Foto: Anders Gustafsson

Knockad av Gud

Lena fick ett starkt möte med det oväntade

- Det var som att få ett knytnävslag rakt in i hjärtat. Ett ögonblick av kristallklar visshet.
Så berättar Lena Tågefeldt om sitt förvandlande möte då hennes livsväg bytte riktning. Idag är hon diakon i Svenska kyrkan och har vikarierat i Krokoms pastorat under året.

Lena är uppvuxen i Strängnäs, utanför Västerås med mamma, pappa och lillebror. Pappan var svetsare och mamman undersköterska.
- Jag hade en bra barndom, det gick bra i skolan, säger Lena.
Men det fanns också ett orosmoment under uppväxten som blev till en familjehemlighet. Lenas pappa hade ett alkoholmissbruk. Han var periodare och Lena växte upp i ett medberoende som hölls inom familjen.
- Det var tufft, vi hade inte alltid pengar till hyra. Ändå upplever jag att det var mycket kärlek och att jag hade en fin barndom, säger Lena.
När Lena ser tillbaks idag bär hon med sig detta som en erfarenhet när hon möter andra människor.

Mötet med människor
På gymnasiet valde Lena social linje och ville gå på socialhögskolan. Besvikelsen blev stor när hon inte blev antagen på ”Sopis”. Istället blev det tvärvändning mot turistnäringen och flytt till Järpen i Jämtland där hon kom in på en yrkesskola. Att det blev Jämtland var kanske inte så konstigt när båda föräldrarna hade sina rötter där. Pappan i Järpen och Lenas mamma i Hoverberg. Hon visste då inte att det ändå skulle bli socialhögskolan, fast lite senare. Lena landade i Åre och hade bildat familj som bestod av Jocke och barnen Ville och Ludde. Hon fick också efter sin examen på socialhögskolan tjänst på Arbetsförmedlingen. Lena gillar mötet med människor så tjänsten och yrket passade henne perfekt.
- Det är fantastiskt att få vara med när människor växer, säger Lena Tågefeldt.
Lena blev senare Sius-konsulent. Det betyder att den arbetssökande får stöd ute på arbetsplatsen.

Connect är en öppen mötesplats i Krokoms kyrka, en del av diakonin. Foto: Anders Gustafsson

Det small till
Vid ett tillfälle var Lena ute på en arbetsplats i Undersåkers/Kalls församling tillsammans med en klient som skulle börja arbeta där. Andra dagen kom de till personalmötet som började med psalmsång ur psalmboken och därefter förbön.
- Jag visste inte ens vad det var, men det betyder ju bön för olika saker. Sen bad prästen, Ann-Charlotte, för kvinnan som jag arbetade med. Hon bad för att hon skulle känna sig välkommen för den hon var, berättar Lena.
Vad Lena inte var beredd på var att Ann-Charlotte sedan vände sig till Lena och började be för henne.
- Det var då det small till. Det var som att få ett knytnävslag rakt in i hjärtat. Ett ögonblick av kristallklar visshet. Gud finns. Sen var det kärlek, kärlek, kärlek… Något brast och tårarna bara kom… Det var också en elektrisk stöt, som man ser i tecknade cartoons, berättar Lena och visar med händerna. Lena var djup berörd av mötet och blir också berörd när hon berättar, tårar kommer.
- Jag satt ner som tur var, för mina ben blev alldeles svaga. Jag blev knockad av Gud. 

Förstod du vad som hade hänt?
- Ja, med hjärtat, men inte med hjärnan. Jag var tvungen att kolla upp var det var, säger Lena.
Lena kontaktade prästen som bett för henne och som kom att bli en viktig person för Lena.
- Man är så känslig och sårbar i sin andlighet.
Efter någon månad träffade Lena en kvinna som sa: - Du kanske ska bli diakon?
- Men vad är det för någonting, hur blir man det? undrade Lena.  
- Det var en process, jag brottades med många saker, men fick vägledning. Jag var som ett barn. Till slut fick jag ihop det här med hjärta och hjärna, säger Lena.
Lena berättar att kärleken djupnade och att tron inte är en prestation, utan en relation. Och diakon blev hon.

Andlig krock
Lena hade tidigare kallat sig sökare men att hon då inte sökte sig till den kristna tron. Hon hade nosat på olika slags nyandligheter.
- När jag hade min otroligt starka gudsupplevelse blev det en sån stor skillnad. För mig blev det en andlig krock. Från det jag hade varit och nosat på innan och min gudsupplevelse, säger Lena.
En kaplan under hennes utbildning till diakon hjälpte henne att se att jag haft en andlig krock. Inom nyandligheten pratas det också om gud men Lena hade två olika upplevelser.
- Det är som dag och natt. Inom nyandligheten är det som om du själv är gud. Du kan göra olika saker och på något sätt blir gud. Men i min kristna tro nu är Gud Gud. Jag är människa, säger Lena.
Lena citerar författaren Kent Wisti: ”Det enda du behöver veta om Gud är att du inte är Gud.”
Lena bär sin gröna diakonskjorta med en vit krage. Hon bär också sitt diakonsmycke med en duva på. Lena berättar att det gröna är diakonins färg, växandet. Det symboliserar att det finns liv, att det finns hopp. Jesus kom ju till de som står längst ner och upprättade människor. Lena vill också sprida det hoppet i sin tjänst och i sin vardag.

Nu går Lena vidare i sin diakontjänst till Östersund församling där hon ska arbeta i Marielundskyrkan. Hon lämnar ett stort tomrum efter sig i Krokom.
- Det har varit ett fantastiskt år, kommit in i församlingsarbetet, jobbat tillsammans med olika yrkeskategorier och blivit väl mottagen. Jag har känt mig uppskattad och delaktig i kyrkans tjänst, säger Lena.

Fakta

Namn: Lena Tågefeldt
Ålder: 54 år.
Familj: Man, hund och 2 utflugna söner.
Intresse: Musik och sång.
Ska göra i sommar: Så lite som möjligt, bara vara!
Senast lästa bok: ”Fri att tjäna” av Magnus Malm

Foto: Magnus Aronsson/Ikon

Fakta - diakoni

  • Diakoni betyder tjänst/tjänande
  • Diakoni är kyrkans omsorg om medmänniskan och skapelsen.
  • Diakoni handlar om att möta människor i utsatta livssituationer.
  • Grunden för diakonin är Guds kärlek, som den möter oss i Jesus Kristus.
  • För att bli diakon ska du ha en fackutbildning från högskola eller universitet samt vara antagen som diakonkandidat i ett stift. Därefter studerar du pastoralteologi vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut