Tidigare i Benhuset

9 maj – 1 juni 2025, Katarina Kyrka och Benhuset
Nya målningar och äldre
C.Anders Wallén

Katarina kyrka –  äldre målningar med nytt innehåll
Benhuset –  nya målningar, känt innehåll, konst, minnen

Vernissage i Benhuset fre 9 maj 17.00-19.00
Med: permanentAmbientPercussionDivertimento alias Adrian Ortman
Konstnärssamtal i Katarina kyrka sön 11 maj 14.00
Öppettider Benhuset ons–sön 12.00-18.00
Öppettider Katarina kyrka sön 08.30-17.00, mån-lör 10.00-17.00

Språket, det kända och det okända
För C.Anders Wallén har språket en viktig betydelse. Både såsom talande ord och visuellt kommunicerande bilder. Det talade språket och det bildliga, det visuella, får samspela och väga upp varandra. Det visuella ge plats för både det implicita, det inre, outtalade och underförstådda, och det explicita som både kan tydliggöra, leda oss i olika riktningar och ibland kanske förvirra oss. Konsten är ett slags platå där språket med sina olika former balanserar. Språket, det som vill kommunicera, balanserar i och framför oss men behöver på något sätt förankras för att kunna upprätthållas och ibland behöver vi också tro för dess tillblivelse och upprätthållande.

I de nya målningarna, 2024-2025, läggs bilder till bilder. En malström av tankespår. Abstrakt läggs till det som är figurativt. Konkreta intryck kopplas samman med minnen av något som är tydligt eller som inte går att få grepp om. Vad vi ser kan liknas vid bildliga påståenden som vill säga oss något om livet. Sådant som någon gång har iakttagits eller sagts och som återigen kommer till ytan och pockar på vår uppmärksamhet. 

De äldre målningarna, 1983, har fått ett nytt innehåll i det att de varit dolda från världen i över fyrtio år medan vi har rört oss, förändrats, gjort nya erfarenheter, lagt oss till med nya ord. »Landskapen« som vi ser i dessa bilder kan vi läsa som implicita föreställningar om det som vi tror eller trodde oss veta om något. De erbjuder en trygghet vi kan ta spjärn emot då vi med vår tankekraft vill röra oss vidare ut. Konkretisera sådant vi bär inom oss. Utvecklas. Språket vi rör oss med och använder oss av rör också oss, påverkar och förändrar oss. Vi stannar upp inför de ogripbara tecknen. De som kan öppna oss mot nya vidder.

Mona Malmström
Skribent, fil.kand. konstvetenskap och fil.kand. filosofi

14 mars - 6 april 2025
Non actors
Anna Vallin

Vernissage: fre 14 mars 16.00-20.00 
Öppettider: tors - sön 12.00-17.00
Konstnärssamtal sön 16 mars kl 13.30

”Non actors” är mitt eget konstprojekt som innehåller verk i form av scener. Huvuddelen av verken utgår från skulptur och måleri. Målningarna placeras ofta i rummet och skulpturerna iscensätter jag med inbyggd belysning. Jag kombinerar även med video och ljudinstallation.

Det jag vill skapa är en känsla av både andlighet och tidlöshet, men också väcka frågor kring problem som rör vår samtid. 

I mitt konstnärliga arbete utgår jag alltid från det privata livet och i mitt konstprojekt Non actors också i förhållande till en utvald tematik. 

Verken är scener och att benämna de enskilda verken som scener, möjliggör för betraktaren att reflektera över den enskilda scenen, men även över upplevelsen i sin helhet.

Benhuset 9 jan-2 feb 2025
Tvillingsjälar
Gunnar Brulin

Dagböcker är bra, men de räcker inte. För att sorgeprocessen ska ta fart behöver de befrias ur byrålådans mörker. Ljus och luft behöver de. Öppenhet behöver de. Mötet med andras erfarenheter behöver de. Detta möte vill jag utforska konstnärligt.

Min livskamrat dog. Nu är det flera år sedan, men sorgen efter henne gör fortfarande ont. Så lever hon kvar i mig. Och så måste det kanske vara. Jag vill inte släppa henne. Livet består av både glädje och sorg. Mötet med hennes död ledde till upptäckten av min egen. Också jag ska dö och för att leva med det behövs ett dödsmedvetande som kan delas med andra.
Materialet utgörs av anteckningar som uppstår under kriser och bearbetande; målningar, A3-stora på masonit, porträtt på min fru och mig, dagböcker, foton ur fotopärmar samt egentillverkade symboler och vanitas-motiv: allt som söker efter en form.

Av detta material har det blivit psykografer, det vill säga konstnärsböcker på läspulpeter, ett slags skulpturer samt vikbara målningar på masonitbord. Det har blivit ett lådverk med texter, objekt och fotografier från en arton veckor lång cytostatikabehandling: en låda i veckan under arton veckor. Och till slut en stor bokorgel med arton utdragbara svarta tavlor samt en slutsats. 

Mina dagböcker har omvandlats till konstnärsböcker. Här och nu finns sorgen som kan förändra och förlösa den efterlevande.

www.gunnarbrulin.com 

Benhuset 22 nov
Konsert: i dungen

Lunchkonsert: 13.00
Konsert: 17.30
Fri entré! Ingen förbokning, så kom gärna i lite god tid.

I verket i dungen träder vi in i de kritiska händelserna under och ovan mark;
i barken i rotsystemen och bland det vildvuxna.

Verket betraktar flera perspektiv i tid -
Långsamhetens växtlighet och de plötsliga sköra och otyglade förloppen.

Musiker:
Eva Lindal Violin
Stina Hellberg Agback Harpa
Rosali Grankull Objekt

Ljud och Ljus Christian Farcher
Komposition & ljudkonst Rosali Grankull
I programmet spelas även musik av Olivier Messiaen

Dungen genomförs med stöd av Konstnärsnämnden.

Benhuset 02 nov–17 nov
Konst: Tiden
L&B

Vernissage: Lör 2 nov 13.00-20.00
Öppettider: Ons–sön 13.00-17.00

Om L&B
L&B: Laura Fahlsten och Britta Kjellgren Jäger är en konstnärsduo i Stockholm, grundad 2018. Magisterexamen 1996/1997, Kungliga konsthögskolan.

L&B möts i ett gemensamt intresse för saker från förr, gamla bilder och målningar. De plockar ut en detalj från en annan tid, gör om den och placerar den i ett nytt sammanhang för att se den i ett annat ljus. Då kan det förgångna träda fram med en ny intensitet och det kan uppstå nya sätt att se på dessa ting. L&B vill göra nytt liv av de små och bortglömda detaljerna från förr. 

TIDEN
Det pratas om att det var klar sikt, att dimman hade lyft och att decennier gick bredvid varandra. Tiden kanske är en kustlinje, där fragment oupphörligt dyker upp och försvinnerbort i vågorna.

Att vägra använda objekt och platser som inslag i ett sammanhängande narrativ. Rubba den hierarkiska ordningen mellan nuet och det förflutna. Tillåta något tvådimensionellt att veckla ut sina timmar och minuter, bli en temporär karta. Bilden behöver förråda verkligheten, kontinuerligt bli tömd på innebörd och ta varje ny betraktare i handen och vandra i nya kvarter.

Ett arkiv förblir ett arkiv bara så länge ingen enskild bild eller enskilt objekt får träda fram och tillfälligt utsättas för en ny närvaro och en ny kontext. I samband med att detta sker, skapas nya planritningar och sprickorna i väggen tillåts vara färdvatten, där glimtar av människoöden möts och flyter förbi varandra. Plötsligt lever stunden och så hörs ljudet av regn, som dansar över fördrivna hustak. Valsverket på en mangel slätar ut veck och fåror.Ekorrar patrullerar en kyrkogård, håller främlingar under uppsikt.

Tiden kommer med svedda kanter. Ännu ett sopkvasttag och ögonblicksbilder sprids för vinden. En fullständigt oregelbunden återvinning av alla skratt som har delats och alla tårar som har fällts. En ambivalent och mångsidig relation mellan betraktaren och platsens aktuella närvaro. Inte söka förklaringar och svar eller värdera erfarenheter. Det handlar främst om att ärligt ge sig ut i främmande, konturlösa landskap. Lägga ner sina namn och nummer, kravlöst och ihärdigt våga vara medmänniska framför allt annat. Om tillfällighet och val. Empati och sårbarhet.

Det pratas om eldar, om att det har brunnit och att gnistor blev till flammor. 
Tiden kanske är en spade och i nuet ligger alla ben precis intill nästa andetag.
Momir Popović, konstvetare

Benhuset 27 sep–20 okt
För Lust - Sanna Tomac

Om Sanna Tomac
Sanna Tomac (f. 1973) är en figurativ konstnär verksam på Österlen. Hon har studerat teckning och måleri vid The Florence Academy of Art i Italien och därefter också en kort tid hos målaren Odd Nerdrum i Norge. Tillsammans med Hans Peter Szameit grundade Sanna Pantura Studios i USA 2001 och undervisade en växande grupp elever, samtidigt som hon etablerade sin målarkarriär och tog emot uppdrag. I början av 2006 återvände Sanna till Sverige och grundade tillsammans med Hans The Swedish Academy of Realist Art. 

Sanna har sedan 2006 ägnat sin tid åt att undervisa och utveckla SARA:s konstutbildning, samt sitt eget konstnärskap. Ett av hennes mest framträdande verk är en monumental takmålning som hon skapade i Bååtska palatset i Stockholm. Målningen, som mäter sju gånger fyra meter, monterades i slottets 1500-talstak och invigdes i närvaro av kung Carl XVI Gustaf 2012. 

Om utställningen
Utställningen ”För Lust” skildrar ett slut och en början. Sorg och smärta, men också hopp, läkning och befrielse. Det är en emotionellt naken och rå upplevelse utan skyddsnät. Vi får bevittna en ärlig och djupt personlig röst, ett skapande liv i sårbarhet. Utställningen består av teckningar, målningar och skulpturer.

