I en serie artiklar vänder och vrider vi på kyrkohandboken del I och vad den kan betyda för gudstjänstlivet. Artiklarna vill ge nya perspektiv och föda kreativitet. Det handlar också om när ork och lust saknas, oavsett om man leder gudstjänsten eller sitter i kyrkbänken.
Nattvard, bikt, vigsel, musiken i julens gudstjänster och att hjula av glädje i kyrkan.
Det är några perspektiv som bland andra Karin Rubenson, Lena Petersson, Karin Johannesson, Bengt Almfjord, Henrik Tobin, Ingegerd Sjölin, Anna Apell, Boel Hössjer Sundman, Andreas Söderberg, Lena Sjöstrand och Esbjörn Hagberg skriver om.
Ett av Alvesta församlings särskilda fokusområden är att sätta barnen i centrum, vilket bland annat innebär att vi försöker tänka ur ett barnperspektiv i all vår verksamhet.
Kyrkohandboken ska vara inkluderande. Vi vet att när barn firar gudstjänst fördjupas deras tro. Att fira gudstjänst med alla åldrar har därför varit en viktig del i arbetet med den nya kyrkohandboken.
Kyrkan som rum påverkar oss både kroppsligt och andligt. Så pass att man kan uppleva sig både gå och tänka annorlunda än vanligt.
Skara stift erbjuder en utbildning för unga ledare som har något särskilt de kan behöva utveckla. Genom olika metoder får de möjlighet att fördjupa sig i detta.
Samhället är ständigt utvecklade och språket lika så. Därför kan det vara viktigt att ändra gamla formuleringar även i Kyrkohandboken.
För 100 år sen var gudstjänsten en naturlig mötesplats. Men mycket har hänt och undersökningar visar att delaktigheten inte är lika stor idag.
Kyrkohandboken har alltid berättat hur gudstjänsterna ska gå till i Svenska kyrkans historia. Men liksom samhället har den förändrats och utvecklats i århundraden.
Musiken är en viktigt del av gudstjänsten och melodierna i kyrkohandboken kommer från olika tider och traditioner.
I dagens digitaliserade samhälle spelar den inspelade musiken en viktig roll i många kyrkliga sammanhang.
Genom historien har det alltid funnits huvud- och kompletterande musik i kyrkan. Detta erbjuder ett mångfald och öppnar för kreativitet i val av musik.
Påsken är den största och kanske viktigaste högtiden i kyrkoåret. Under dessa dagar hålls gudstjänster där musiken spelar en huvudroll.
I den nya Kyrkohandboken finns det mesta av det gamla kvar. Men även ny musik av olika genrer har fått en plats.
Gudstjänsten tar oss igenom en vandring där vi får möjligheten att möta både förlåtelse och kärlek av Gud.
- Låt oss gå i frid! - Och tjäna Herren med glädje!
En gudstjänst börjar långt innan klockorna ringer in. Dessutom börjar den i det inre. Den gudstjänst som ska bli ett möte på djupet måste börja i hjärtat.
Bön om förlåtelse är ett fast moment i högmässan, men Överlåtelsebön kan användas. De två olika bönerna skiljer sig åt på flera sätt.
Gudstjänstens andning är en rörelse mellan individ och kollektiv, mellan mig själv och oss tillsammans. Förbönen är en viktig bön för gemenskapen.
Den del i den vanliga gudstjänsten som går under namnet ”Ordets gudstjänst” eller bara ”Ordet” är innehållsrik. I en luthersk kyrka som vår är det som sig bör. De olika momenten bär och kompletterar varandra precis som de olika delarna av gudstjänsten som helhet också gör.
I måltidens dialog mellan Gud och människor ingår alltid en av de böner som i vår kyrkohandbok mer specifikt beskrivs som nattvardsböner. I den nya handboken finns 14 stycken.
Det sägs att det finns två slags människor. De som vid ett nytt köp noga läser bruksanvisningen först och de som aldrig öppnar den utan genast börjar pröva sig fram på egen hand. Kan man möjligen finna dessa två olika människotyper också när det gäller hur man tar sig an Kyrkohandbok för Svenska kyrkan?
Dopets motiv blir inslag i gudstjänstvarpen. Vi inspireras att låta dopets mönster vara del av vårt gudstjänstfirande. Dopets ställning stärks i den nya kyrkohandboken.
Gudstjänsten är en samlingsplats där församlingen delar sina erfarenheter och livsfrågor med Gud. Det är en uppgift och en gåva för var och en att delta och skapa en gemenskap.
