Skärtorsdagen - Svekets och ensamhetens dag.
Jesus befinner sig i Jerusalem för att delta i det judiska påskfirandet till minne av israeliterna mirakulösa befrielse från slaveriet i Egypten. Men Jesus är inte glad. Han är uppfylld av insikten om att hans öde är beseglat. Hans drömmar om ett Gudsfolk som följer honom kommer inte att infrias. Istället ser han hotet mot hans liv tydligare. Likaså att hans närmaste vänner missförstår och överger honom. På modernt språk går Jesus in i väggen. Det finns inte längre något han kan göra. Efter avslutad måltid ger han sig ut i parken för att göra upp med Gud. Där släpper han taget om sin dröm. Inte min vilja utan din. Strax därefter grips han av de romerska soldaterna efter ett angiveri från Judas som i sina drömmar längtar efter att Jesus ska konfrontera den romerska ockupationsmakten.
Denna dag tar oss med till vår längtan, till våra drömmar. Allt det sårbara inom oss som ständigt hotas av de missunnsamma eller de som vill något annat. Den tar oss också till den plats där vi inte förstår hur vi ska orka.
Men den lämnar oss inte där. Den tar oss bortom all splittring och kaos till överlåtelsen. Där vi släpper kontrollen och låter livet möta oss.
Långfredagen – Dödens och hopplöshetens dag.
Efter en summarisk rättegång, det var ju helg, döms Jesus till döden genom korsfästning.
Han säger inte mycket först på korset hör vi förtvivlans rop; ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig”? Och kanske är det därför som långfredagen är så svår att stå ut med. Just när vi ger upp vår vilja att kontrollera våra liv. Just när vi bestämmer oss för att leva i förtröstans överlåtelse då träffar oss mörkret och hopplösheten som ett slag.
Allt är tomhet. Allt är slut. Själens dunkla natt som kommer till oss när tillvaron rämnat och vi gett upp. Nederstigen till dödsriket.
Påskafton – Tron är en fågel som anar gryningen och sjunger medan det ännu är mörkt.
Påskdagen – Livet återvänder.
Tidigt, tidigt på påskdagens morgon, ja så tidigt att vi till och med kan kalla det natt dyker kvinnorna upp vid graven för att ta hand om det som blev kvar. Den döda kroppen, men se den är inte där. Jesus har uppstått. Och detta är vårt hopp. När allt det gamla dött, när allt hopp är ute reser sig det nya livet ur graven. Alla de som vill vårda minnet av det som var får häpna när vi med ny kraft tar emot livet, förbehållslöst.
Annandag påsk – Pröva vingarna.
Några av Jesu efterföljare som inte hört om gårdagens under är sorgsna på väg bort från Jerusalem, till staden Emmaus. På vägen sluter Jesus upp vid deras sida men inte förrän det är dags att äta inser de vem han är. Det nya livet är inte alltid lätt för våra närmaste att förstå. De har liksom vant sig vid vår oro, vår stress och de skyddar många gånger dem själva från sin egen oro. Att byta roller är smärtsamt men nödvändigt för att det nya livets vingar ska bära.
Påsken för oss genom livskrisens alla skeden. Men det är inte därför det är den kristna kyrkans viktigaste helg. Det är den därför att Gud som blev människa i Jesus Kristus, genom påskens händelser visat oss att livet är starkare än döden och att Gud alltid vill livet. Det är en sanning som gäller hela mänskligheten. Genom att lita på den och följa Jesus genom död till liv kan vi förverkliga påskens hopp i våra liv redan nu.