30 aug–22 sep, Benhuset
Visa änglarna hur man målar

Om utställningen
Eila Karisalmi (f. 1947) var livskamrat med den sverigefinske författaren Antti Jalava (1949-2021). Konstutställningen var både en dokumentation och inblick i Eilas och Anttis gemensamma liv. Eilas konst skildrar kärlek, förlust och alla ”Eilas barn” som hon tagit hand om genom åren. Ett livslångt konstnärskap som pågått i det fördolda.

Eila om sin konst:
”Hur föds min konst? Den kommer ur mina känslor. Genom konsten kan jag bearbeta allt som är svårt. Mina tavlor finns på toppen av ett isberg. Bakom dem ligger mycket arbete, försök och misstag. Måleriets process är väldigt viktig för mig. 
     För mig har konsten alltid varit ett sätt att bearbeta känslor. Jag fascineras av att någon tanke ska vara bakom varje verk, ytterst fokuserat. Det finns något mystiskt i skapandet på så sätt. Något som är väldigt svårt att förklara.
    Med mina målningar avbildar jag mycket allmänmänskliga tankar och känslolägen, såsom allvarsamhet, glädje, desperation och ilska. Jag tycker att konsten ska söka att uttrycka det som ursprungligen var dess källa. Jag målar utefter mina känslolägen. Glädjen tar fram skönheten. Sorgen däremot, gör dem dystra. När jag saknar mina kära målar jag förlust.
    Efter Anttis död så lever jag inte bara i alla minnena – Att vara ”en människa som sörjer Antti” har blivit en del av min person. Parallellt med sorgetavlorna målar jag även skönheten med mitt liv tillsammans med Antti.”

Utställningsprogrammet bestod av musik och dans: Amanda Fritzén och Viktor Littmarck spelade finsk musik, och Klara Wenner Tångring dansade för lust.
Det ordnades två samtal: sön 1 sep 13.00, konstnärssamtal med Paulina Immonen och Eila Karisalmi. sön 15 sep 13.00, Dmitri Plax och Eila Karisalmi samtalade om sorg och saknad. Samtalsledare var Ann Eberstein.

Utställningen producerades och kurerades av Paulina Immonen, fil.mag. konstvetare och konstnär. Med bidrag från Kulturrådet.

immonenkonst.se

23 aug, Benhuset
Hjärta, jägare

Hjärta, jägarer är en artist book, som består av två diktsviter av Marie Silkeberg tryckta med blytyper som en leporello, invikt mellan översättning av dikterna till engelska och franska gjorda av Kelsi Vanada och Petronella Foultier.  
Den 23 augusti 18.00 firades utgivningen av boken i Benhuset.
Malvin Karlsson (musik), Marie Silkeberg (dikt och uppläsning) och Lisa Gerdin (skulptur), möts för andra gången i ett ögonblickets installation. 

2–16 juni, Benhuset
MÖRKER BEGÄR KONTURER

Zsuzsanna Larsson Gilice, Maria Q Brising och Angelica Olsson. I Benhuset medverkade kompositör Dag Rosenqvist.

Teckning, skulptur, videoessä, ljudverk och performance.
”Vi är existentialister som vistas i svärtan via strukturer, materialitet och komposition; genom begär, konturer och en omsorg om mörkret.” 

I utställningen ”Mörker Begär Konturer” möts konstnärskap i ett gemensamt intresse för teckning, komposition, gråskalor och svärta. Utställningen adresserar existentiella dimensioner vilket återspeglas i konstnärernas respektive processer genom abstraktion, det hårda som möter det sköra, trasiga bitar som sammanfogas och fragment av ljud, ord och bild. Utställningen grundar sig i en dialog kring teckning, materialitet och metod samt hur konstnärernas praktiker möts och skiljs åt.

I kyrkans södra kor visas verk som tar sig i uttryck genom teckning och skulpturala objekt, samtliga i gråskalor, en så kallad icke-kulör, en blandning av svart och vitt, ljus och mörker.

Teckning som trevar efter konturer av Zsuzsanna Larsson Gilice, geometriska och textbaserade teckningar med utgångspunkt i andliga symboler och tecken av Angelica Olsson och grafitmättade tygobjekt av Maria Q Brising.

I Benhuset presenteras objekt av papper med utgångspunkt i ”kroppslighet” av Zsuzsanna Larsson Gilice och golvbaserad installation av Maria Q Brising som går i dialog med rummets karaktäristiska arkitektur. Under vernissagen kommer Maria Q Brising även att genomföra en platsspecifik teckningsperformance med titeln ”Graphein/Taut”.

I Benhuset visas också ”Still a prison of this virtual space” som är en videoessä och ett elektroakustiskt körverk som tar sin utgångspunkt i bilden av Maria Magdalena. Trots att hon omnämns endast ett fåtal gånger i Bibeln är hon en av de karaktärer som främst gestaltats genom konsthistorien via måleri, teckning och skulptur. Verket är ett abstrakt utforskande av representationen av Maria Magdalena och utgår från en samtida berättelse som kontrasteras av fragment från den historiska texten som kallas ”Maria Magdalenas Evangelium”. Endast ett fåtal sidor finns bevarade av texten som ger en bild av hur hennes ställning skiftade från högt ansedd andlig ledare till att bli ifrågasatt och smutskastad. Hur hon visuellt framträder genom historien har bidragit till stereotypa könsroller som fortsätter att påverka samhället än idag.

Verket är ett samarbete mellan konstnären Angelica Olsson och kompositören Dag Rosenqvist. I körverket medverkar Anne Garner, Claire Deak, Lisen Rylander Löve, Malin Wättring och Sofia Nystrand, med sina röster. Videoverket är 21 minuter långt och presenteras som en projektion som loopas i utställningsrummet.

Körverket är producerat med beviljat projektbidrag inom musik från Konstnärsnämnden.

Tidigare gemensamma utställningar inkluderar Sandefjords Kunstforening i Norge, 2021, SKF/Konstnärshuset, 2022, Konsthallen Lokstallet, 2023 och Galleri 21 i Malmö, 2024. Gemensamt är även att de alla är baserade i Västsverige.

OM KONSTNÄRERNA
ZSUZSANNA LARSSON GILICE är en konstnär baserad i Göteborg. Hon är utbildad vid Dômen konstskola, Hovedskous konstskola och linjen för fri konst vid Konsthögskolan Valand (1998-2003). Larsson Gilice arbetar med teckning, kollage och textflöden, som roterar kring sin egen axel. Med efemära material prövar och preciserar hon, ända fram till korrigeringar och återtaganden.

www.zsuzsannalarssongilice.com

MARIA Q BRISING har sedan sin MFA i fri konst vid Konsthögskolan Valand 2008 varit verksam som bildkonstnär. I teckningsobjekten ställs den blytungt metalliska ömsom organiskt smutsiga grafitsvärtan mot sköra och lätta uttryck. Med en omsorgsfull beslutsamhet, och ofta en arkitektonisk djupverkan, framkallar verken en sorts mentala skulpturala tillstånd.

www.mariaqb.com

ANGELICA OLSSON är konstnär baserad i Göteborg. Hon är utbildad vid Nordiska konstskolan i Karleby, Finland och i Fri Konst vid Konsthögskolan Valand i Göteborg (2003-2009). Hon arbetar med teckning, text och rörlig bild och hennes bildvärld gestaltar kompositioner i gråskalor, där hon rör sig i ett fält mellan det konkret föreställande och det abstrakta. Hennes bilder utgår ofta från enskilda situationer som visar utsnitt eller fragment av ett större narrativ.

www.angelicaolsson.com

DAG ROSENQVIST är kompositör baserad i Göteborg. Han skivdebuterade 2005 och har sedan dess släppt och medverkat på över 50 skivor. Utöver detta har han, som soloartist och i samarbeten, skapat musik för både dansföreställningar och film, nationellt och internationellt. Konstnärligt utgår hans musik från mötet mellan harmoniska klichéer och oljud och brus, och där dynamik och kontraster mellan det vackra och det som skaver är i ständig dialog.

www.dagrosenqvist.bandcamp.com

Bönhörelse. Textreflektion av Stina Östberg Ivanovic

3-26 maj
Vi drömmer ofta om er
Marit Sahlström och Vanni Jung Ståhle

En foto, ljud och textutställning av Vanni Jung Ståhle och Marit Sahlström.

1998 tog våra mor/farföräldrar livet av sig tillsammans. På ytterdörren stod en lapp om att endast polisen äga tillträde. Avskedsbreven låg på köksbordet och bredvid en hög med låneböcker som behövde lämnas tillbaka. De hade tre barn och nio barnbarn, vänner, släkt, kollegor som alla påverkades av det som hände.
I utställningen undersöker vi hur vi som blev kvar påverkades och vad det är vi ärver från generation till generation. Och vilka de egentligen var, som tog det ovanliga beslutet.
 
Marit Sahlström har skrivit fram fragmentariska röster, moderns, dotterns och barnbarnens. Vannis nytagna foton sammansmälts med gamla negativ och bildar en ny historia.
 
Vanni Jung Ståhle är en konstnär från Småland som jobbar med fotografi. I sina bilder pendlar hon mellan det dokumentära berättandet och ett mer suggestiv känslotillstånd.
 
Marit Sahlström är författare och undersöker nära relationer och gränslandet mellan det friska och sjuka i sina romaner. Hon är just nu aktuell med sin tredje roman Brandsommar.
 
Delar av utställningenhar tidigare visats på Galleri Fotografi i maj 2023.

5-28 april
Viskningar och träd
Tina Axelsson och Karin Wiberg

Sinnliga viskningar från Karin Wibergs skulpturer rör sig i samspel med Tina Axelssons foton av träd som omsluter Benhusets karga rum.

Karin Wiberg är en talangfull och känslig konstnär som skapar skulpturer, byster av män, kvinnor och djur och ibland av gestalter i gränstrakterna mellan djur och människa. De är påtagliga och fysiska och ibland mer eteriska, vända mot en annan verklighet. Skulpturerna är antingen gjutna i betong eller i bränd bemålad lera.

Karin Wiberg har bland annat ställt ut på Thielska, Lunds Domkyrkas krypta, Dunkers kulturhus, Sara kulturhus, Tokyo, Paris, Seoul och Köpenhamn.
Läs mer om Karin Wibergs skulpturer.

