Passionstavlor i Nysätra kyrka

Tavlorna är försedda med textband på svenska och i varje bild eller textband finns även en tid angiven genom en bild av ett ur.

Passionshistorien om Jesu lidande

Passionshistorien är berättelsen från Bibeln om Jesus lidande innan han korsfästes och dog. Denna serie har som fokus Jesus sista dygn, från nattvardens instiftande tills han läggs i graven. Serien är viktig i kristenheten som motiv för böner och meditationer, speciellt i Stilla veckan innan påsken.

Motiven i tavlorna är nattvarden, Jesus tvår lärjungarnas fötter, Jesus i Getsemane, Judas förråder Jesus, Jesus inför Kajfas, Petrus förnekar Jesus, Jesus inför Pilatus, Jesus inför Herodes, Pilatus tvår sina händer, Jesus gisslas, Jesus får törne­kronan, Ecce homo, Jesus bär korset, korset reses, Jesus på korset, nedtagningen och gravläggningen.

Tavlorna är skickligt målade och deras bildspråk och gestaltningar av figurerna tyder på att konstnären har arbetat med tidens bok- eller bildtrycksförlagor. Figurerna och bildernas komposition tyder på att konstnären haft tryckta förlagor till sviten.

Ovanligt i svenska kyrkor

Tavlorna skänktes till Nysätra kyrka av friherrinnan Margareta Willhelmina Cederhielm år 1772. Om de då speciellt målats för kyrkan eller om de hade hängt i familjens gård eller blivit inköpta i Europa vet vi inte.

Passionssviter är ovanliga i svenska kyrkor. De få som finns tillkomna efter reformationen är nästan utan undantag skänkta av adelsfamiljer från bygden. Det finns även ett fåtal nytillverkade under 1900-talet.

Tidsangivelserna som finns som klockor i bilden hänvisar till när på dygnet händelserna i Jesus liv ska ha skett. De hjälper också till att skapa ett system i bilderna.

De resterande sexton tavlorna finns med som reproduktioner i utställningen.Tavlan återfinns i en del av utställningen som kallas Ljusets barn.

En av de sjutton tavlorna har under juni-november 2014 lånats ut till Uppsala domkyrka och utställningen Himlen är här.

Ingår i utställning

I samma del av utställningen ingår en modern installation tillsammans med ljuskrona, ljusstakar, rökelsekar och med det ljusträd - Folkförsoningens träd - som normat står vid Uppsala domkyrkas ingång.

Barnet är hoppet om framtiden. Att livet skall gå vidare. Att vi kan växa och förändras. Kanske också att någon skall få det bättre än vi eller göra det som vi inte kunde eller vågade. Att vara hoppet kan bli mycket att bära för ett barn. Det lilla Jesusbarnet i krubban är som en vän i den svåra uppgiften att vara barn. I den kristna tron bär han på ett så stort hopp att det nästan krossar honom. Men bara nästan. Gud vill visa att vi gör rätt i att hoppas mycket för och av våra barn: han blir ett av dem. Och ber oss: låt barnen komma till mig och hindra dem inte – Guds rike tillhör sådana som de. Att tända ljus i kyrkan är ett av de starkaste uttrycken för hopp. Ljuset som lyser och röken som doftar ur rökelsekaret – de får bli vår bön när vi kanske inte hittar orden.

Gud blir ett barn, det berättar Bibeln om – herdar och åsnor och stjärntydare kring stallet i Betlehem. Gud är ljus – inget mörker finns i honom. Så berättas det också. Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.

Ljusets barn