”Det är det stycke musik jag burit längst inom mig”

I Lidingö Motettkörs höstkonsert söndag 20 oktober får vi höra ett uruppförande av Anders Sporrings nyskrivna körstycke Kyrie. Här skriver han om sin resa som kompositör och det nya verket!

”1975 tyckte min pappa, kyrkoherden Lasse Sporring, att jag skulle följa med honom och lyssna på ett framförande av J.S. Bachs Johannespassion i Själevads kyrka. Efter att ha varit med om den ville jag inget annat än att bli kompositör. Det skulle dock ta ett tag innan jag kunde kalla mig för det, via studier på Mellansels Folkhögskola och Institutionen för musikvetenskap i Uppsala. Men 1986 framfördes mitt verk Vintermusikför stråkorkester av Linköpings Orkesterförening under Otto Freudenthals ledning. Då var jag äntligen framme. Under åren som följde framfördes en del av mina verk, men jag blev inte kompositör på heltid. Men jag var verksam som musiker och spelade viola och violin i orkestrar och som solist.

Under året 2008 var mina skakningar av tremor så svåra att jag fick sluta spela, och senare samma år råkade jag ut för en hårddiskkrasch och förlorade all musik jag komponerat de senaste sex åren. Man kan säga att musiken dog för mig. Det skulle dröja ända till 2022 innan jag återkom till musiken och komponerandet. Mitt första verk var en klarinettconcertino kallad Solistice, vars första sats uruppfördes i Ash House i Devon, Storbritannien, i april förra året av den amerikanska klarinettisten Alessandra White. I oktober 2023 uruppförde Stefan Själander mitt orgelverk Epilogous II vid en konsert i Lidingö kyrka, och min fru Miriam Sporring framförde min första pianosonats andra sats vid Lidingö Motettkörs vårkonsert i juni.

Kyrie är första satsen i vad jag planerar ska bli en komplett mässa vad det lider. Det är också det stycke musik jag burit längst inom mig, men inte riktigt haft kraften att låta komma fram. Det är ett rop på Gud att han ska frälsa oss (mig), och folket (kören) växlar mellan ljusa klanger (kvinnor) och mörka klanger (män) och ledsagaren (mezzosopran, solisten). Verkets dramatiska effekt förstärks av orkestreringen (brass och harpa). Min önskan är att publiken ska ta med sig verket och stärkas i sin egen tro. Kyriet är tillägnat Annika Hudak och Lidingö Motettkör.”