Tina Axelsson, fotograf och filmare, har en gedigen bakgrund inom fotografi och film. Hon verkar inom mode, reklam, dokumentärfilm och musikvideor, hon har fotograferat mängder av skivomslag och böcker. Tina har också haft ett flertal utställningar och filmvisningar genom åren.

Genom sitt stora internationella kontaktnät har Tina genomfört många uppdrag runt om i världen. I både Sverige och utomlands är Tina en uppskattad fotograf och filmare, särskilt bland musiker och konstnärer. Hennes dynamiska och inkännande sätt att fånga ett skeende eller en
person, på ett samtidigt osentimentalt och poetiskt vis, har blivit något av hennes signum.

Om utställningen Viskningar & Träd
”Träden har alltid varit viktiga för mig. Ända sedan barndomen, som jag mest tillbringade på hästryggen i Västergötland. Minnet av oxelallén som jag galopperade igenom har på något vis präglat mig. 

Varje träd i denna utställning har en särskild mening och betydelse, de är inte slumpmässigt utvalda.

Flera av dessa träd har jag hittat tack vare mitt samarbete med Daniel Daggfeldt, som är arborist och grundare av Trädmästarna. De arbetar bl a med att vårda skyddsmärkta träd i Stockholms län. Genom vårt samarbete har jag träffat och lärt känna många av dessa giganter.

Att stå nära ett gammalt träd, att känna dess själ och veta att det kommer från ett litet, litet frö… och också veta att rotsystemet är minst lika enormt som ovansidan. För att inte tala om kommunikationen som pågår…

Var det de gamla kelterna som sa att vi ursprungligen härstammar från just träden?

Magiska är träden.
Och de står där.
I vått och torrt.
År ut och år in.

Läs mer om Tina Axelsson på hennes hemsida

16-24 mars 2024
May your ripples slowly fade
Gustaf Broms

Gustaf Broms återvänder till Benhuset med ett nytt verk i gränslandet mellan performance-video-installation.
Det dunkla rummet, i det säregna Benhuset med sin laddade historia och plats blir scenen för ett nytt verk byggt kring filmen, med ovan titel, som det centrala navet i rummet. 


Projektet är filmat i den organiska världen (skogen i Uppland), där en mänsklig gestalt interagerar med sin omgivning, likt tablåer av aktioner som väver en berättelse, som vill vända på begrepp, perspektiv och relationer, som mikro-makro, människa-kultur, framtid-förflutet, natur-intellekt.


"Hur kan vi rubba det mänskliga perspektivet och ge röst åt andra arter, åt de processer vi är del av?
 Rummet vill skapa en plats för att hitta nya verktyg för förståelse och kommunikation än de rent ordbaserade verktyg vi ofta använder för att skapa minne, en plats för ett symbiotiskt tänkande bortom det dualistiska. I upplevelsen av ljud-bild-kroppens aktioner finns en möjlighet till ett expanderat språk bortom motsatts?"

2022 visade gustaf arbetet ANIMA MUNDI i Benhuset, 
MAY YOUR RIPPLES SLOWLY FADE blir en fristående fortsättningen på det samtal som påbörjades då.

Gustaf Broms (f. 1966) arbetar i gränslandet performance-rörlig bild-installation. 
Arbeten kretsar ofta kring frågeställningar om medvetandets natur 
och perforerade verkligheter.
Han började att arbeta med fotografi och installation, men framförallt två arbeten ledde honom till den mer formlösa processen, performance/aktion. 

1993 brände han alla sina verk, och med det insåg hur intensiteten i  aktionen och den kvarvarande askan var starkare än något tidigare verk. 2005 avslutades projektet “ 5 faiths for a brave new world”, som bestod av objekt som var fysiskt för tunga för att kunna lyftas av hans kropp.

Dessa två erfarenheter ledde till en längtan att arbeta med det formlösa och ledde fram till projektet “A walking piece”, med Trishula Littler, där de tillbringade 18 månader till fots från Vendel till Odessa,verket skall ses som en teckning i tid, där kroppen är kritan. 
http://orgchaosmik.org/

24 feb–10 mars
En smula adjö
Kabaré

En varm, musikalisk och humoristisk kabaré om döden, av och med skådespelerskan och sångerskan Anita Nyman. Nu åter i Stockholm efter turné i de nordliga länen. Tio föreställningar.

Om En smula adjö

”Ända sedan jag var barn har jag varit nyfiken på döden.
Jag fick aldrig gehör för min nyfikenhet, aldrig några tillfredställande svar på mina frågor.
Ingen ville prata om döden och vem vill egentligen det?
JAG!
Jag är rädd, jag vill inte dö men jag vill prata med andra om allt det stora, svarta, hemliga, oförklarliga, som kommer att hända oss.
Vi går alla mot samma slutmål, vare sig vi vill det eller ej. Det är därför jag vill göra denna kabaré.
Jag vet inte mer än vad ni vet om detta vårt gemensamma öde men jag vill i en galopp av känslomässiga vallningar och förskräckelser,
skratta och gråta, förvånas och förundras, sjunga och dansa tillsammans med er.
Att under en dryg timme eller två, då mörkret omsluter oss, få vidröra det allra svåraste men också det mest självklara.
Inget som inte gjorts förut men aldrig gjorts ändå.
En afton, slinka in, regn, rugga av sig, ta min hand i din, din i min.
Paris, Berlin, Stockholm, Eslöv, Jokkmokk.
En hyllning till livet helt enkelt!
Kommer ni?”

Ett stort tack till Ö2 som gjort detta projekt möjligt.

18 jan–11 feb 2024
Se tiden an
Gunilla Poignant

Stranden, formen, växandet, havet, ljuset, rörelsen, tiden.
Verken har ett ursprung från organiska former med en nära anknytning till naturen och havet.

Ljus och luft har stor betydelse och jag arbetar ofta med motsatsförhållanden.

Titeln på utställningen ”se tiden an” betyder för mig att vänta och ge sig till tåls. Det är någonting som rör sig långsamt, manar till väntan och avvaktan. Där finns också en ton av tillförsikt och tillit.

"Se tiden an" är ett tillstånd, här och nu, det talar till vårt tålamod. Själva arbetsprocessen med verken är också tidskrävande och man får ge sig till tåls och se tiden an för att se den färdiga skulpturen.

Jag vill med mina verk skapa en poetisk tankebotten och uttrycka en känsla av harmoni och skönhet. Tematiken handlar ofta om att vara i ett eget universum.

Den karga stenstranden på Öland där jag tillbringade mina somrar som barn har starkt präglat mitt konstnärskap.

Gunilla Poignant 2023

23 nov–17 dec
”Jag tappade tråden” 
Tuschmåleri och installationer av Malin Björklund

Jag tappade tråden är en utställning som kommer ur min kropp.
Tusch, vatten och pensel är mina verktyg. Inspirationen kommer från det klassiska östasiatiska tuschmåleriets grundidé om att fånga själen av det avbildade.

Jag målar med hjärtat framför hjärnan för att komma närmare.

Under utställningsperioden kommer jag fortsätta skapa i Benhuset, realtidsverken blir ett möte mellan måleri, hantverk och besökare.

Vi kommer aldrig till slutet, bara en ny verklighet.

Vid fyra olika tillfällen under utställningsperioden kommer improviserade musik performance ske med Peder Mannerfelt, Klara Lewis, Christian Hutchinson Berg (Kite), Sara Parkman och Penelope Trappes.

26 okt–19 nov 2023
Flora eterna / Installationer
Georg Ragnar Levi

Om utställningen 
Glaspärlor träs på tunn metalltråd och formas till minnesblommor som aldrig vissnar. Det är ett konsthantverk med rötter i medeltidens Venedig. Georg Ragnar Levi har använt antika och nya pärlblommor som han samlat eller låtit tillverka för sina konstfulla installationer. 
 
Utställningens titel Flora eterna, latin för evig blomma, anspelar på pärlblommans symbolik och historiska användning som gravblomma och altarprydnad. I verken sammanförs minnesblommor från olika platser och tidsepoker med andra föremål och medier. Kompositionerna kretsar kring förgänglighet, vanitas. 
 
Här är det inte den kortlivade snittblomman som har huvudrollen, som i 1600-talets blomstermåleri, utan dess bestående avbild tillverkad av glaspärlor. I några verk tycks dessa evighetsblommor sväva i väg, utan att längre behöva markkontakt; i andra står de sammanträngda. Många verkar ha stjälpts omkull med våld eller ha vält av egen tyngd. Samtidigt hörs tiden som ett pågående flöde – en välbekant men osynlig rörelse som vi alla måste förhålla oss till. 

Utställningen genomförs med stöd av Region Stockholm och Stiftelsen Lars Hiertas Minne.

Om Georg Ragnar Levi
Född i Solna 1961. Författare och mångsidig kreatör. Tecknade som ung kroki på Cullbergs dansrepetitioner med separatutställningar i Sverigehuset och på Dansens Hus i Stockholm, gjorde scenografi till dansverket Nuclear Day Dances (Tekniska Museet, 1980) och skapade bokillustrationer, bland annat till omslaget av Helen Epsteins ”De överlevandes barn” (Natur & Kultur, 1990). Vid sidan av läkarstudier, journalistutbildning och arbete som redaktör och författare till en mängd artiklar och böcker om kritiskt tänkande (Studentlitteratur 1998 och 2000; Wiley 2001; Nieman Foundation at Harvard University, 2003; Norstedts 2009) har han fortsatt sitt kreativa arbete med att formge och tillverka silversmycken (Finlandshuset och Galleri Bennetter, 2006), att skriva om venetianska pärlblommor (Bokförlaget Langenskiöld, 2015, och Deutscher Kunstverlag, 2017 och 2023) och att ställa ut sådana på Thielska Galleriet (2015), Venice Glass Week (2017), Danmarks Glasmuseum (2019) och Galerie Handwerk i München (2023).

