Att sätta ljus tar ofta tid och kräver eftertanke, fingertoppskänsla och precision, teknik och estetik i skön förening. Vid själva inspelningssituationen kan detta ljus ibland uppfattas som väl intensivt. I viss mån handlar tv-inspelning även om att kunna stå kvar i och ta emot detta ljus.
Allt levande behöver ta emot ljus för att leva. Allt som växer omvandlar solenergi, vatten och koldioxid till druvsocker och syre. Men det handlar inte bara om yttre fotosynteser, utan även om inre. Vi behöver även medmänskligt ljus, förutom dagsljus. Ljus att dela med varandra, hoppets och tröstens ljus. Vi får öva oss i att ta emot ljus och ge ljus vidare. Att ta emot ljuset kan också ta tid. Tid till att låta ljuset träffa mig. Beröra mig. Tala till mig. Värma mig. Så att jag kan öppna mig och växa inifrån.
I advents- och juletid tänder vi många ljus i decembermörkret. Vi riggar adventsljusstakar och julgransbelysning där hemma, vi hänger upp ljusslingor både här och där och vi pyntar våra hem med ett oräkneligt antal värmeljus. Det är bra – det är viktigt att tända ljus i mörkret, både hemma och i världen. Vi tänder även ljusen i våra adventsljusstakar och i år kommer det första adventsljuset i SVT:s gudstjänstprogram att tändas i Ansgarskyrkan.
Ljusen i alla dess former påminner oss om att även om ”ingen dager synes än”, så blinkar ändå stjärnan i öster mot oss. Ljuset är på väg till oss – det är julens glada evangelium. Det är en ljussättning som är satt över världen en gång för alla – för att världen ska leva. Det är vår glädje och vårt ljusa hopp.
Johannes Söderberg, samordnare och producent för religion och gudstjänster i SVT