Fröslunda kyrka
Fröslunda orgel är helt unik med en mycket speciell och intensiv klang som skapas enbart av labialstämmor (alltså inga rörverk, t ex trumpet). Ytterligare en egenhet är att manualen har en så kallad ”kort oktav”. Det innebär att orgeln saknar de fyra lägsta tangenterna. Orsaken är att tonerna Ciss, Diss, Fiss och Giss i lägsta oktaven sällan användes i dåtida musik och att man av rent ekonomiska besparingsskäl därför tog bort dem. Genom sin storlek krävde dessa pipor mycket material, så besparingen blev påtaglig. Trycker organisten tangenten E klingar alltså tonen C, med hjälp av tangenten Fiss ljuder tonen D, tangenten Giss ger ett klingande E. Detta kan vara förvirrande för den ovane, men i övrigt klingar tangenterna normalt.
Stämmorna är:
• Gedacht 8
• Principal 4
• Quinta 3
• Oktava 2
• Scharff III
Orgeln byggdes ursprungligen för Kumla kyrka i Västmanland. Här beskrivs den i samband med en biskopsvisitation 1630 som skadad. 1739 reparerades orgeln av Daniel Stråhle, som då måste ta hänsyn till orgelhusets storlek. Orgelns minsta pipa placerades därför mellan de största C och D. Han behövde även nytillverka ett stort antal pipor samt andra delar. Orgeln gjordes liksvävig, den stämningsprincip som fortfarande gäller. Hur den var stämd tidigare är okänt.
Stråhle var elev till både Johan Niclas Cahman och Christopher Polhem. Av dessa hade han lärt sig orgelbyggeri och mekanik och byggde sedan ett stort antal orglar i mellansverige, men också klavér och klavikord. Orglar finns bl a i Bingsjö kapell och i Strömsholms slottskapell. Han införde även orgelstämman Vox Virginea till Sverige, den finns bl a i Nysätra orgel.
1819 skaffade Kumla kyrka en ny orgel och sålde sin gamla till Fröslunda kyrka. Ett missförstånd tycks dock ha inträffat eftersom orgeln redan var bortlovad till Pehr Zacharias Strand, som en delbetalning för Kumla församlings nya orgel. Därifrån försökte man nu häva köpet, men Fröslunda församling hotade att dra saken inför domstol och lyckades till slut genomföra köpet.
1837 utförde den självlärde orgelbyggaren Pehr Olof Gullbergson från Lillkyrka en större reparation, då han utökade klaviaturens omfång och även satte in den tidstypiska orgelstämman Fugara. Några årtionden senare reparerades orgeln igen av skolläraren och kantorn Johan Eriksson från Boglösa och stämman Vox Candida sattes in. Den skänktes av Biskopskulla församling.
Enligt nya ideal byggde 1932 firma A Johnsson i Sundbyberg bakom den gamla orgeln en ny orgel med 12 stämmor. Från början var avsikten att ta bort den gamla orgeln, men experten Bertil Wester insåg dess kulturhistoriska värdet och påverkade församlingen till att behålla den.
1961 modifierades den gamla orgeln av Bröderna Moberg i Sandviken – en orgelfirma med stort intresse för historiska orglar.
Under 1990-talet började önskemål höras om att återställda den till ursprungligt skick och en renovering genomfördes 1996-97 av orgelbyggare Tomas Svenske, Hagby. Orgelns disposition och intonation blev nu densamma som Daniel Stråhle hade använt 1739 – tonhöjden är därför något högre än i nutida orglar, 464 Hz istället för 440. 1800-talsstämmorna Vox Candida och Fugara togs nu bort och två orgelstämmor rekonstruerades: Quinta 3 fot och Scharff 3 chor. Likaså nytillverkades en manualklav efter förebild från Strömsholms Slottskapell och Hedesunda kyrka. Orgelns ursprungliga bälg från 1739 återfanns på en stallvind i Taxnäs herrgård och återinsattes. Svenske har sedan renoveringen vårdat orgeln.
Fyra gånger har orgeln varit på väg att kasseras för att ge plats åt en ny orgel, men till slut ändå bevarats. Tack vare detta äger Fröslunda kyrka idag en orgel vars skåp och pipmaterial till stora delar hör till de äldsta i Sverige. Den är byggd enligt en tradition och med en teknik som går tillbaka till 1400- och 1500-talet. Noteras kan dessutom att fasadens pipor en gång har varit belagda med bladsilver, men nu pga oxidering är svarta. Gedachtstämman är i sin helhet gjord av Stråhle 1739.