Konstnärssamtal 5 nov kl 13–14
Konsthistorikern Görel Cavalli–Björkman samtalar med Georg Ragnar Levi om det flyktiga och det förevigade i hans installationer. Görel Cavalli-Björkman, aktuell med boken ”Tingens poesi” (Votum, 2023), är professor i konstvetenskap, ledamot av Kungliga vetenskapsakademien och har tidigare varit forskningschef på Nationalmuseum. Hennes forskning har haft särskild inriktning på nederländskt stillebenmåleri från 1600-talet.

28 sep – 22 okt 2023
Membpath
Christina Henrysson + Samuel Sander

Två olika konstnärsskap möts i en gemensam utställning där yttre och inre resor utforskas. 

Vernissage 28 september 16.00-20.00
Öppet tors-sön 13.00-17.00.  
Konstnärssamtal 1 okt 13.00.

Membran / Membrane / Christina Henrysson
Bilderna som presenteras i verket membran är skapade i den fotografiska metoden cyanotypi, där tid, belysning, placering och förflyttning av material fått bestämma bildens uttryck. Ett membran är ett finmaskigt nät, en tunn hinna som släpper igenom och samtidigt skyddar och  isolerar. I bilderna framträder ett filter mellan det som ses och det som finns bakom, längre in mot djupet, avstånd och närhet. En beskrivning av inre eller yttre rymder, dansande galaxer eller djupa hav.

Jag har i tidigare projekt arbetat inom tematiken platser, tunna platser och yttersta platser/världens ände. Platser som har både en andlig, symbolisk betydelse och som är faktiska geografiska platser.

Bildserien membran är till viss del en fortsättning på temat yttersta platser, Under arbetet har tankarna vandrat runt bland rymder, djuphav, vatten, rörelse, galaxer, is formationer, viktlöshet och lätthet, oändlighet och evigheten. Världsrymden och galaxer som de yttersta platser vi vet om, eller djupa hav.

Eller en beskrivning av inre rymder och skeenden.

Jag introducerades till den fotografiska trycktekniken cyanotypi under en residensvistelse i Indien där jag också hittade materialet jag använt för att skapa bilderna, ett present- och förpackningsmaterial i form av ett finmaskigt nät.

Jag har lekt med materialet, klippt former, och experimenterat med tider och belysning, placering och förflyttning vilket har fått bestämma bilden uttryck.

Jag har velat skapa både distans och närhet i bilderna, där nätet, membranet, fungerar som en avskiljare, eller filter mellan närhet och avstånd, en tunn hinna som släpper igenom och samtidigt skyddar och isolerar. I bilderna framträder ett filter mellan det som ses på ytan och det som finns bakom, längre in mot djupet.

Vägen / The Path / Samuel Sander
Nudos amat eremos [The desert loves to strip bare.]
Saint Jerome, letter to Heliodorus

Mot en kuliss av färgstarka landskap placerar konstnären sig själv i och på “vägen”, en väg som leder mot det eviga, till mötet och föreningen med Gud - så som den formulerats i den kristna mystika ökentraditionen. Fyra triptyker representerar fyra stadier av en människas vandring längs denna väg. 

Öknens lockelse ligger inte i några specifika saker, utan i rymden mellan dem, detta överflöd av frånvaro. Där blir den geologi som är dold i frodigare landskap synlig for blotta ögat och det ger landskapet en skelettartad elegans samtidigt som de kärva förhållandena - de stora avstånden mellan vattenkällorna, de många farorna, den extrema hettan och kylan - blir en påminnelse om vår dödlighet. Men öknen består framför allt av ljus, åtminstone som ögat och hjärtat uppfattar det, och man lär sig snabbt att bergskedjan tjugo kilometer bort är skär i gryningen, grågrön mitt på dagen och blå på kvällen och när det är mulet. Ljuset svär mot landskapets beniga hårdhet, spelar över det som känslor i ett ansikte, och öknen fylls på så vis med liv, bergen tycks ändra sinnesstämning varje timme, platser som är livlösa och kala mitt på dagen fylls med skuggor och gåtfullhet på kvällen, mörkret blir en damm ögat dricker ur...

:: Gå vilse. En fälthandbok / Två pilspetsar :: Rebecca Solnit

Den här utställningen började dyka upp i mina tankar redan i slutet av 2018. Jag hade läst en bok som gjorde starkt avtryck i mig, sökt pengar ur en stiftelse för en resa till New Mexico och fått min ansökan beviljad. Så kom det sig att jag hösten 2019 befann mig

inhuserad i en gästbostad tillhörande ett benidektinerkloster beläget djupt in i Chama River Canyon - en del av ökenlandskapet kring Abiquiu, en plats som också för en tid var hemvist åt konstnären Georgia O ́keeffe.

Vad var det som lockade mig dit? Som drabbad av rösten från en siren gav jag efter och följde den in i ett främmande landskap. Där, som tillfällig gäst i det enkla men vackra sandstensklos- tret, bland bedjande munkar under solens hetta och aldrig så stjärnklara himlar sökte jag ett språk för en tro och spiritualitet, i en kristen tradition annan än min egen.

Tidigt i den kristna kyrkans historia uppstod kommuniteter belägna på avlägsna platser i vild- marker och karga landskap. De såkallade Ökenfäderna & Ökenmödrarna var människor som hade dragit sig bort från städernas jäkt, stökighet och lockelser för att i avskildhet söka Gud. De längtade efter en själens frihet i en samtid vilsen i sina egna distraktioner och ambitioner. En still- het och frid i en kaotisk och krigshärjad värld.

Denna väg, hjärtats väg mot evighetens vida landskap eller människans väg mot Gud utgör temat i min utställning. Som den formulerats i delar av den mystika ökentraditionen går denna väg genom fyra stadier. Awakening/uppvaknande, Purgation/rening, Ascension/Uppstigande, Union/förenandet. Dessa fyra stadier har jag valt att gestalta genom fyra triptyker. En utställn- ing vars hjärta är ett utforskande oljemåleri men vars hjärna rör sig i något slags gränsland kring visuell teologi, gestaltande poesi och dokumentär fiktion.

3–24 sep 2023, 
Maria Hillfon – Intryck från Österlen
Katarina kyrka och Benhuset

Vernissage den 3 september 14.00 i Katarina Kyrka med ett program av konstnärsprat, dans och körsång. Utställningen kan sedan ses fram till den 24 september i kyrkan under öppettiderna sön 8.30–17.00, mån–lör 10.00–17.00, då det inte försiggår annat i kyrkorummet och i Benhuset mellan 13.00–17.00 onsdag till och med söndag 3-24 september. 

OM UTSTÄLLNINGEN

"I ”Intryck från Österlen” försöker jag redovisa blommorna, det skånska landskapet, horisonterna och det cirkulära i Marias konst. Koncentrationen och fokuseringen har präglat Marias arbete i ateljén och syns i de gula, röda, blåa färger som består av många, många olika små färgpunkter.  Tillsammans skapar punkterna de starka uttrycksfulla färger vi ser i hennes målningar. I kyrkorummet visar jag de stora delvis surrealistiska naturbilderna, uttryck för den skapande världen. Låt det bli Marias hyllning till allt levande i vår skapelse. I Benhuset möter ni Marias bilder med tydliga intryck av det Österlenska landskapet."

OM MARIA HILLFON

Det enkla livet och att vara sann mot sig själv kan vi se i vävnader och målningar av Maria Hillfon. Vallmon och linet finns i de starka färgskalorna, cirkeln och horisonterna tydliga i formerna. Hennes skapande i ateljén på Österlen kommer ur hennes inre och hennes förmåga till disciplin. Det syns i koncentrationen, i penseldragens perfektion och i detaljerna. Men låt oss gå till hur det hela började.
 
Maria Hillfon föddes 1945 i Hägerstens församling i Stockholm. Hennes farföräldrar hade en sommarstuga i Mälarhöjden på en stor tomt med omgivande skog. Det var en lantlig idyll när Hertha och Gösta Hillfon flyttade dit 1944. Nu har den omgärdats av bebyggelse åt alla håll.
 
Maria växte upp tillsammans med sin två år äldre bror Curt och båda visade tidigt tecken på konstnärliga ådror. De gick i Mälarhöjdens skola där Maria var mer tillbakadragen än sin utåtriktade bror.
 
Marias fallenhet låg till måleriet och vävstolen. Hon fick redan som 13-åring sin första egna vävstol.  Hennes intresse för skolan blev i tonåren i avtagande då hon helst ville hem och jobba som hon sa. Arbetet var vävandet och måleriet på tillgängligt material. Våren -59 ville hon sluta i skolan och fokusera på sin konst. Något hennes föräldrar tyckte var alldeles för tidigt. Då kom en dag konstnären Bengt Oldinger, vän till familjen, på besök i sin Volvo Duett och sa ”Klart Maria ska måla”. Så blev det avgjort. Hon sökte och antogs redan som 15-åring till Konstfack där hon började på textillinjen. Men där kunde hon inte finna uttryck för sin kreativitet och sökte sig andra vägar. En period gick hon också på Gerlesborgsskolan i Stockholm.
 
Redan den första sommaren som femtonåring fick hon följa med sin bror och en vän till honom till Österlen där de tillsammans med några andra utgjorde ett litet konstnärskollektiv. Detta var hennes första möte med Österlen, som gjorde ett så starkt intryck på henne att hon återvände dit under sommarhalvåret, år efter år. Där fanns mycket av den hippiekultur och kollektivt liv som präglade den tiden och dess uttryck som manifesterades i konst, musik och fester i naturen.
 
Efter en tid fick Maria hyra ett klassiskt litet korsvirkeshus i byn Maglehem på Österlen där hon fick betala hyran i form av målningar.
 
På Österlen fanns det öppna landskapet med horisonten och växterna som blev de motiv Maria hela tiden har återkommit till i sina egna tolkningar av landskap, trädgård och växtlighet. I egensinniga och vackra bilder kunde vi se valv och hyddor, parkbänkar och även djur och då främst påfåglar. Här gjorde hon också sina första litografier som trycktes hos Lindströms Originallitografi som hon samarbetade med under 4 decennier tills den digitala tekniken tog över helt.
 
