Pilgrimsbarn i Nälden
Foto: Anders Gustafsson

På upptäcktsfärd med pilgrimsbarn

Många pilgrimer passerar Näskotts kyrka varje sommar på sin väg mot Nidaros. Vad många inte vet är att barn från Nälden varje vecka vandrar på S:t Olavsleden. De kallas för Pilgrims- barn och är en ny verksamhet som kommit till vårt pastorat.

Minibussen svänger in på parkeringen vid Näskotts kyrka och ut tränger sig en munter och livlig skara barn. Nina, en av ledar-
na öppnar bakluckan på bussen och alla barnen får hämta sin stav. Ja, en pilgrim be- höver ju ha sin egen vandringsstav. Barnen har själva dekorerat och gjort staven mer personlig med läderbitar i olika mönster och glödritat in sina namn. Med på färden följer också en liten ryggsäck med vatten och pilgrimspass.
Liselotte Bergner är ledare och berättar att många äldre går S:t Olavsleden för att finna sig själv.
– För de här barnen är målet att finna Gud, eller locka fram Gud i omgivningen och i sig själv, säger Liselotte.
Längs vandringen får barnen göra stopp med ”undringar” kring olika teman. Varje gång möter de en historisk person i form av en berättelse. De kan vara Moder Theresa, Martin Luther, eller en bibelberättelse.
– Vi pratade om mod och jag fick berätta om den helige Franciskus mod att lämna sin familj och sina jordiska ägodelar för att hjälpa de fattiga, berättar Liselotte.
– Då kan man under vandringen stanna till och fråga barnen: Vad är mod för dig? Känner du någon som är modig? Säger Liselotte.

Det blir många intressanta svar. ”- Min mamma är modig”, då får barnen berätta om det, eller om de tycker de själva är modiga.
Nu stämmer Liselotte upp en sång och barnen hänger på, de tar sina stavar och bildar en ring. Alla stavar pekar in mot mitten mot en punkt där alla stavar möts. Det blir tyst, även om någon ivrigt vill kommentera. Denna gång ska barnen två och två samtala om vad de skulle göra om de hade mycket pengar.
Det som Liselotte uppskattar mycket i vandringskonceptet är tanken att barnen redan har något att bidra med, att deras upplevelse räknas.
– Vi möts någonstans alla för att vi är människor, en del av barnen är mer visa och kloka än vad jag är, säger Liselotte. Nu är det dags att slå sig ner för en stunds vila. En doft av varm choklad och macka sprider sig bland pilgrimerna.
– Det känns som att vara ute på en jätte- stor upptäcktsfärd, säger Nelly 8 år.