Du kanske har gjort en liknande reflektion som jag – att början och slutet ger ett förändrat fokus. Första gången du träffar en ny person kanske nyfikenheten öppnar för ett extra intressant samtal. Inspirationen är störst i början av en universitetskurs och upplysningskänslan kommer på slutet. Relationen till en boplats är mest känslofylld vid inflytt eller utflytt. Innan du ska säga hejdå till en vän kanske du kommer på allt du egentligen hade tänkt att säga. Början och slutet har som en extra skärpa. Där nånstans i mitten blir allt lite blurrigt. Eller så är det bara jag.
Min erfarenhet är i alla fall att sinnena är mer påkopplade vid inledning och avslutning. Det har hänt att jag varit på väg att ge upp något, velat kasta allt överbord, men då – när man tror man ska säga hejdå – kommer alla känslorna ikapp och viljan får en nytändning. Här blir utmaningen att hålla sinnena vitala efter nyhetens behag och innan separationens sentimentalitet. Hur gör man det?
Jag vet inte om du är en person som, nu vid höstterminens start, har laddat upp med pepp och ambitioner eller om du funkar bäst nånstans i mitten av allt. Det sägs ju att vi funkar olika, och så är det nog även i detta. Vissa gillar att börja om, andra vill bara ha tryggheten när allt rullar på, vissa gillar slutspurten, andra undviker avslut, vissa är igångsättare, andra förvaltare. Många är nog lite av varje, beroende på situation. Att veta vilken ingivelse man ska agera på är alltid en andlig urskiljning. När blir ett avslut ett fullkomnande, när blir det att ge upp för tidigt? Och hur ska man veta om ett upprätthållande av någonting är en bra tålamodsövning eller ett fastnande i falsk trygghet? Här behöver vi vår Hjälpare.
Må din höst börja i ett ärligt sökande och en klarhetens utskiljning, så att du kan veta vad du ska acceptera och vad du ska förändra, vad du ska prioritera, måste stå ut med – eller kanske välja bort. Och må du få kraft att hantera allt som inte står i din makt att välja. Vår Gud är ju Början och Slutet – och allt däremellan, så låt Gud leda genom alla faser. Våra sinnen kan vara blurriga ibland, men inte ett endaste ögonblick har Gud glömt dig.