Mellan -65 och -71 studerade Maria på Mejan (Konsthögskolan). Hos den legendariske galleristen Harriet Ljung på Galleri Engelbrekt i Örebro debuterade Maria redan -69. Där fick hon lysande recensioner av Gunnar Lindén i Nerikes allehanda. Pappa Gösta var alltid närvarande och hjälpte till med hängningarna av hennes utställningar. När Harriet senare flyttade till Stockholm och Doktor Glas hade Maria ett tiotal utställningar där fram till -97. 
 
1972 träffade Maria sin make Kid i Trondheim på en meditationskurs (TM). En kurs helt i den tidens anda. 1973 föddes deras dotter Ocean.
 
Drömmarna från 60-talet att få flytta till landet och bruka jorden kunde de som ett par nu börja förverkliga. Maria hade haft en dröm om ett grått hus på en höjd och de började leta norrut. Det blev dock i Skåne, till hennes egen förvåning, som hon 1977 fann huset i sin dröm: Högåsa gård, på en kulle i det Österlenska landskapet. ”Det fanns ingenting utom huset när vi kom hit, allt har Kid och jag planterat och byggt, från det stora vårdträdet av kastanj, till trädgården och miljön härinne. Vi odlar nästan allting vi behöver och lever så nära naturen vi kan för att känna den helhet vi söker. Det blir så tydligt att man får tillbaka det som man ger, en slags cirkel” sa Maria under den första tiden på Högåsa.
 
Med handpump i köket, fönster utan kitt, torrdass, ruttna golv och delar av huset som rena kallutrymmen fanns mycket att ta tag i. Pappa Gösta ritade och gav råd om renoveringen och ringde regelbundet för att stämma av hur det gick. Snart fanns också djur på gården: får, en Jersey ko, islandshästar och en helsvart Newfoundland hund som vi kan se på några av Marias målningar. Påfåglar fanns också under lång tid som en del av gårdens levande miljö.
 
Marias vävnader hämtade inspiration från det skånska landskapets färger men också från den mexikanska färgskalan vilket uppmärksammades i utställningen ”Five temperaments” som turnerade till Mexico, Cuba och Canada under mitten av sjuttiotalet.
 
Efterhand byggdes också ateljén i gårdsbyggnaderna som omgärdade den inre gårdsplanen på Högåsa. Resten av utrymmena utvecklades till utställningsytor. Det fulländades med den vita salen med ljusinsläpp från taket under 2000-talet till det hem för Marias målningar och vävnader det nu är.
 
”Jag har inget behov av att intellektuellt förklara vad jag målar, jag målar som jag har lust. Men när jag ser tillbaka, kan jag se att det finns en linje i det jag gjort ända från barnaårens bilder som min pappa tog vara på åt mig.” Det som förändrats över tid, och kommit inifrån Marias önskan om det enkla livet, är förenkling och förstärkning av tidigare naturalistiska motiv. Ett liv av självdisciplin och hårt arbete som präglat livet på Högåsa.
 
Maria tror på sin inre känsla i skapandet samtidigt som hon tror på tankens kraft för läkning. Hon har under stora delar av sitt liv levt med en åkomma som hindrat hennes rörlighet. Daglig disciplin med träning och vegetarisk kost har gjort att hon klarat av vardagen med starkt ovärderligt stöd av hennes make Kid. Ett starkt uttryck i hennes persona gör att jag på ett ytligt plan ser likheter med Frida Kahlo.
 
Idag ser vi horisonterna, cirklarna och vävnaderna i starka färger och former överallt hemma hos Maria. De har funnits med sedan barndomens uppväxt i Mälarhöjden och förfinats och utvecklats över tiden. Idag kan vi se beröringspunkter med Georgia O’keefes stora blommor såväl som Mark Rothkos möten med färger och även med vår svenske Karl Axel Person i Marias konstnärskap.
 
Frågar jag Maria svarar hon att jag målar på mitt sätt och jag har inget behov av att förklara mina bilder. Maria ville inte tillhöra något speciellt. ”Jag är jag” brukade hon säga. Hon säger dock att blommorna är min kvinnliga sida och horisonten min manliga. Bäst har Maria det i ateljén säger hon, i stunden då man är inne i något. Det är mitt sätt att andas.
 
Under Konstrundan på Österlen kommer varje år ett tusental besökare till Högåsa för att se och uppleva konsten och den miljö som Maria och Kid skapat för den: helheten.

Text av Arne Leeb.

26 maj–2 juni 
Åh jag dör!

Av Bardo ensemble
Speldatum: 26 maj, 27 maj, 28 maj, 31 maj, 1 juni och 2 juni. 
Samtliga datum 19.00. Det finns få platser per föreställning. 

Åh jag dör! är en intim föreställning som undersöker dödsögonblicket och medvetandets utslocknande eller evighet. En föreställning som är nyfiken på människors relation till döden och hur den påverkar hur vi lever. 

På scenen Klara Wenner Tångring. 
Scenografi Mauritz Tistelö. 
Ljuddesign, musik Karin Mahieu. Kostym Albin Limnell. 
Text Klara Wenner Tångring, Mauritz Tistelö, Anita Berber. 

Åldersrekommendation från 16 år och uppåt. 
Med stöd av Kulturrådet och Göteborgs stad.

6–21 maj 2023
Rödlistad
Maja Stjärna  

Vernissage 6 maj 12.00–16.00 
Därefter öppet fredagar 14.00–18.00 samt lördagar och söndagar 12.00–16.00

Maja Stjärna (f.1993 i Stockholm) är textilkonstnär med handbroderi som huvudteknik. Hon tog sin kandidatexamen från Konstakademin i Tromsö 2018, och sin masterexamen från Craft–programmet på Konstfack 2020. Hon har tidigare ställt ut på bland annat Galleri Sintra i Göteborg, Galleri Syster i Luleå, samt Konsthantverkarna i Stockholm, där hon erhöll utmärkelsen Årets Favorit 2020. 
 
”Med serien Rödlistad behandlar jag etiska funderingar kring vad det innebär att välja att skaffa barn, idag. Det är ett känsligt ämne, men något som rör oss alla. För min generation och kommande finns ett enormt utomstående etiskt dilemma att ta ställning till i denna fråga med tanke på klimatkrisen vi befinner oss i. Är detta en värld jag känner mig trygg att se mina framtida barn växa upp i? Vilken framtid kommer de att behöva möta när jag är borta? Är det ens etiskt försvarbart att skapa fler människoliv, med tanke på vart vi verkar vara på väg?”

Serien består av 18 verk, broderade med röd tråd mot vit bakgrund, på återvunna textilier. Motiven är porträtt av barn tillsammans med växtarter som är rödlistade i Sverige. Barnen är hämtade ur min familjs fotoalbum från olika generationer, till exempel min mormor som barn, min mamma som barn, jag själv som barn, min systerson.
 
https://majastjarna.com/
https://www.instagram.com/maja.stjarna/

6–30 april 2023
Återvändo – Skulpturer ur avsked och väg hemåt
Gudrun Wirgård

Vernissage Skärtorsdag 6 april 16.00–20.00 
Långfredag 7 april 12.00–16.00 
Påskafton 8 april Stängt 
Påskdagen 9 april 12.00–16.00 
Konstnärssamtal 16 april 14.00
I övrigt öppet fre–sön 12.00–16.00
samt öppet under Kulturnatten 22 april 18.00–24.00

”I mina skulpturer vill jag känna ett inuti och ett bortom. I keramik, gips och brons rör sig gestaltningarna kring avsked och möte, moderskap och dotterskap, ansiktet, ansvaret.”

22 april 2023
Musik i Benhuset under Kulturnatten 
GRÅ med Johanna Björneke och Petra Haraldson

19.00-19.15 och 20.00-20.15
Duon GRÅ framför sånger från sitt debutalbum ”Snett ljus” med texter om när livet skaver och om en längtan som vägrar ge vika. Där finns poetisk vardag som skir akustisk visa – för den som stannar upp och lyssnar.

Texter som funnits med länge, men fått en ny botten när tid passerat. GRÅ är lugnet och eftertanken, men också åren som gått; det grå i håret som är där för att stanna.



I GRÅ finns texter om när livet skaver och om en längtan som vägrar ge vika. Där finns poetisk vardag som skir akustisk visa – för den som stannar upp och lyssnar.

www.gra-ton.se

PING utställning + föreställning
2 mars–1 april 2023 

Vernissage 2 mars 17.00-20.00.
Konstnärssamtal 5 mars 14.00.
Öppettider tors till lör 12.00-17.00, sön 12.00-15.00

PING, är en utställning med ljudskulpturer, mekaniska dockor och kordofon. I utställningsrummet ges också föreställningen PING med dockspelare och musiker. 

En föreställning i tablåer för ljud-skulptur, marionett, mekaniska dockor, kordofon och miniatyrspel. Texter av Samuel Beckett, Raymond Queneau och Georges Perec, PING och kortpjäsen DEN GÅNGEN. Föreställningar spelas 9, 10 och 17 mars 19.00 och 18 mars 16.00. Teatern Svarta kattens marionetter ”Som vi behagar” spelas 31 mars och 1 april 19.00.

Medverkande: 
Karl Dunér, regi och skulptur. Thomas Lundquist, dockspelare. Sven Lindberg (röst). Anna Lindal, fiol. Kerstin Frödin, flöjter. 

Teknik: 
Myles Syverud, Anthony Clerc och Michael Palosaari. Torkel Blomquist, ljus.

I samarbete med Galleri Duerr.
Med stöd från Konstnärsnämnden och Kulturrådet.

Det vi bär med oss
AnneLouise Messing och Galina Davydtchenko 

27 jan–19 feb 2023
Vernissage 27 jan 16.00–19.00 
Öppettider: tor–fre 13.00–17.00, lör–sön 13.00–16.00

Konstnärssamtal 5 feb 14.00
Irma Schultz samtalar med konstnärerna AnneLouise Messing och Galina Davydtchenko.

Det vi bär med oss finns i vårt inre, på våra axlar, i vårt bagage, i vår erfarenhet, glädje och saknad.
I gjutjärn har AnneLouise Messing arbetat kubistiskt med människan i fokus. En liten vridning på huvudet, ett par uppdragna axlar. Små förändringar i kroppshållningen gör att vi känner igen oss själva eller något som berört.
 
