Organisten i Rödöns församling, Elisabeth Claesson Trång, visar stolt upp sitt älsklingsinstrument: orgeln i Rödöns kyrka från 1969. — Foto: Thorsten Stjärnered.

MÖT ELISABETH - mästare bland PIPOR och PEDALER

Hon berättar om sitt instrument så att förälskelsen märks tydligt. Orgeln ger henne möjlighet att uttrycka det som är större än ord och på en gång så mjukt och varmt att det kan förmedla tröst och läkedom.

Hon har en speciell arbetsplats, upphöjd och på distans till mycket av det som händer i kyrkan. Elisabeth Claesson Trång jobbar ofta från orgelläktaren, längst bak och en våning upp. Inte för att hon har en undanskymd roll i kyrkolivet utan för att hennes instrument,

kyrkorgeln, kräver rejält med utrymme och har en inneboende kraft att göra sig hörd och sätta tonen för det mesta som händer. Hon fungerar som en slags dirigent till en hel orkester. Med stråkar och blåsinstrument, med ett rikt omfång och en oändlig mängd av variationsmöjligheter vad gäller klangfärg och ljudvolym. Nästan som att sitta i cockpit som kapten och navigera ett stort flygplan över kontinenter - med stort ansvar över mänskors liv och känslor.

På höger sida om notstället finns en rad spakar eller registerandrag som styr hur hon kommer att hantera huvudverket. När hon drar ut någon av dem aktiveras den speciella stämman. Varje stämma har lika många pipor som det finns svarta och vita tangenter för resp. manual (klaviatur). På spaken kan man avläsa karaktären och förstå om den mest liknar diskant eller bas. Ju längre en pipa är desto lägre i tonskalan låter den. I Rödöns kyrkorgel finns t ex 8 fots stämmor. D v s den längsta pipan är då 8 x 30 cm (=1 fot) = 2,40 m hög. Några stämmor är mest lämpade att lyfta fram melodistämman och andra har en klangkrona för ett fylligt ackompanjemang.

På spelbordets översta manual spelar Elisabeth det som är svällverkets stämmor. Det är här hon oftast spelar melodistämman och det som med återhållen styrka fungerar som stöd för prästens liturgiska sång. Med fötterna spelar hon på en manual med olika pedalstämmor. Uttrycket "att klampa i klaveret " passar dåligt ihop med Elisabeth men har förstås med risken att i ett obevakat ögonblick sätta foten på någon av dessa pedaltangenter.

För samtliga tangenter i orgeln gäller att de mekaniskt påverkar att luft tillförs just den pipa som innehåller den ton som anslås. Skulle det bli strömavbrott måste Elisabeth få hjälp av en orgeltrampare, som med fotkraft förser orgelns bälgar med luft. Detta sker annars med eldrivna fläktar eller kompressorer.

Viktig knuff

- Det var nånstans i tonårstrotset, när jag tröttnat på pianolektionerna, som jag fick tipset om att börja spela orgel hemma i Ulricehamns kyrka i stället, berättar Elisabeth. Det blev en avgörande upptäcktsresa. Inte minst genom att det här ledde till sommar- och kantorskurser på Geijerskolan i Värmland. I väntan på att komma på något "riktigt" yrke gick hon efter gymnasiet en tvåårsutbildning på Stora Sköndal och blev kyrkokantor. Där fanns en sådan stimulerande och fantastiskt utvecklande miljö att hon av bara farten fortsatte till Musikhögskolan i Malmö och blev organist på riktigt.

- Mitt yrkesval har jag aldrig ångrat, försäkrar Elisabeth övertygande. Ingen dag är den andra lik. Jag får möta glädje och sorg. Vara med på dop och äldreboenden. Sjunga med kvalificerade körer och med glada amatörer. Få beröra människor som längtar och behöver läkas och kanske ge uttryck för det som inte alltid kan kläs i ord.

Bra för hälsan

- Att sjunga är bra för hälsan hävdar man idag. Att sjunga är en kroppslig aktivitet som har positiva effekter på andning,hjärtverksamhet och hormoner. Måbrahormonet oxytocin ökar i blodet när man sjunger.

- När vi sjunger eller spelar frigörs så mycket dopamin att det ger påtagliga läkemedelseffekter.

I kören har man ett gemensamt mål att jobba mot och en gemenskap där alla har något att bidra med. Detta nätverk kan inte minst i lite knixiga passager av livet upplevas som något som stöttar och bär. I kören träffar man folk som man kanske aldrig skulle kommit i kontakt med annars. När Krokoms kyrka stod klar startade Elisabeth en kör för daglediga, Kom & sjung-kören, som träffas varannan onsdag em. Med Rödökören har hon haft många härliga upplevelser på hemmaplan men också fått turnera till bl a USA, Kanada och senast Island.

Kul att sjunga med barn

Just nu under oktober kommer barnkörerna G-klaven och Sångfåglarna att fara på läger och intensivaträna musikalen Det kunde vara jag, som handlar om att vilja ge och vilja ha. Med aktuell text av Karin Liungman och musik av Daniel Lindén Den kommer att framföras i Rödöns kyrka 19 oktober 11:00.

Nästa månad - 16 nov - ser Elisabeth fram emot att möta alla barnkörer i våra fyra församlingar i Krokoms kyrka till stor festival. En av gudstjänsterna 15:00 motiverar syftet: "Vi hör alla ihop".

Mångsysslare

Det märks att Elisabeth tror på det hon gör. Hon har komponerat musiken till musikspelet STEIN, som Berta Magnusson skrev om runstenen på Frösön och om tiden då kristendom bröt fram i landskapet. På sin fritid sjunger hon sopran i vokalensemblen Octava och låter sin egen pipa ljuda väl. Hon ser musiken som ett viktigt komplement till teologin och att den alltid varit värdefull för kyrkan. Den rymmer ett kulturarv som det verkligen är angeläget att förvalta och bevara samtidigt som vi ger utrymme för dagens musik. Det är ingen motsättning utan olika musikstilar ger oss stimulans.

Musiken förmår att flytta fokus från det destruktiva och missmodiga. Musiken kan ge oss kraft att tänka i nya banor och få perspektiv på problemen.

I samtal med: thorsten@stjarnered.se