Foto: Anders Gustafsson

Med öga för kor

Han har ”djuröga”, känner igen sina kor med namn på hundra meters avstånd! När han ropar sitt lockrop bryter en fantastisk kokör ut i vårvrål. Mina tankar för mig till den gode herden som bibelns berättelse talar om. Men här är berättelsen i nutid i den levande jämtländska Galilén.

Text/foto/film: Anders Gustafsson 2018-05-04

Sven tror på öppna landskap

Sven Bäckebjörk bor i Offerdals socken i byn Ekeberg. Han är mjölkbonde tillsammans med sin bror och lever i en rik jordbruksbygd. Inom ett ganska litet område verkar hela 13 mjölkbönder. Sven har 120 mjölkkor som han känner innan och utantill. Men vad är det speciella med att vara bonde?

Frihet att följa årstidsväxlingarna

- Det är en enorm frihet att få följa med i årstidsväxlingarna. Så, skörda och följa växten. Det är ett stort välbefinnande, men också friheten att bestämma över sig själv, säger Sven.

När jag kommer till Ekeberg är det vår i luften, vårfåglarna har kommit och snön håller på att smälta bort. Vad betyder våren för en bonde?

- Våren är en längtans tid efter att så. Det är också en inre tillfredställelse när man sått och vet att man ska få skörda till hösten. Våren är också en tid med hur mycket arbete som helst, allt ska hända på en gång… harva och köra skit…

Så har vi detta med vädret. Sven berättar att han tänker mycket åt vår Herre; Nu skulle de vara bra med lite regn… men så blir det för mycket och då blir det surt. Nu skulle det vara fint med mer sol…

- Aldrig är man nöjd! Men på något vis kommer växten för det allra mesta och det blir en bra skörd till slut.

Öppna landskap i Offerdal

I ladugården

Jag får följa med Sven ut i ladugården men först efter att jag dragit på mig stövlar och en heltäckande blå overall. Sven har naturligtvis keps!
– Jag känner mig naken utan keps berättar Sven.

Sven släpper ut mig bland korna, jag har egentligen ingen koskräck, men 120 fritt strövande på en gång där varje ko väger 600 kilo… inget att leka med. Men i Svens sällskap känner jag mig fullständigt trygg, han går och rör sig helt fritt och i min uniform tror nog korna att det är en vikarie som går med Sven. Min kamera utgör en attraktionskraft för de fyrbenta och kameralinsen får så när känna på en stor fuktig kotunga. 

Sven visar mig stolt till en av sina mjölkrobotar. Jag förstår att dessa är en enorm hjälp och gör arbetet så mycket lättare. Korna står på kö för att mjölkas och de verkar veta exakt hur allt fungerar.

Med hjälp av en laserstråle känner maskinen efter var juvren sitter och tvättar spenarna innan sugkopparna sätts på. Här gäller det att inte vara kittlig. Sven berättar om ko som verkligen var det

-När borsten skulle tvätta spenarna höll hon på att skratta ihjäl sig, och sparkade sönder roboten flera gånger. Då var det en granne som fick ta henne och det funkade bra med manuell mjölkning.

Jag får veta att det föds 2-3 kalvar i veckan! Sven berättar att han inte kan behålla alla, det skulle bli alldeles för många djur.

- Jag brukar ge bort till någon i granngården. Vid något tillfälle fick Sven frågan om han inte kunde skippa kalvningen om han inte kan ta hand om dem.

- Men då är man inte så duktig på biologi, om man ska få korna att mjölka behöver de få kalvar, de är då hela hormonprocessen sätter igång och de producerar mjölk.

Förhållandet till korna?

-Det är ju inte som att ha hund som man får en relation till. Har man 120 kor kan man inte ha en sådan relation. Sven berättar att vissa kor blir mer favoriter och som är mer sällskapliga och vill bli kliade lite mer. Men han påpekar att man måste hålla en proffsig relation till djuren.

-Skulle jag hålla på och klia 120 kor skulle jag inte få hålla på med något annat.

Nu är det faktiskt så att det finns en automatisk ”kliare” i ladugården som korna kan uppsöka när det helst önskar, ko-spa liksom.

Sven berättar också att han måste vara ledare för flocken. T.ex på sommaren, det händer att någon ko smiter. Då är det bra att vara ledare så man kan gå och locka på dem, gå före så följer de med hem.

 Djuröga

Sven har med åren fått ett gott djuröga, snabbt kan han se ett avvikande beteende, om någon är brunstig eller om något inte står rätt till.

- Om jag har korna ute på bete i hagen; på hundra meters håll kan jag känna igen nästan alla korna vad de har för nummer och vad de heter.

-Jag kan se dagen innan en ko blir sjuk och då ge en snabb behandling så den inte blir en inflammation.

- Om jag har korna ute på bete i hagen; på hundra meters håll kan jag känna igen nästan alla korna vad de har för nummer och vad de heter. Jobbar man med korna fem timmar per dag året runt, känner man dem till slut. Men det är inte konstigare än om du var lärare i en klass och hade 100 elever, du skulle du behöva lära känna dem också.