Galina Davydtchenko har i videoverk, grafik och måleri mött frågor om utsatthet i att inte ha ett hem, en plats för personliga saker, minnen, värme och att kunna stänga dörren om sig.
 
www.silversmedmessing.se
www.galinadavydtchenko.se

PARTITA + HYLO
av Susanne Svantesson
Partita 13–14 januari 2023
Hylo 20–22 januari 2023

Två föreställningar av koreografen och filmaren Susanne Svantesson 
i nära samarbete med tonsättare och musiker. 

PARTITA
En flöjtspelande trädgårdsmästare, en koreograf tillika dansare möts i Johann Sebastian Bachs musik.
Partita är en dansad konsert där ett modernt dansuttryck ställs mot Bachs klangvärld och stildanser som Courante, Bourée och Sarabande i musikalisk 1700-talsdräkt. Omvänt inspirerar och påverkar rörelsen musiken och den barocka stilen. Två världar vävs samman och interagerar även med text.
 
Koreografi / Dans: Susanne Svantesson
Flöjt: Lasse Pettersson
Musik: Johann Sebastian Bach – Partita för soloflöjt DWV 1013

FÖRESTÄLLNINGEN SPELAS
Fredag 13 januari 19:00
Lördag 14 januari 19:00
 
Partita har stöd från Kulturrådet, Region Gotland och Dans på Gotland.
Föreställningen hade urpremiär på Länsteatern på Gotland den 3 juni 2022 och spelades på Gotland under sommaren 2022. Nu visas Partita för första gången i Stockholm. Foto: Jessica Lindgren-Wu.

HYLO (URPREMIÄR)
Hylo är ett sceniskt verk med dans och film av Susanne Svantesson i nära samarbete med tonsättaren Carin Bartosch Edström. Föreställningen är inspirerad av den grekiska filosofen Aristoteles teori om materia och form.

Koncept: Susanne Svantesson & Carin Bartosch Edström
Koreografi/Dans/Film: Susanne Svantesson
Musik: Carin Bartosch Edström
Musiker: Trio de Luxe; Erik Sunnerstam - flöjt, 
Marie Louise Sjöberg - violin, Lena Müller - cello

FÖRESTÄLLNINGEN SPELAS 
Fredag 20 januari 19:00
Lördag 21 januari 19:00
Söndag 22 januari 16:00
 
Med stöd av Kulturrådet

I FRI ÖVERSÄTTNING
Lovisa Johansson och Carina Nyberg
25 november – 18 december

Vernissage
fre 25 nov 17.00–21.00

Öppettider
26 nov – 18 dec: fre 12.00–19.00
samt lör - sön 12.00–17.00

Vi närmar oss det närliggande, det till synes obetydliga, lyssnar och söker tolka, 
hitta rätt ton.
Vilka berättelser bärs fram till mig av materialet i min hand?
Varifrån kommer det? 
Hur låter formen?
Vad tecknar ljudet?
Materialet talar i lager av betydelse och mening.
Genom att lyssna knyter jag an och blir infäst i den verklighet vi delar. 
Genom att göra försöker jag förstå. 

Från varsin utgångspunkt undersöker vi översättning som metod.
I växelspelet mellan idé och material låter vi materialet vara den drivande parten. 

Lovisa Johansson
STÖRRE EKIPAGE

Surra, snurra, samtala, översätta, fram och tillbaka
mellan mig och materialet
mellan mig och naturen
mellan mig och de händelser som sker under processens gång.
Ett ständigt pågående eko som reflekteras
med små variationer, förvridningar, förvrängningar.

En överföring och en brottningsmatch
mellan min kropp och trädets kropp
mellan min kraft och vilja och virkets kraft och vilja.
Att lyssna
med örat tätt intill
med nosen tätt intill
som en hund känner vittring
En sinnlig läsning
Bristningar, försök och misslyckanden, närkontakt
Det heta virket som kött i min hand
Njutningen i ögonblicket då motståndet ger med sig och virket låter sig formas.

Jag tycker om att bygga objekt såsom en växt eller ett träd växer. Grundidén finns infäst i fröet men vilken form trädet faktiskt får beror på väder och vind, jordmån och blixtnedslag – omständigheternas komplexa väv.

Jag skissade en form i ateljen, tänkte att det skulle bli ett litet hus med kupol, men det såg ut som en humla. Och den dagen när jag gick hem längs med Årstaviken såg jag dem – humlorna, hur de flög och kämpade från blomma till blomma, rytmen i deras rörelse genom luften. Intrycket fick följa med tillbaka till ateljen och knuffa processen vidare. En tredjedel av maten vi äter har pollinerats av insekter, utan dessa små varelser skulle vi svälta. Men vem är liten och vem är stor? Kanske är naturen alltid större.

OM LOVISA JOHANSSON
Naturen är en viktig startpunkt i mitt konstnärskap – allt som sjuder, växer, lever och leker. Jag är intresserad av rytm och rörelse, strukturer som förändras över tid – visuell musikalitet. Processen har sin egen väg och vindlar sig fram till nya fält. I denna utställning är ekträ det material jag utforskar och samtalar med.

Lovisa har en masterexamen i skulptur från Konstfack. En viktig del av hennes konstnäriiga arbete sker inom ramen för WOL performanceduo.
www.wolart.se
www.lovisajohansson.se

Carina Nyberg
Katten, morteln, urnan, krukan, hackspetten

Material har relevans i min konstnärliga praktik. Det finns lager av betydelser som jag låter ta plats. I bearbetningen tar jag hänsyn till materialens egenskaper och hur de fungerar som kulturella markörer i en samhällelig kontext. Material, teknik och text blir till en representation som skapar egen mening.

Entrén till ett flerfamiljshus agerar som ett mellanrum, en semi-offentlig plats där det pågår transporter av kroppar och ting i omväxlande riktningar. Utrymmet som leder till trapphall och hissar saknar taktil och rumslig variation. På väggarna finns några äldre väggmålningar, påverkade av nötning och klotter. Målningarna är realistiska med naiva inslag och föreställer en katt, en mortel, en urna med syrenkvistar, en kruka med en växt och en glidflygande hackspett. Som solitärer är de utplacerade på samma höjd längs väggarna, förbundna genom sin enkla gestaltning. Väggmålningarna är signerade av Agneta Johansson, en person som jag trots flera försök ännu inte lyckats komma i kontakt med. Det är rimligt att anta att väggmålningarna inte finns kvar efter nästa renovering.

Väggmålningarna fungerar som en katalysator för mig att undersöka hur material berättar och gör. Jag prövar hur översättningar av materiella avbildningar på en yta kan gestaltas som objekt som inkluderar platsens villkor. Nagellack, tuschpennor, mässing, återvunnet garn från en tröja, en sten och fjädrar från en innerkudde. Dessa material blir en vokabulär som kan tala om förflyttningar och hinder, om förväntningar och tristess.

OM CARINA NYBERG
I det konstnärliga arbetet har jag intresserat mig för ting, platser och situationer som befinner sig i ett tillstånd av upplösning eller nära ett försvinnande. Materialets meningsskapande förmåga, slöjdens tekniker och de konstnärliga intentionerna bildar tillsammans den grund där mitt arbete tar form.  

Carina har en konstnärlig masterexamen från Konstfack och fristående kurser inom konst, slöjd och hantverk.
www.carinanyberg.com

TERRA 
Konst av Nils Gunnar Zander
28 okt – 20 nov 2022
ONS-SÖN 13.00-16.00

VERNISSAGE 28 OKT 17.00 - 20.00,
18.00 Nils Gunnar Zander berättar om utställningen

ÖPPNING 4 NOV 17.00 - 20.00
18.00 presenterar Jonas Ellerström utställningen. 
Musik med Sofie Livebrant och Linnéa Underdal Lundgren. 

TERRA
Från leran och torkan öppnar motiven upp sig mot gräns- och tidlösa rymder av färg och ljus och består av verk av lera, papper, bly, och målningar fram till fotoideer.

GULDALIT
Vernissage 8 okt 13.00-18.00
9 okt - 23 okt: Tor- sön 13.00-17.00

Konstnär: Petra Howard / Art How
Performance / Dans: Sebastian Björkman & Elise Brewer
Fotograf: Sven Blume
Musik: Gustaf Järver
Jojk: Ina Omma
Kostym: Klara Stark

En tillgänglig konstupplevelse som talar till alla sinnen. Guldalit- lyssna på nordsamiska, handlar om att lyssna till de som gick före oss, att lyssna till marken och varandra. Jag har undersökt lyssnande genom att lyssna genom kroppen, ända in i benen. 

Projektet handlar om min väg att söka mig tillbaka till mitt samiska arv som gått förlorat i min släkt. Jag har uttryckt den här resan genom mina konstnärliga språk, dans, film, skulptur. I rummet finns en väv som jag skapat som en symbol för att knyta ihop de band och trådar jag funnit. Duodjin, den samiska slöjden som både är traditionell och nyskapande, har inspirerat till träskulpturer och de textila verken. Jag hörde en samisk slöjdare berätta om hur han gick ut i naturen och letade föremål som talade till honom, vilket inspirerade mig att leta i naturen efter det som talade till mig. Under mitt residens på Lásságámmi i Norge påbörjade jag arbetet med träskulpturerna och en av filmerna Burgásit- att bli upprotad, filmades där. 

Performance 8 okt 15.00 begränsat antal platser. 
Boka plats via mejl: art.howproduktion@gmail.com
 
Performance 14 okt 9.30 Skolföreställning. 
Boka plats via mejl: art.howproduktion@gmail.com
 
Performance 15 okt 16.00 begränsat antal platser. 
Boka plats via mejl: art.howproduktion@gmail.com

Med stöd av Kulturrådet och Giron Sámi Teáhter.

Konst / BISTRE 
27 aug till 18 sept
Gunilla Sköld Feiler
 

Måleri, objekt och dylika ting
Vernissage lördagen 27 augusti kl 13.00-18.00
28 aug till 18 sep: Onsdag-Söndag 13.00-17.00
 

Varmt välkommen till höstsäsongens första utställning på Benhuset! En utställning som bjuder på mycket måleri och möten mellan små och stora ting.

