Grundsynen som genomsyrar allt diakonalt arbete med barn och ungdomar:
- Barn och ungdomar ska ha en verklig möjlighet till inflytande och delaktighet i ”ungdomsfrågor” dvs frågor som de anser viktiga och frågor som berör deras vardag.
- Barn och ungdomar ska ha goda förutsättningar att leva ett självständigt liv.
- Barns och ungdomars engagemang, skapande förmåga och kritiska tänkande ska tas till vara som en resurs.
- Barn och ungdomar ska ses som en resurs och inte som en belastning för kyrkan och samhället.
- Församlingen ska så långt det är möjligt se till barns och ungdomars särskilda behov och ge dem utrymme att växa i tro och ansvar.
- Barn och ungdomar är inte kyrkans och samhällets framtid, utan kyrkans och samhällets nutid.
Diakonin är fristående, självständig och partipolitiskt neutral, vilket inte betyder att diakonin är opartisk. Uppdraget är att underlätta barns och ungas livssituation, vilket innebär att diakonin representerar en speciell grupps intressen i samhället.
När det gäller arbetet med utsatta barn och ungdomar samverkar ofta Svenska kyrkan med samhällets övriga sociala institutioner på olika nivåer i samhället (Skolan, Socialtjänst, Polisen, BUP, Ungdomsmottagning, Kultur & Fritid, m.fl.). I vissa fall handlar det om en gemensam insats i en speciell fråga, i andra fall är syftet att uppnå en gemensam syn och strategi i olika barn- och ungdomsfrågor.
En del av arbetet består i att följa och sammanställa aktuell kunskap, statistik och forskning, göra omvärldsanalyser och sprida dessa kunskaper till viktiga målgrupper.
Kort sagt handlar det om att vara en finne i häcken på vuxenvärlden, kyrkan och samhället och att i första hand se allt ur barns- och ungdomars perspektiv.