På 100 år har Svenska kyrkan gått från strängt reglerade gudstjänstordningar med få alternativ i 1917 års kyrkohandbok. I 2017 års version finns betydande möjligheter till lokal utformning av gudstjänsten och ett stort antal alternativ.
Det går ett stråk av allvar genom fastetiden. Melodierna går i moll, den liturgiska färgen är kompostartat lila. Bibelläsningarna manar till besinning, eftertanke och mod att avstå.
Det finns säkert många skäl till varför man som förälder väljer ett namn till sitt barn. Framför allt är tilltalsnamnet en viktig del av varje människas identitet.
Äktenskapet, som bygger på skapelsen, är en mänsklig samlevnadsform. Vid vigselceremonin samlas vi med glädje och förböner för att välsigna de som väljer att leva i denna ordning.
Den nya handboken leder till reflektion över vigseln som gudstjänst. Inte bara kring texterna utan även riternas betydelse och kyrkans identitet.
Den nya versionen av Kyrkohandboken ökar möjligheten för kreativitet i urvalet av bibeltexter vid konfirmation och dop.
Sorg, förvirring och saknad är känslor som uppstår när någon går bort. Delar av begravningsgudstjänsten ger utrymme för tröst och ett avslut.
Konfirmandgruppen hade varit på tre veckors sommarläger. Det avslutades med konfirmationsgudstjänst på lördagen och mässa på söndagen. Här reflekterar jag över lördagens konfirmationsgudstjänst.
Själavården fokuserar främst på individuell vägledning, medan gudstjänsten är en kollektiv upplevelse. I själavården är tilltalet personligt och privat, medan tilltalet i gudstjänsten är allmänt.
En reflektion över kyrkans frestelser och dess inneboende hopp, där jag diskuterar olika aspekter av kyrkans självförståelse och utmaningarna i att förrätta gudstjänst.
I kyrkans tradition möts vi ansikte mot ansikte inför Gud, där prästen förmedlar förlåtelsen. Biktens betydelse ligger i att den tillåter oss att se oss själva som syndare och samtidigt ta emot Guds nåd och förlåtelse.
En reflektion över den komplexa dynamiken mellan skam och skuld och hur det påverkar individers möte med gudstjänsten.
I vissa skeden av livet blir begränsningarna tydligare för oss alla. Ålder och sjukdom kan göra det svårt eller till och med omöjligt att delta i kyrkan och dess gudstjänster.
Bengt Almfjord är organist i Osby pastorat sedan 2000. Verksam inom olika musikaliska genrer som bland annat resulterat i "Järvsömässan" för kyrkokör och spelmanslag (1993), "Markuspassionen - förlåten rämnar" (2006) och oratoriet "Jona" (2009). Lärare i kyrkomusik vid Pastoralinstitutet, Lund 2011-2013. Musikalisk resurs i kyrkohandboksarbetet 2014-2018.
Jerker Alsterlund är kyrkoherde i Spånga Kista församling och kontraktsprost i Spånga kontrakt. Startade drive-in-vigslar och dop i Västerås 2008 och blev utsedd till Svenska kyrkans förnyare 2013. Har suttit med i en arbetsgrupp för vigselritualet i kyrkohandboksarbetet och suttit med i kyrkomötets gudstjänstutskott när handboken togs (2014-2017).
Anna Apell är präst på Själavårdsinstitutet Lilleskog i Skara stift sedan 2018. Har tidigare varit anställd i Skara stift för pilgrims- och kulturfrågor. Hon var dessförinnan verksam som komminister i Örebro.
Esbjörn Hagberg är biskop emeritus från Karlstads stift. Har tidigare varit lärare och rektor vid Johannelunds teologiska högskola samt haft mångårig tjänst i församling som präst. Han har bland annat skrivit böckerna: Själavård vid köksbordet, Leva i försoning samt På tal om livet. Ärkebiskopens fastebok 2017. Han var även ordförande i revisionsgruppen för arbetet med kyrkohandboken 2016-2017.
Ingegerd Sjölin är TD och präst. Ingegerd Sjölin har varit en del av projektledningen i kyrkohandboksprojektet. Innan dess var hon rektor för pastoralinstitutet i Lund, kyrkoherde i Nyköping och komminister i Mikaels församling, Örebro. Ingegerd har disputerat på en avhandling, Dopsed i förändring i ämnet religionssociologi med ett kyrkohistoriskt perspektiv och bedriver forskning rörande Svenska kyrkan.