Gunilla Sköld Feilers konstnärliga verksamhet spänner över måleri, teckning och objekt, till foto och video. De senaste åren har hennes måleri framförallt bestått av tusch på japanpapper, som i den senaste separatutställningen "Min senbarocka själ" på TEGEN2 (2021). 
 
Nu ställer hon ut i Benhuset, i ett sakralt laddat rum som i dag används som utställningsrum. Men det gör inte det f.d. bår-benhuset, med ett altare i centrum, till ett neutralt konstrum. Som utställare kan man därför få brottas med alla möjliga aspekter av sin konst, och det gör det hela extra spännande.

Utställningens titel Bistre (Bister) tar fasta på en färg som framställdes genom att bokträ brändes för att producera sot, som kokades och späddes med vatten. En så kallad skuggfärg med relativt stor nyansvariation beroende på var den tillverkades. Färgen Bistre har funnits med som ett grundackord i hela den målande processen, där tuschets uppträdande mellan upplösning och ”bett” utspelar sig på papperet. 

Underströmmar av mytologi, personliga minnen och historia flyter gärna upp till ytan: farmor sömmerskan; den första maskeradklänningen; historiska kostymer och mytologiska gestalter, såsom megäror, däribland Lilith ur den judiska mytologin. Enligt myten var hon Adams första hustru, en fresterska som var lierad med djävulen.
 
De i altartavlan placerade verken (Lågan) hålls tematiskt samman av den brinnande lågan/elden – en uråldrig symbol för rening, omstöpning, pånyttfödelse och passion. Ett på alla sätt tveeggat element. Elden representeras också av en liten skrift i utställningen. Dess polära motsvarighet, vatten finns också med på ett hörn, men på ett lite oväntat sätt.

I begreppet eskapism finns ytterligare en läsning av utställningen, ur det latinska verbet excapare som betyder ”komma ur manteln”, vilket syftar på att förföljaren endast får med sig manteln, medan den förföljde undkommer. 

Fre 1 och Lör 2 juli 19.00, Benhuset
Ensemble Getögon - Premiärkonsert

Den nystartade konstmusikgruppen Ensemble Getögon ger sin första konsert med tre solostycken och en trio. Musik för blåsinstrument och elektronik som uppmanar till uppmärksamt lyssnande och ett fördjupat förhållande till musiken och resten av tillvaron.

Chris Moriarty - basklarinett
Ciarán Hayes - fagott
Anton Svanberg - tuba

Musik av Franco Donatoni, Adam Eriksson, Sebastian Fagerlund och Anton Alfvén.

Konst / Inget är givet
Karolina Holmlund / Lisa Källsen / Lotta Dinäss / 
Stina Stigell / Ingela Sand Arenander
6 maj - 5 juni2022

Vernissage: 6 maj 16.00-20.00
6 maj - 5 juni:  Tors - sön 12.00-17.00

Inget är givet är en utställning som knyter samman fem parallella konstnärskap kring frågor om nutid, framtid och insikt om vår begränsade tid.
 
I enskilda verk och genom olika arbetsprocesser uttrycks funderingar som
sammanstrålar i gemensamma ämnen kring det existentiella, en frihet i fiktion och experiment med olika uttryck.
 
Tiden formar om, omvärlden är i ständig förändring, miljö, människor och tankar rör på sig och vi konstaterar att Inget är givet, vare sig i livet eller i skapandet, i samtidens idéer eller på vår planet.  
 
Karolina Holmlund, Lisa Källsen, Lotta Dinäss, Stina Stigell och Ingela Sand Arenander
Samtliga utbildade vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm 1996-2002

Konst / Nutida tänker på döden
13 april – 1 maj 2022
Benhuset, Katarina kyrkogård

Vernissage ONS 13 april 16.00-20.00
Övriga öppettider ons – sön 12.00-17.00
Stängt påskafton 16 april
Kulturnatten 23 april är det även öppet 18.00 – 24.00

Nutida Svenskt Silvers utställning visar smycken och corpusföremål (föremål med “kropp”) av ett tjugotal silver- och guldsmeder. 

Nutida tänker på döden planerades med bakgrund av den pandemi som vi alla på något sätt drabbats av. Den har tyvärr aktualiserats ytterligare av det som just nu sker i Ukraina.

Hur kan konsthantverkliga föremål hjälpa oss att ta avsked av, bearbeta förlusten av eller minnas någon vi förlorat. Det är snart två år sedan pandemin plötsligt förändrade vår vardag – och tvingade bort våra seder. Det har varit, och är ännu, en tid med alltför många oväntade bortgångar i kombination med restriktioner som begränsat våra möjligheter att ta traditionsenliga avsked.

Nutidas smeder undersöker smycke- och korpuskonstens roll i seder kopplade till livets slutskede, döden och sorgearbetet. Vad kan vi lära av traditionen och vad behöver vi framgent?

Smedernas arbeten fokuserar på döden, men också livet, minnena och en förhoppning om en ljusare framtid.

Utställningen görs i samarbete med Nutida svenskt silver och med stöd av Kulturrådet.

Skaiv presenterar
Aleksandra Słyż & Mattias Hållsten
7 april 20.00
Benhuset, Katarina kyrkogård

Skaiv är en mötesplats i Stockholm för artister inom experimentell modern komposition, elektronisk och utforskande musik.​ 
Begränsat antal platser, boka plats via mail: david@skaiv.se
Fri entré. 

Aleksandra Słyż, polsk kompositör och ljuddesigner, bosatt i Stockholm. 
Aleksandras musikaliska fokus är att hitta subtila kopplingar mellan 
akustiska instrument och modulära synthar och skapa komplexa, 
elektroakustiska ljudlandskap. Aleksandra Słyżs musik har framförts i 
Europa och USA, exempelvis på: Avant Art Festival (Wrocław), Between 
Festival (Stockholm), Ephemera Festival (Warszawa), Idealistic Festival 
(Köpenhamn), Kiev Music Fest (Kiev), Open Source Art Festival (Sopot), 
Sanatorium of Sound (Sokołowsko), UNG Nordisk Musik Festival (Piteå), 
Unsound Festival (Krakow).

Konst / ANIMA MUNDI 
requiem for a vanishing av gustaf broms
11-27 mars
Benhuset, Katarina kyrkogård 

Tider:
11-27 mars 12.00-20.00

En utställning om en tid då gränser mellan varelser blir flytande, då ordet "miljö" är i upplösning och blir till levande kännande varelser när gränser mellan insida utsida suddas ut.

ANIMA MUNDI översätts ofta som "World Soul", om vilket Plato skrev 
"Therefore, we may consequently state that; this world is indeed a living being endowed with a soul and intelligence...a single visible living entity containing all other living entities, which by their nature are all related." (Plato Timaeus)

Teater/ Blessed be the mourning ones
18 feb–5 mars 2022
Benhuset, Katarina kyrkogård
Av och med Aurelia Le Huche

Premiär i Benhuset 18 februari, 19.00 (Fullbokad)
Övriga speldatum:
19 februari 19.00 / 20 februari 15.00 (Fullbokad) / 24 februari 19.00 / 25 februari 19.00 / 26 februari 19.00 / 27 februari 15.00 (Fullbokad) / 3 mars 19.00 (Fullbokad)/ 4 mars 19.00 / 5 mars 19.00

Alla datum, fri entré! 

Blessed be the mourning ones, av och med Aurelia Le Huche
Är en allomslutande monolog, en högläsningskväll, en konsert och en lecture performance om en exceptionellt envis vänskap, om social utsatthet och om att bli lämnad kvar med frågor som aldrig kommer att besvaras. Föreställningens titel är inspirerad av uttrycket ”Blessed are those who mourn, for they shall be comforted" ur Matteusevangeliet, då verkets centrala utgångspunkt är sorgens dramaturgi, och den självupplevda erfarenheten av att mista en själsfrände. 

Blessed be the mourning ones är en hyllning till kärleken och vänskapen som överlever allt, döden inkluderad. Det är en sorgemanifestation, ett desperat försök att utradera tidens existens och därmed länka samman liv och död. Det är en detektivhistoria kring en händelse som aldrig kommer bli helt uppklarad, och en fråga till samhället om hur vi ska förhålla oss till de mest utsatta. Blessed be the mourning ones är en kärleksförklaring till alla människor som sörjer, till de som saknas oss, men också till de som halkat snett och deras förtvivlade anhöriga.

Förhandsboka biljetter
Genom att maila antal önskade biljetter, datum, namn och telefonnummer till biljetter@benhuset.se Skriv Blessed i ämnesraden.

Medverkande: 
Regi, projektledning, manus, film, ljud och sceniskt framförande: Aurelia Le Huche
Medverkande i ljud- och bildmedia: Fabian Hedlund och Jonas Viktor Bergman
Originalmusik: Aurelia Le Huche och Jonas Viktor Bergman.
Regi/koreografiögon: Hanna Nygårds och Maja Frykberg Andersson
Dramaturg: Ida Mirow
Ljus: Henrik Wenne
Ljudteknik och lanseringsfoto: Tanya Byrne
Produktion: ANDRA SIDAN

Projektet finansieras genom Konstnärsnämnens ettåriga arbetstipendium.
Verket innehåller utdrag ur boken ”Sent i november” av Tove Jansson, samt musik av Antony and the Johnsons, The Cranes, Philip Glass, Kraftwerk och Bonnie "Prince" Billy.

Aurelia Le Huche 
Aurelia Le Huche är regissör och performer, och har sedan 2004 frilansat inom scenkonstområdet där hon drivit egna projekt, samt lett flertalet fria grupper. Hon arbetar tvärdisciplinärt med både rörelsebaserat och textbaserat formspråk, gärna i kombination med film och livemusik. Hon är utbildad klassisk dansare på Kungliga Svenska balettskolan i Stockholm och har i vuxen ålder gått Stockholms elementära teaterskola, studerat Teatervetenskap vid Stockholms Universitet och bl.a. Politisk teater, Regi för rörelsebaserad scenkonst samt Live-art och performance på Stockholms Konstnärliga Högskola. Utöver sin konstnärliga praktik är Le Huche utbildad behandlingsassistent, med inriktning på missbruk och psykisk ohälsa.

