Intervju med Biskop Eva

– Församlingen är den primära enheten och då är ju församlingen toppen i hierarkin och sedan är det stiftets uppdrag att se till att församlingens grundläggande uppgift kan skötas som det är beskrivet i vår kyrkas ordning.
Biskop Eva Nordung Byström tycker inte om att prata om sammanslagning när hon får frågor om bildandet av det nya Krokoms pastorat.
– Använd inte ordet slå samman eller sammanslagning för det är inte det handlar om. Det handlar om samverkan! Församlingarna finns kvar. Det är inte så att man slår ihop dem så de försvinner. Sånt gjorde vi förr, men vi har slutat med det för att vi vill att församlingarna ska vara kvar.

Kyrkan finns kvar

Biskopen betonar att kyrkan inte är någon koncern eller vilken organisation som helst.
– I glesbygden är det ibland bara är kyrkan som finns kvar, och som ger människor hopp, sammanhang och tillhörighet.
Kyrkan är ingen koncern eller någon organisation vilken som helst. Därför att kyrkan är kyrka finns vi också i vårt område med mycket glesbygd där det ibland bara är kyrkan som finns kvar, och som ger människor hopp, sammanhang och tillhörighet.
Biskop Eva pekar på det goda arbetet som reda sker i våra församlingar och uppmuntrar oss att vara stolta över det vi faktiskt redan gör.
– Säg det till varandra vad som sker i församlingarna och hämta sedan energi av det uppdraget att vara Kristi kyrka där ni bor och verkar. Fortsätt det goda arbetet som redan finns.
För biskopen är de nya större pastoraten en förutsättning för att Svenska kyrkan på sikt ska kunna finnas i hela landet och särskilt i glesbygd.
– Vi måste göra det vi kan för att fördela våra resurser rättvist, säger hon.
– Det här är fantastiska bygder, fantastisk miljö, goda engagerade människor. Jag har själv varit här på visitation så jag har själv sett det. Om alla kunde drabbas av den här elden, att vi ska göra vad vi kan för att fort- sätta vara kvar i våra bygder som kyrka och hjälpas åt. Det är precis det som pastoratet handlar om.

GUDSTJÄNSTEN – SOM EN FOTBOLLSMATCH

Gudstjänstens framtid är ifrågasatt idag. En del säger att gudstjänsten inte kommer att överleva för att den är så stel och tråkig.
– Samtidigt upplever jag att människor börjar komma till kyrkan och upplever att här får man någonting som man inte får någon annanstans i samhället. Man får en stillhet, ett tilltal, ett sammanhang, man får möjlighet att dela en tro, man växer in i det här.
Eva tror inte att man måste ändra allt i gudstjänsten för att människor ska komma. Hon jämför med en fotbollsmatch.
– Om man inte kan någonting om fotboll, kanske inte ens är intresserad av, vad fattar man då om att kliva upp och skrika och sitta ner och vara tyst. Ta bara offside-reglerna. Jag kan tycka att det är jättetråkigt när jag inte vet något om det. Men om jag lär mig och börjar sätta mig in i det hela, kan det också ge mig något. Och det är samma sak med kyrkan och kristen tro.
– I Gudstjänsten finns en vila som man måste tränas i att upptäcka.
Gudstjänsten är ingen uppvisning eller lyckopiller, menar biskopen.
– Jag tror, jag går i gudstjänsten, jag vill leva livet för att jag har fått det här livet! Där- för att Gud finns. Jag behöver andas i någon slags tillbedjan, det är en del av meningen med livet. Det är inte så att mitt liv ska vara enkelt och vara glatt, för sånt är inte livet.