Henrik Tobin är organist och skribent, tidigare verksam som kyrkomusiker och i olika uppgifter inom Konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet. Sedan 2006 är han anställd inom Kyrkomusikernas Riksförbund (bl.a. redaktör för Kyrkomusikernas Tidning) och Lärarförbundet. Han är verksam som musikalisk resurs inom kyrkohandboksarbetet sedan 2015.
Lena Sjöstrand är TD och präst, verksam som domkyrkokaplan i Lund där gudstjänst är en central del av arbetsuppgifterna. Tidigare lärare i liturgik och kateketik vid Pastoralinstitutet och stiftsadjunkt för gudstjänst- och kulturfrågor. Avhandlingen behandlar kropp och performativitet i gudstjänst och teater. Lena Sjöstrand ingick i revisionsgruppen 2016-2017 för kyrkohandboken.
Kerstin Dillmar är sjukhuspräst och enhetschef för Sjukhuskyrkan på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Som författare har hon skrivit texter till ett flertal körkompositioner och skapat texter till många gudstjänstsammanhang och till handboksarbetet. Hon har också tillsammans med Lars Björklund givit ut böckerna ”Identitet och uppdrag – själavård när livet går sönder”(2015) samt ”Kan du förstå mig? Om livet, frågorna och sorgen”(2017).
Catharina Nyström Höög är professor i svenska vid Högskolan Dalarna och som forskare knuten också till Uppsala universitet. Hon har arbetat med begriplighet i myndigheters texter och har erfarenhet av språkvård och språkpolitiska frågor både från egen forskning och från arbete vid Språkrådet. Hon var ledamot i revisionsgruppen för kyrkohandboken 2016-2017.
Jan-Olof Aggedal är kontraktsprost i Lunds stift och docent i praktisk teologi vid Lunds universitet. Aktuell forskning berör riten och ritens funktion samt människors upplevelser av riten. Jan-Olof har särskilt intresserat sig för död och begravning samt förkunnelsen vid kyrkliga handlingar. Bland annat författare till Guds åker? – Invigning av begravningsplatser i ett mångkulturellt Sverige från år 2016 och Begravningsverksamheten och Svenska kyrkan. Ett samhällsansvar i tiden? från år 2018. Jan-Olof ingick kyrkohandbokens slutförslagsgrupp och revisionsgrupp.
LarsOlov Eriksson är präst och docent i Gamla testamentets exegetik. Lektor emeritus vid Johannelunds teologiska högskola, författare. Ordförande i utredningen om översyn av 1983 års evangeliebok.
Elisabet Cárcamo Storm, kyrkoherde i Alvesta församling. Hon har jobbat mycket med gudstjänstutveckling och skrivit flera temamässor. Under flera år ansvarig för att utveckla Barn- och ungdomsverksamheten i Alvesta församling.
Lena Petersson är TD och kyrkoherde i Burlövs församling i Lunds stift. Hon har varit lärare i homiletik och studierektor vid pastoralinstitutet i Lund och senare studierektor och enhetschef vid Svenska kyrkans Utbildningsinstitut. Lena disputerat på en avhandling i systematisk teologi: Kärlekens måltid, som är en studie av mässliturgier i Svenska kyrkan. Lena ingick i kyrkohandboksgruppen åren 2006 - 2012. Hon är nu ledamot av Kyrkostyrelsen musikråd.
Jonas Persson är församlingsherde i Limhamn, har tidigare varit präst i Södertälje och på Södermalm i Stockholm. Skriver, läser, ritar och målar. Kan en och annan vild blomma och några fåglar. Är övertygad om att kristen tro växer i vardagslivet, i de dagliga upplevelserna, i de dagliga mötena.
Sverker Jullander är senior professor i musikalisk gestaltning vid Musikhögskolan i Piteå och Institutionen för konst, kommunikation och lärande, Luleå tekniska universitet.
Maria Olofsdotter Bråkenhielm är domkyrkokaplan och biskopskaplan i Karlstad.
Karin Johannesson är präst, universitetslektor i religionsfilosofi Uppsala universitet, ledamot av läronämnden och biskop i Uppsala stift.
Carl Sjögren är kyrkoherde i Mölndal och har tidigare bland annat varit domprost i Skara. Har varit verksam som föreläsare och inspiratör för kyrkomusik och liturgi i många olika sammanhang. Ingick i kyrkohandboksarbetet 2014-17.
Karin Rubenson är präst och har doktorerat i kyrkovetenskap i Uppsala. Hon forskar om barn och gudstjänster, bland annat genom att intervjua och observera barn i gudstjänstsammanhang.