kör sen barnsben och letade efter en kör när de flyttade till Linköping.

– Men man behöver varken körvana eller kyrkvana för att vara med. Man behöver inte kunna noter, och kan man noter så kommer man lära sig att sjunga utan, säger Josefine med ett leende. Vi brukar säga att man inte ska ha textlappar, utan kunna texten utantill. Då är det lättare att komma in på rätt ställe i låten.

Samspel och spontanitet

– Vi gör ju mycket spontant, berättar Karin. Det är inte så att vi kör från början och håller oss till några noter. Vi kan ta första delen några gånger och sen nästa del, sen hoppar vi tillbaka till del ett igen och tar en extra vända av den. Då kan gospellåten bli mycket mer flexibel och dynamisk. Det är lite så vi tänker att gospel ska vara. Det ska inte alltid vara likadant och man ska inte riktigt veta hur det ska bli.

– Då måste både kören och vi vara lite på tårna, fyller Josefine i. Det gör det hela extra kul.

– Vi har ett bra samspel, fortsätter Karin, som är den som får flygeln att dansa. Jag ledde kören själv en termin när vi bytte körledare, men när man både ska spela rätt, hjälpa in kören, och dessutom visa texten och rörelser, så blir det lite för mycket.

– Så då fick jag chansen att testa att dirigera, säger Josefine. Det är jättekul och roligt att få utmana sig själv. Jag är fortfarande ödmjuk och tycker inte att jag kan. Jag är självlärd och har inte gått någon kurs eller utbildning utöver några workshops, men kören har varit mycket hänsynsfull och snäll.

Trygghet och omtanke

– Det är en enorm värme i vår kör, fortsätter Josefine. Många nya säger att de känner sig väldigt välkomna. Och så är det, det kan vi säga utan att skryta. Folk är omtänksamma om varandra. Vi är ingen gigantisk jättekör. Vi är cirka 25-30 stycken i kören och det blir väldigt personligt. Ingen försvinner i mängden. Varje person har möjlighet att höra sig själv, också i samspel med andra och känna att man bidrar i sin stämma. Det är stor skillnad om man är tvåhundra eller fem i altstämman.

– Jag tror att ju bättre vi känner vi varandra, desto bättre vågar vi också sjunga, menar Karin. Det finns en trygghet som gör att man vågar testa. Ska man sjunga solo, så blir man uppbackad och det gör inget om det blir lite fel.

– För oss ger det inspiration att se körmedlemmarna våga och växa, berättar Josefine. Kören ger mycket energi och glädje tillbaka till oss som körledare. Det är ju mycket deras förtjänst att vi håller på från år till år.

– För det är en hel del arbete bakom kulisserna, säger Karin. Vi ska välja låtar, boka sjungningar, ha kontakt med kyrkan. Vi gör ju detta helt ideellt. Vi har våra heltidsjobb uppe på det här. Jag jobbar som ingenjör på SAAB och du är kommunikatör på Norrköpings kommun. Det är ganska unikt att vi har drivit en kör på ideell bas under så många år. 

Vad är det med gospel?

– Det är medryckande och det är en sån enorm glädje och energi, som inte går att förklara, säger Josefine full av inlevelse. Känslan av att det är lite fritt gör att man dras med. Det finns en frihet i hur man tolkar och sjunger, vilket gör att det finns tusen sätt att sjunga en gospelsång. Klappar eller sjunger man lite fel så gör inte det så mycket. Det är väldigt förlåtande och tillåtande.

– Jag tänker också att eftersom vi sjunger utantill så kan kören ha ögonkontakt med varandra och vi kan titta på dom vi sjunger med, fortsätter Karin. Det är en ingrediens som gör att man känner att man gör det tillsammans. Det blir inte samma sak om man har en notpärm framför sig.

Är sväng eller budskap viktigast?

– Det är väl en kombination, men det är ju mycket sväng, svarar Karin. Först är det nog melodin och rytmen som tilltalar och sen tittar vi på vad den handlar om. Hör jag en låt någonstans så lyssnar jag efter melodin. Jag kan ju aldrig texten, utan det är melodin som jag fastnar för.

– Gospelbudskapet är ofta ett väldigt djupt budskap, poängterar Josefine, fast på ett väldigt hoppfullt sätt. Man kan ta till sig det oavsett vilken livssituation man befinner sig i. Budskapet finns där och man kan sjunga en gospelsång vare sig man är ledsen, arg eller glad. Det mycket känslor i sången och de får komma till uttryck när man sjunger. 

Ska man sjunga med?

– Ja, vi sjunger tillsammans med folk, inte bara för dem, säger Karin. Man får gärna stå upp och dansa i kyrkbänkarna. Det blir ofta den effekten när vi sjunger att folk blir spontana, ler och tycker det är jättehärligt. Det är fantastiskt med gospel för det inbjuder till så många uttryckssätt.

– Det finns forskning som visar att körsång skapar väldigt mycket endorfiner, faller Josefine in. Stämningen är på topp efter en stund och man mår verkligen bra av att sjunga. Vi har haft ett par stycken som börjat sjunga just för att må bra och få den kicken av körsång och nästan ser det som själavård.

Under tiden vi sitter och pratar så börjar kören droppa in. Det pratas, skrattas och kramas.

– Ja, du förstår vad vi menar, säger Karin med en gest mot kören. Det är en härlig gemenskap, glädje och värme. Och du förresten skriv gärna att vi söker tenorer, avslutar hon med ett skratt. ■

Text och bild: Royne Mercurio 
Publicerad i Liv & Längtan Nr 6 2017