Lyssna

Alla måste gravsättas. Vad ingår och vad ingår inte i begravningsavgiften?

I Sverige regleras begravningsverksamheten i en lag, begravningslagen (1990:1144), och i en förordning, begravningsförordningen (1990:1147).

Det är både en samhällelig och en privat angelägenhet att ta hand om gravsättningen av en avliden. Alla måste gravsättas och huvudmannen för begravningsverksamheten är skyldig att ordna en gravplats åt alla folkbokförda inom huvudmannens förvaltningsområde. I Kungsängen-Västra Ryds församling är vi huvudmannen.

Huvudmannen ska också ordna gravplats åt en dödfödd som avlidit efter utgången
av tjugoandra havandeskapsveckan, om kvinnan är folkbokförd inom
huvudmannens förvaltningsområde. Detsamma gäller en dödfödd som avlidit
före utgången av tjugoandra havandeskapsveckan, om kvinnan begär det och ett
läkarintyg om dödsfallet lämnas till huvudmannen.

För den som vid dödsfallet var folkbokförd enbart i kommunen eller under rubriken
”utan känd hemvist” gäller särskilda regler.

Det är viktigt att stoft efter avliden kremeras eller gravsätts så snart som möjligt.
Den längsta tillåtna tiden mellan dödsfall och kremering eller gravsättning
är en månad. Om det finns särskilda skäl kan Skatteverket medge anstånd med
kremering eller gravsättning.

Det är anhöriga, eller annan, som planerar och ordnar med begravningen.
Om ingen anhörig finns eller vill ta hand om begravningen är det kommunens
skyldighet att göra det. Oavsett vem som ordnar med begravningen bör den
avlidnes önskemål om kremering och om gravsättningen om möjligt beaktas.

Saknar dödsboet ekonomiska tillgångar ordnas begravningen med hjälp av
bidrag från kommunen. Bidragets storlek varierar över landet. Kommunens
socialkontor på den ort den avlidne senast var folkbokförd kan upplysa om vad
som gäller i den kommunen.

Upplands-Bro kommuns sida för Stöd och omsorg

källa: broschyren Om begravning, tredje utgåvan 2020.
Från Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation.