Texten är hämtad från Östersunds-Posten 16/2-17 med tillstånd att publiceras på denna webbplats.
Länk till artikeln på ÖPs webbplats. Obs, du behöver vara prenumerant för att kunna läsa
Prästen och psykologen – så pratar du med ditt barn om döden
Text: Evelina Pålsson ÖP
Efter olyckan i Nälden där en 8-årig pojke dog var prästen Olof Roos på plats i församlingshemmet för att stötta drabbade. Här berättar han och psykologen Kerstin Bergh Johannesson om hur du som vuxen pratar med barn om döden.
– Framförallt så pratar man om det med sitt barn. Grundregel nummer ett är att man låter barnet berätta, ställa sina frågor och att man är där med barnen, säger Olof Roos.
Enligt både honom och Kerstin Bergh Johannesson, psykolog vid Uppsala universitets Kunskapscentrum för katastrofpsykologi, är det viktigtatt vara saklig.
– När vi hade fått dödsfallet bekräftat fick jag och socialchefen berätta för de i församlingshemmet att det här har hänt och pojken lever inte längre, säger Olof Roos.
– När du berättar för ett barn om en sådan händelse tror jag att man ska tänka på att berätta så lugnt och sakligt som möjligt, säger Kerstin Bergh Johannesson.
Enligt henne ska du vara sparsam med detaljer. Samtidigt som det viktigt att du inte bagatelliserar dödsfallet. Barn förstår oftast att det är någonting som har hänt och det är viktigt att du lyssnar till barnets behov.
– Barnet kanske inte vill prata om det. Då ska man inte tvinga barnen, som vuxen finns det en risk att pressar fram känslor hos barnet, säger Olof Roos.
– Det som framförallt upptar barnets tankar är frågor som vad det var som hände och behövde barnet ha ont länge, barn ställer ofta raka konkreta frågor som de vill ha svar på. Du ska inte spekulera utan bara säga det du vet, säger Kerstin Bergh Johanesson.
Åldern har betydelse för hur barnet reagerar. En fyraåring kanske förstår att en person som dött är borta men inte att personen är borta för alltid och kan därför verka ha lättare att ta in vad som hänt.
– Medan döden för ett äldre barn som förstår vidden av det kan vara oroande och skrämmande, säger Kerstin Bergh Johannesson.
Som närstående ska du enligt henne vara uppmärksam påbarnets reaktioner. Har det gått flera veckor och barnet som tidigare inte sovit dåligt sover dåligt, har otäcka drömmar eller kissar på sig så kan barnet behöva hjälp.
– Forskning visar är att om föräldrar kan hantera den svåra händelsen någorlunda bra så behöver inte barn utveckla symptom, säger Kerstin Bergh Johannesson.
Enligt henne bearbetar barn döden på sitt vis.
– Dem kanske ritar, de kan ha mycket frågor om dödoch döden, leker dödsfall och begravning och det ska man se som ett barnsnormala sätt att bearbeta det som hänt.