Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Kyrkohandboken

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Bibeltexter vid vigselgudstjänst

I den nya kyrkohandboken har det skett en del förändringar i valet av bibeltexter för vigselgudstjänst som är intressanta, då de så tydligt kan relateras till en ny äktenskapslagstiftning, framväxten av nya samlevnadsformer och ny förståelse av samlevnadsetik, förändringar som Svenska kyrkan valt att bejaka, även om det i Svenska kyrkan finns en mångfald av uppfattningar. 

Den första förändringen är att det inte längre finns en obligatorisk text som ska läsas vid alla vigselgudstjänster. De två sakramenten, dopet och nattvarden (särskilt nattvarden), grundas och legitimeras i gudstjänsterna i de instiftelseord som tillskrivs Jesus. Men äktenskapet är inte ett sakrament i en evangelisk-luthersk kyrka och behöver inte ett instiftelseord. Äktenskapet har sin grund i skapelsen och är ett mänskligt sätt att organisera samlevnad. I vigselgudstjänsten samlas vi med glädje och förböner kring dem som vill leva i denna ordning och makarna får Guds välsignelse.

I förra handboken var Matt. 19:4-6 en obligatorisk text och fungerade som ett sorts instiftelseord. Idag är den texten möjlig att använda, den finns bland de texter som föreslås, men den är inte obligatorisk. Det kan finnas fler skäl till att det, utöver att äktenskapet inte behöver ett instiftelseord. Dess tydliga avvisande av skilsmässa stämmer inte med Svenska kyrkans hållning till skilsmässa och med hur människor faktiskt lever, även om de tar ”kärlekens gåva och ansvar” på djupaste allvar. Det finns många skäl till skilsmässa och Svenska kyrkan viger frånskilda. I sitt radikala avvisande av skilsmässa är den också sannolikt också i sin ursprungskontext del av samma stränga etik och samma strävan efter fulländning som Bergspredikans ord om att älska fiender och att vara fullkomlig. Den står som kontrast till att både judisk lag och romersk rätt gav möjlighet för skilsmässa, om än ofta på mannens villkor. Det fokus på man och kvinna som finns i Matt. 19:4-6 kan också bli problematiskt i en vigselgudstjänst där båda parter är män eller kvinnor. Därför är Matt. 19: 4-6 svår att ha som obligatorisk text i en vigselgudstjänst

Av de texter som angavs som förstahandsval i den tidigare kyrkohandboken (från 1986) har en strukits: Ef. 5:1-2. Orden om offer, offergåva lär knappast ha kunnat fungera i en vanlig vigselgudstjänst, så det är inte särskilt märkligt.  En text har kortats: texten ur Rom. 12 är nu bara Rom. 12:9-10 medan v 15, ”Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter” har strukits, kanske för att den bedöms som mindre relevant för ett vigselpar.

Orden ur Rom. 12 handlar inte specifikt om äktenskap och kärlek i ett parförhållande utan generellt om den ”kärlek” som är goda relationer i den kristna gemenskapen, men det som sägs om hur kärleken ska vara i den större gemenskapen blir särskilt viktigt också i tvåsamheten. Med nuvarande redigering blir det ännu tydligare att också kärleken mellan makar ska vara uppriktig och präglas av ömsesidig tillgivenhet och aktning, alltså ”respekt” i ordets goda mening. Det innebär att ingen ska behöva leva i ett äktenskap präglat av våld och brist på respekt för sin person och sin kroppsliga integritet.  Det säger vi nog inte rakt ut i vigseltalet, men Rom 12:9-10 öppnar för att säga det så långt det är möjligt.

Några texter är nya. En av dem är 1 Mos. 1:26-28, om människans skapelse. Här är alltså fokus på ”man och kvinna”, som i Matt. 19:4-6. Texten försvarar sin plats i en vigselgudstjänst väl då den återknyter till skapelsen och till människan som man och kvinna. Samtidigt noterar jag att orden om att föröka sig (1 Mos. 1:28) inte fick vara med, ord som skulle kunna motiveras i en vigselgudstjänst, samtidigt som de skulle kunna skapa problem för dem som redan när de gifter sig kämpar med ofrivillig barnlöshet eller vet att de inte kan få barn. 

Två andra texter som tillagts kan relateras till att Svenska kyrkan idag förrättar vigslar enligt en lag där en kvinna kan gifta sig med en kvinna och en man med en man. Den första är Rut 1:16-17. Formuleringarna ”Dit du går, går också jag…”  kan fungera oavsett makarnas kön. I sin ursprungliga kontext är de dock en kvinnas ord till en kvinna, om än inte i ett parförhållande utan Ruts ord till sin svärmor. De har dock idag börjat användas som ord för en kvinnas kärlek till en annan kvinna och det torde vara den nutida tolkningstraditionen som handboken anknyter till, även om orden uttagna ur sitt sammanhang kan fungera lika bra för två män eller en man och en kvinna.

Texten skulle också kunna ses som viktig ett samhälle med etnisk mångfald eftersom den i sitt sammanhang handlar om hur Rut väljer att följa sin svärmor som tillhör ett annat folk till hennes hemland med ord som ”Ditt folk är mitt folk…”  Kanske kan den användas just vid vigslar där de två parterna har olika etnisk, religiös och kulturell bakgrund.

För vigselgudstjänster där de som blir makar är män har också en text valts, 1Sam. 20:17, 41-42, om kärleken mellan David och Jonatan. Även här torde nutida tolkningstradition ha spelat roll: detta är en av få bibeltexter som talar starkt om kärlek mellan två män och som öppnar för att det inte bara handlar om soldaternas förbund i strid på liv och död.

Det kan vara värt att notera att flera av bibeltexterna som går att välja fungerar lika bra för vigslar där de blivande makarna är av olika kön som av samma. En av dem handlar uttryckligen om erotisk lidelse, Höga visan 8:6-7, som fanns med i tidigare kyrkohandbok men i en tidigare översättning.  De andra, inklusive den nämnda Rom 12:9–10 är texter som handlar om kärlek i bredare mening, exempelvis i församlingsgemenskapen, men går förstås att också tillämpa på ett parförhållande:1 Kor 13:4-7, 13 samt Gal 6:2. 

Kanske skulle det vara dags att börja tala mer utifrån Gal 6:2, som ju talar om ömsesidigheten som grundläggande, just med tanke på att äktenskap också kan innebära maktutövning och våld. Jag berörde detta ovan och ser detta som en utmaning: hur gör vi det på ett bra sätt då vi inte kan vara så uttryckliga som jag är här?    

Det perspektivet gör ju att 1 Kor. 13:4-7, 13 inte är helt okomplicerad som text vid vigselgudstjänst. En kärlek som är tålmodig, bär allt och uthärdar allt kan ju bli destruktiv för den som älskar. Hur tala om att kärleken ska förverkligas så att den är god, för båda parter, inte är självisk, inte brusar upp, inte vill ont, tar avstånd från orätt och riktar kritiken mot själviskhet mot den dominerande parten?

Vigselgudstjänsten har ett urval möjliga texter som inte innehåller direkta luckor. De texter som direkt handlar om äktenskap i Bibeln präglas ju av en äktenskapssyn som inte är vår, framförallt av krav på kvinnans underordning. Möjligen kan fler texter ur Höga Visan tas med i vigselgudstjänster då den också tydligt handlar om erotisk lidelse, men dess för oss bitvis ovanligt bildspråk gör det inte alldeles lätt att hitta något lämpligt.