Stora Harrie kyrka
Foto: Å-M, Kävlinge förs.

Stora Harrie Kyrka

Den ursprungliga kyrkan i romansk stil från 1100-talet eller början av 1200-talet bestod av skepp med kor, ett senmedeltida västtorn, vapenhus på den södra sidan och sakristia på den norra sidan.

Av denna byggnad behöll Domkyrkorestaurator och professor Carl Georg Brunius endast det huvudsakliga av tornet och i vapenhuset fragment av medeltida kalkmålningar när han år 1851 företog en renovering som var så kraftig och genomgripande att man nästan kan tala om ett nybygge.

Kyrkan består av torn, långhus, korsarmar i norr och söder samt ett tresidigt obetydligt utskjutande kor från långhuset, kyrkan bär en omisskännlig prägel av sin upphovsman.  På tornets norra sida finns fyra raka järn och ett som är format som en 7:a , på södra sida finns två järn som bildar bokstäverna ”C och B”, på tornets västra sida finns siffrorna ”3 och 4”, så om man läser från norr till söder får man fram texten ”1734 CB” vilket förmodligen syftar på en kyrkoreperation under prästen Christian Baggers tid.   Övriga järn på tornet är sk. ankarslut.

I koret finns ett altare från år 1973, formgivet av byggmästare Nils Persson från Stävie.   I samband med uppförandet murades i fundamentet in en tillsluten kapsel med förteckning över personer som var skrivna i församlingen samt ett tidningsutklipp över den nyligen avlidne kung Gustaf VI Adolf och hans eftreträdare.  År 2017 putsades altarets röda tegel i en grön färg.  

Predikstolen med tillhörande baldakin är ritad av C G Brunius år 1851.  Dekoren på barriären liksom nuvarande färgsättning tillkom år 1957.

Vid en renovering år 1973 fick kyrkan sin nuvarande ljusa interiör och då hittades även under kyrkans golv gravar från tiden före den romanska kyrkans tid.  Gravarna tillhör med all sannolikhet en tidigare träkyrka, även om det vid utgrävningen inte kunde fastställas exakt var den legat.

Altarkorset från år 1852 är placerat på en hylla vid långhusets östra vägg.

I kyrkan finns också ett förgyllt träkors som härstammar från C G Brunius restaurering år 1851.

I norra korsarmen hänger ett triumfkrucifix från 1400-talet som har en relikgömma, målat av Hans Holst.

I södra korsarmen finns ett rikt ornerat Karl den XII:s vapen av trä från år 1701, utfört av bilhuggare Johannes Andrae i Malmö.

Dopfunten är ett modernt konstverk från år 1952 i Ölandskalksten efter ritningar av arkitekt Gustaf Wilhelmsson Widmark och huggen av Helsingborgs stenhuggeri.

Altartavlan med motiv från Kristi uppståndelse målad av Einar Forseth år 1938 flyttades från kapellet år 2017 tillbaka till sin plats bakom altaret .

Vid sydöstra sidan i vapenhuset finns kalkmålningar föreställande "Korsnedtagningen" som är daterade till 1400-talets andra hälft.

I södra långhusväggen under orgelläktaren är en runsten (DR324) s.k. Stora Harrie stenen inmurad.  Runinskriften lyder "Birle (Berle) satte denna sten efter sin måg (eller svåger) Toke".

Orgel från år 1862 eller 1865, (uppgifter varierar) är byggd av orgelbyggare J O Lundahl.  Någon form av ombyggnad gjordes år 1897 och år 1973-1974 byggdes den om och renoverades av orgelbyggare Johannes Künkel i Stångby som "....blåser nytt liv i den".

Vid en mindre ombyggnad år 2017 hittades en kalkmålning bakom väggskivorna på toaletten.

Kyrkan har två malmklockor från år 1875, gjutna av Bergholtz i Stockholm.  Klockorna har en text som bl.a. berättar "Då Oscar II var Sveriges och Norges konung, Axel Gustav Adelcreutz landshövdning i Malmöhus län, Vilhelm Flensburg biskop över Lunds stift, Gustaf Adolf Wigner Stora Harrie församlings kyrkoherde samt Nils Månsson och Per Wilsson kyrkovärdar.

 

Carl Georg Brunius !

Professor Carl Georg Brunius var prebendekyrkoherde i Stävie-Lackalänga församling och han blev den siste innehavaren av denna författning till stor lättnad för sockenborna, den prästliga gärningen hade nämligen varit högst obetydlig.  Den enda gång han predikade i sina församlingar handlade predikan "om tungans rätta bruk", en tillfällighetens ironi.

I stället ägnade sig Brunius åt arkitektur och byggadsarbeten och där vann han anseende som verklig auktoritet.  Efter hans planer utfördes en stor restaurering av Lunds Domkyrka, dessutom reparerades och utvigdades mer än 50 kyrkor i siftet bl.a. Stävie, Lackalänga och Stora Harrie kyrkor.

Han var en grovkorning präst, "som svärjare var Brunius mycket omtalad...." skriver Carlqvist i Herdaminnen, "men hans eder vore så löjliga att man omöjligt kunde låta bli att skratta därvid".

Bertil Widerberg skriver i SDS, "han kommenderade, domederade, missbrukade Herrens namn men Djevulens mest".

Även ortsbefolkningen fick ta del av Brunius språkbruk.  En Stäviebo berättar om vad som hände när Brunius var i Stävie kyrka för en inspektion av ombyggnaden:  "Han gick in i vapenhuset och hängde sin hatt på en spik, den föll omedelbart ner på golvet.  Brunius tog hatten och utropade "Tusen djävlar i helvetet !!", han hängde upp hatten igen och åter föll den ner..... Då skrek han ännu värre "Miljoners djävlar i helvetet !!".  Nu tyckte kyrkoväktaren som var med att det fick räcka med svärjandet varför han försökta lugna ner Brunius med orden "Så så professorn, det kan bli överbefolkning i helvetet...."

Vid ett annat tillfälle när Brunius "ble galen, to han hatten å trödde po den".

 

Om ni vill besöka kyrkan kontakta Pastorsexpedtionen.

 

Källor:

Diverse underlag Kävlinge församling

ItArk Arkitektkontor AB

Kyrkguiden

Wikipedia

Henry Sönnerkvist, Kyrkliga "dignitärer" i Lackalänga-Stävie