Fastetiden inför påsk varar i 40 dagar, från askonsdagen fram till påskafton (traditionellt fastar man inte under söndagarna).
Att fastan är 40 dagar har sin förebild i israeliternas 40-åriga ökenvandring och att Jesus fastade i 40 dagar. När Sverige var katolskt, fram till 1500-talet, var fastan obligatorisk och seden är fortfarande stark inom katolska kyrkan. Inom Svenska kyrkan har fastan fortsatt som en tid med möjlighet till återhållsamhet och eftertanke, som förberedelse inför påsken.
Att fasta behöver nödvändigvis inte betyda att man avstår från mat. Man kan avstå från annat som är viktigt i ens liv, t ex godis, kaffe, tv-tittande eller varför inte facebookande. Det man avstår från kan ge tid över för eftertanke och eller resurser att hjälpa en medmänniska. Fastan är en tid för att tänka på andra, och avstå för dem. Svenska kyrkans största insamling, fastekampanjen, infaller under fastan. Tiden är vald med tanke på fastans innebörd av att avstå från överflöd för egen del till förmån för andra.
Det finns fler fastedagar än "den stora fastan" inför påsken. I en del kristna traditioner fastar man på onsdagar och fredagar. På onsdagar för att Jesus förråddes av Judas på just den dagen och på fredagar för att Jesus korsfästes då. Advent är en annan fastetid då vi förbereder oss för julen.
I säck och aska
Seden att strö aska på sig är urgammal och finns beskriven redan i Gamla testamentet. I Daniels bok kan man läsa om hur Daniel vände sig till Gud i bön och ”höll fasta i säck och aska”. Detta är bakgrunden till den askceremoni som idag finns i våra kyrkor på askonsdagen.
Askonsdagen är den dag som inleder fastan. I askonsdagens gudstjänst är det vanligt att prästen tecknar ett kors av aska i pannan på de gudstjänstdeltagare som vill. Ett uttryck för viljan till bot och bättring och ett tecken på omvändelse och längtan efter förnyelse. Hela fastan är en tid för eftertanke. En tid att tänka över sitt liv, fundera över vad man kan avstå ifrån och söka Gud.
Karneval och semla?
Fastlagssöndagen, blåmåndagen och fettisdagen kallas med ett gemensamt namn för fastlagen. Det är festdagar och i gammal tid firades karneval dessa dagar.
Karneval kommer från latinets carne vale, kött farväl. Seden att äta semla, som också kallas fettisdagsbulle eller fastlagsbulle, hänger ihop med att man frossade och åt upp sig inför den långa fastan fram till påsk. Under medeltiden var en bulle gjord av fint mjöl (semila) därav namnet semla.
