Dödad med kollekthåv

Den lilla grävlingen hade länge varit till besvär på kyrkogården, men efter att ha drämts till av en portfölj full med koralböcker och sedan med en kollekthåv som tillhygge fick den somna in, men inte till vila.

När Simon Jonson gick i folkskolan på 40-talet, hände följande minnesvärda episod som han här återger: 

Carl-Hugo Sandberg var under en dryg tioårsperiod, i slutet av 40-talet och början av 50-talet, verksam i Lilla Edet som lärare i folkskolan, men också som kantor i Fuxerna församlingskyrka.  

I kyrkan hade man fått besvär med en grävling som bökade omkring på kyrkogården. Man hade anlitat jägare, som med både fällor och vapen försökt att ta kål på grävlingen, men inte lyckats.  

Efter undervisningen i skolan vandrade Carl-Hugo med jämna mellanrum till kyrkan för att förbereda orgelspelandet inför nästa högmässa.  

Vid ett tillfälle då han var klar och skulle gå hem efter det han spelat på den stora kyrkorgeln, mötte han plötsligt den omtalade grävlingen alldeles utanför sakristian.  

 Nu var goda råd dyra. ”Vad skall jag göra”, tänkte han. I handen bar han sin portfölj, fylld med tunga koraler m.m. Sagt och gjort, snabbt som ögat dängde Carl-Hugo portföljen i huvudet på grävlingen, som tuppade av direkt. Carl-Hugo konstaterade dock att grävlingen fortfarande var vid liv och nu gällde det att snabbt döda den.  

I sakristian förvarades kollekthåvarna och med hjälp av en sådan lyckades det att ta livet av den stackars grävlingen.

Grävlingen förvarades en tid i ett skräpförråd, men fick se dagens ljus 2015 och blev även något av en kändis och fick medverka med sin berättelse och bild i Radio väst, ttela och GP. Lyssna och läs.