Uppväxten. vad har du tagit med dig, vad har du fått med dig.

När jag var barn, var det ett genuint familjejordbruk, alla hjälpte alla.

-Man hjälpte till, gjorde jag det här var det ju lite lättsammare för mamma.

Allt kretsade kring gården. Det där har varit på gott och ont och mer och mer tunnats ut genom tiden. Nu är Sven mer beroende av anställd personal och av att robotar och maskiner fungerar.

- Det är mycket viktigare för mig att mjölkroboten fungerar än att jag får hjälp av någon av barnen ute i ladugården. Det är kanske det som gjort att ingen av mina barn är speciellt intresserad av att ta över.

Gårdarna har också blivit mycket större och mer industriella, och det tycker jag är lite tråkigt. Det var roligt med familjejordbruk. Ändå har vi små jordbruk här i norr. 100 kor är ju ingenting mot i söder där man bygger för 1000-1 500 kor!

Vad har dina barn fått med sig.

Svens äldsta dotter är 28 år och lärare nu. Hon säger att hon haft en fantastisk barndom och därför kommer hon ofta hit med sina barn. Det tycker om att umgås med djur, Sven tar med dem till ladugården, och de tycker det är jätteroligt. Den minsta är bara två och halvt år, han kan inte säga morfar ännu.

- Han säger Viva. Viva traktor!  Då ska vi ut och köra traktor!

Det går inte att få alla insikter i en bok, eller i en tv eller ”padda”. Du måste uppleva dem.

Foto: Anders Gustafsson

Kyrkopolitiken och meningen med livet

Sven sitter med i Kyrkofullmäktige. Ett förtroendeuppdrag som han blev invald i senaste Kyrkovalet.

-Någon ringde och frågade om jag inte ville vara med på listan inför kyrkovalet, så det blev stolpe in.

Ska man bara födas och sen dö och grävas ner och så var det ingenting mer med det. Eller finns det en mening?

-Jag har aldrig varit så där jättereligiös och sprungit i kyrkan så mycket. Men jag tycker samtidigt det är en viktig insats som kyrkan gör, inte minst i dessa tider. Jag stöttar gärna projekt som är bra för att främja andra människor. Kyrkan är också en kulturskatt och rikt kulturarv.

-Ju äldre man blir ju mer tänker man på existentiella frågor, meningen med livet. Ska man bara födas och sen dö och grävas ner och så var det ingenting mer med det. Eller finns det en mening?

Sven berättar att det tidigare var så viktigt att man fick det där jobbet och att livet på gården fungerade. Man skulle alltid jobba, men han är inte lika säker på det längre. Man måste unna sig andra värden här i livet också. Men jag tycker om mitt jobb, skulle inte vilja vara utan det, men man behöver inte jobba för mycket. Att umgås med andra människor, relationer har blivit viktigare för Sven.

- Jag går på en buggkurs, lära känna nya människor, det är jätteroligt.

- Häromdagen låg jag i en solgrop och fåglarna kvittrade.

Foto: Anders Gustafsson

Växt genom svårigheter

Vi pratar om växt i livet och att svåra saker som händer i vårt liv kan ge djupa insikter och erfarenheter. För Svens del var en sådan stark upplevelse då deras yngsta dotter föddes. Jag märker att detta tar tag i Sven, som har nära till sina känslor.

De hittade en sak i magen som inte var bra och familjen fick åka ner till St Görans sjukhus i Stockholm och göra en väldigt kritisk operation när dottern bara var 2 veckor gammal.

- Då var det oerhört jobbigt... det kunde lika gärna ha gått fel… men hon överlevde och blev frisk…

- Det finns 60 dokumenterade fall i världen av den här missbildningen, och hon är den enda som lever…

Sven känner en oerhörd tacksamhet, det var också en extrem anspänning. Det tog nästan två år innan familjen kunde andas ut och inte tänka, vad kan det här få för konsekvenser för framtiden?

- Alla kan ju inte bo i Stockholm eller Östersund.

Renässans för landsbygden

Sven talar varmt för landsbygden och han har en viktig livsuppgift: Att hålla landskapet öppet, producera livsmedel som, som Sven lite blygsamt säger:

-Det ska vara hyfsat nyttiga för människor att äta.

Sven hoppas att landsbygden får en renässans, att den får blomstra upp igen.

- Alla kan ju inte bo i Stockholm eller Östersund. Det är ju inte heller roligt för Stockholmarna att komma hit om det inte är någon som sköter om byarna och landsbygden.

 

Vi går vidare bland korna inne i ladugården. Klockan närmar sig 12 och då är det kaffe på logen. familjen, brorsan, någon från granngården brukar komma på besök.

- I dag blir det tårta! Svens bror Anders fyller nämligen år idag.

Men innan dess kupar Sven sin händer och ropar ut sitt lockrop i ladugården, med ett omedelbart gensvar från en (ko)llektiv väljudande kör som ko-sjunger i stämmor: Det är vår! Snart får vi springa ut i hagen!

Text/foto/film: Anders Gustafsson 2018-05-04