Ursprung
Himmeta fick troligen sin stenkyrka på 1200-talet. Från början omfattade den ett rektangulärt långhus med smalare, spåntäckt sadeltak samt eventuellt västtorn.
På 1300-talet utvidgades koret så att kyrkan fick en större, rektangulär plan. Sakristian tillkom troligen också nu på den norra sidan, eventuellt också tornet.
Muralmålningar
Under 1400-talets första hälft dekorerades kyrkorummets väggar med kalkmålningar. Där dessa medeltida muralmålningar kunnat spåras har de frilagts och restaurerats. Mest framträdande är kvadermålningen runt sakristians portal och de två avbildade apostlarna i bågen över densamma.
Valvslagning skedde under 1400-talets senare del. Kyrkorummet täcktes med tre stjärnvalv. Runt denna tid anskaffas också ett lokalt tillverkat altarskåp.
Från 1600-talet finns uppgifter om den spånbeklädda spiran, där beklädnaden förnyas.
Ombyggnad på 1700-talet
År 1768 inleddes en om- och tillbyggnad som tycks ha varat i fyra år. Bl a byggdes ett helt nytt kor i en något smalare, östlig tillbyggnad, långhusets tak fick ny resning med brutet fall, nya bänkrader tillkom och ett kupolvalv slogs över det nya koret. 1788 kom ny altaruppsats på plats, byggd i marmorerat trä.
På 1850-talet anskaffades ny predikstol och ett 6-stämmigt orgelverk blev uppsatt på västra läktaren.
Byte från spån till falsad plåt på långhuset tak, skedde på 1880-talet. Tornspiran byggdes om till nuvarande form och plåtkläddes 1892.
1900-talets restaureringar
1908 gjorde man om golven, satte in nya fönstersnickerier, gjorde öppna bänkrader som målades ljusgröna, liksom predikstolen, läktarbarriären och altarprydnaden.
Vid 1954 års renovering installerades elektrisk värme, och en dopplats inreddes på kyrkorummets södra sida. Inredningssnickerierna målades om i en mer gråaktig nyans än tidigare.