1. Jag har varit förtroendevald i väldigt många år, sen i slutet av 1980-talet, och kyrkvärd lika länge med ett kortare uppehåll runt 2010. Sjunger också i Allsångskören.
2. Det finns många fina minnen, men ett speciellt minne är en Domsöndag då prästen sa att när Jesus kommer, då kommer han inte som den store Domaren som undrar vad du ställt till med i ditt liv, utan han kommer och sätter sig bredvid dig och frågar hur just du har haft det. Det kändes väldigt trösterikt.
3. Att behålla ungdomarna efter konfirmationen och få dem att bli en del av församlingen, inte som en egen grupp lite för sig själv. Även att fira gudstjänster att längta till, utan att förlora kärnan.
4. Svikande medlemsantal, tomma kyrkbänkar. Utan gudstjänstfirande församling kan vi inte kalla oss församling längre. Hur når vi dem som söker mening eller andlighet, visa att vi har något att erbjuda, att det inte är farligt att besöka en gudstjänst?