Jonas Viktor Bergman 
Jonas Viktor Bergman (f. 1978 d. 2019) var bildkonstnär och musiker verksam i Stockholm, New York och London. Under 10-talet utgick en stor del av hans konstnärsskap från hans egen och andra marginaliserade människors berättelser, t.ex. genom utställningen ”Hemmet” 2013, en självreflekterande collageserie om att bli dömd till  tvångsvård på låst institution. De två sista åren i sitt liv dokumenterade han även sin tillvaro i Behandlingsbloggen (www.jonasdagbok.com), som ges ut postumt på Styx förlag under 2022.

Fabian Hedlund
Fabian Hedlund är tidigare utbildad på Fridhems Folkhögskola och går nu sista året  på kandidatutbildningen i mimskådespeleri på Teaterhögskolan i Stockholm (SKH), där han under hösten varit aktuell med sin departureföreställning NÄSTAN. Han har tidigare arbetat som skådespelare på bl.a. Turteatern, Riksteatern och Teater Carpa, som han var med och grundade 2012. Hösten 2020 är han aktuell som Gustav III i nya teveserien ”Drottningarna”. 

Maja Frykberg Andersson 
Maja Frykberg Andersson är utbildad på SET (Stockholms Elementära Teaterskola). Hon har varit verksam inom teater sedan 2008 och arbetat som bl.a. skådespelare och regiassistent med grupper som TeaterTillsammans, Lumor, PUMA Scenkonst, R257, Absoluta Publik Scenkonst, Confront m.fl. Hon är sedan 2013 verksam i kompaniet Spångs Orkester som en del av dess konstnärliga ledning samt som skådespelare, dramatiker och regissör.

Hanna Nygårds
Hanna Nygårds är verksam som skådespelare och teaterregissör med utbildning från bland annat Luleå Teaterhögskola. Hon intresserar sig särskilt för det fysiska skådespelararbetet och har även fortbildat sig inom Body and voice art i Berlin. Sedan examen har hon synts som regissör och på scen på bland annat Strindbergs intima teater, Borås Stadsteater, Kulturhuset Stadsteatern och Hagateatern. Under hösten är hon aktuell med den den kritikerrosade monologen Frida Uhl, som hon skrivit tillsammans med regissören Anna Petterson.

Ida Mirow 
Ida Mirow är skribent, redaktör och scenkonstnär. Hon driver det litterära nätmagasinet Pralin Magasin och studerar vid Royal Central School of Speech and Drama (London). Hon är utbildad på Biskops Arnös Dramatikerlinje samt har en kandidatexamen i litteraturvetenskap från Stockholms universitet. Hon har bl.a. arbetat med performancegruppen Poste Restante, den brittiska regissören Katie Mitchell och UngaTur i Stockholm. 

Tanya Byrne 
Tanya Byrne har varit verksam sedan 2005 som musiker inom experimentell elektronisk musik och som multidisciplinär konstnär. Hon är utbildad ljuddesigner på STDH och har också arbetat med scenografi, videoprojektioner för scen, grafisk design, musikvideoproduktioner och ljuddesign för både scen och radio. Hon har släppt flera skivor både inom soloprojektet Hypno Tower och i duoprojektet Ectoplasm Girls som hon driver tillsammans med sin syster Nadine Byrne. 

Henrik Wenne
Henrik Wenne är ljus och ljuddesigner för dans, teater och cirkus, som efter sin kandidat som Teater Tekniker från StDH arbetar på projektbasis med scenkonst, blandat med att sjunga på cabaret scener i Stockholm.

Föreningen ANDRA SIDAN
ANDRA SIDAN skapades 2013 av Aurelia Le Huche och Jonas Viktor Bergman, med syftet vara en plattform för interdisciplinära verk för enskilda aktörer genom att utgöra en mötesplats för samtal och reflektion. Föreningen har tidigare producerat flertalet utställningar, konserter och workshops.

Teater/ ENSAM
- fritt efter August Strindberg
6 dec 2021–16 jan 2022
Benhuset, Katarina kyrkogård

Av och med: Malin Alm, Anna Lyons, 
Pernilla Göst och Lena Mossegård

Premiär 6 dec, 19.00
Övriga speldatum: 
8, 11, 12, 14, 15, 17, 18, 19 dec 2021
3, 4, 5, 13, 14, 15, 16 jan 2022
Tid: Mån-Lördag 19.00 / Söndag 16.00.
Alla datum, fri entré! 
Vaccinationsbevis efterfrågas vid entrén. 

Ensam - en nyskriven pjäs i en akt, fritt efter August Strindberg
”...i ensamheten blir huvudet stundom överladdat och hotar explodera; därför måste man iakttaga sig. Jag söker alltså hålla balansen mellan utgående och ingående. Om morgonen, efter en nykter kväll och en utsövd natt, när jag stiger ur sängen, är livet självt en positiv njutning. Det är som att stiga upp från de döda. Alla själens förmågor äro nydanade, och den sammansovna kraften förefaller mångdubblad. Det är då som om jag tilltrodde mig att kunna ändra världsordningen, styra nationers öden, förklara krig och avsätta dynastier. Jag är glad, jag är hemsk, jag är nöjd! Detta är ett tillstånd som ger en obeskrivlig lycka.”

Föreställningen är en fri dramatisering av Strindbergs novell från 1905 med samma titel. Här är ensamheten både ett försvar för, och ett hot mot, den egna personen. Med nattsvart humor och existentiella bråddjup undersöker vi hur det är att spinna in sig i sin själs silke och vänta på metamorfosen. För en sådan kommer att komma. Eller? Vad är det för isande kyla som strålar genom väggen? Varför ligger det papperslappar överallt? Och vem är egentligen flickan i den röda tennishatten?

Förhandsboka biljetter
Genom att maila antal önskade biljetter, datum, namn och telefonnummer till biljetter@benhuset.se. Skriv ENSAM i ämnesraden.

”I ett gammalt benhus på Katarina kyrkogård ger Teater Svea en känslomässig inblick i den ensammes njutning i friheten att rå sig själv, och plågan att tvingas se in i sitt eget mörker.” — Sara Granath, Svd 12/12-2021.
svd.se/i-benhuset-ar-vi-ensamma-tillsammans/av/sara-granath

Om Teater Svea
Teater Svea är en ideell förening som satte upp sitt första verk på Boulevardteatern 2003. Gruppen fungerar som en plattform för sina medlemmar att driva fristående scenkonst- och performanceprojekt. Senast produktionen “Med tapper hand” hade premiär i juni 2021 och turnerar under hösten i Östergötland.

Medverkande
Det konstnärliga teamet bakom Ensam består av Pernilla Göst, Lena Mossegård, Malin Alm och Anna Lyons. De möttes för första gången på Teaterhögskolan i Malmö för 25 år sedan och har under åren arbetat framgångsrikt ihop i olika konstellationer och scenkonstverk, men i Ensam är det första gången alla fyra är medskapare i samma projekt. Delar av kvartetten är redan bekanta för Benhusets publik. 2019 medverkade Lena Mossegård och Pernilla Göst i den hyllade föreställningen Bråddjupet av Ninna Tersman.

Manus: Anna Lyons och Pernilla Göst 
Regi: Lena Mossegård 
Scenografi- och kostymidé: Malin Alm 
Ljusdesign: Olle Axén Ljuddesign: Fredrik Meyer 
Medverkande: Anna Lyons, Pernilla Göst, Lena Mossegård, Malin Alm

Malin Alm
Utbildad vid Teaterhögskolan i Malmö. Är frilansande skådespelare. Har arbetat senast på Dramaten och tidigare vid bl a Stockholms stadsteater, Riksteatern, Teater Giljotin, Stadsteatern i Göteborg, Ung Scen Öst/Östgötateatern, Teater Komet, Teater Västernorrland och Uppsala stadsteater. Hon är också verksam inom radio (Exorcismen i Eksjö, P3-serie), film och på TV senast i Bonusfamiljen. Se även hemsida www.malinalm.com 

Pernilla Göst
Utbildad på Teaterhögskolan i Malmö. Har sedan dess frilansat med uppdrag på bl.a. Västerbottensteatern, Dalateatern, Teater Västmanland, Teater Weimar och Teater Komet. De senaste åtta åren återkommande i flertalet föreställningar på Teater Pero. Utöver arbetet på scenen har Pernilla medverkat i radio, film och TV nu senast i Morden i Sandhamn. Pernilla har skrivit manus till ett par egna monologer och står för manus i Teater Sveas senaste produktion Med tapper hand som spelar på turné i Östergötland hösten -21.

Anna Lyons
Utbildad på Teaterhögskolan i Malmö. Arbetar med film, teater, radio, TV. Har varit verksam på bl. a. Stockholms Stadsteater, Riksteatern, Uppsala Stadsteater, Teater Tribunalen, Teater Bhopa, Örebro Länsteater. Medverkade i Glasäpplen av Anders Duus som blev uttagen till Scenkonstbiennalen i Sundsvall 2019. Hon har även dramatiserat och iscensatt egna verk, nu senast (2020) föreställningen Vitt Bläck på Strindbergs Intima Teater. Våren 2022 är hon aktuell i uppsättningen Här kommer framtiden i regi av Niklas Hjulström på Teater Västmanland, Västerås. Se även hemsida www.annalyons.se 

Lena Mossegård
Utbildad på Teaterhögskolan i Malmö 1994-97. Har sedan dess arbetat som frilansande skådespelare och varit verksam inom såväl teater, radio, film och TV. Lena arbetat bl. a. annat på Uppsala Stadsteater, Stockholms Stadsteater, Malmö Stadsteater. Sedan 2011 även verksam som regissör vid bla annat Riksteatern, Teater Västernorrland och Teater Tribunalen. Regisserade 2018 Teater Komets produktion Bråddjupet som spelades på Benhuset. Är en av de konstnärliga ledarna i Teater Komet. Lena har 10 januari 2022 premiär på Inte ett ljud, en nyskriven pjäs av Ninna Tersman, som hon regisserat i ett samarbete mellan Teater Komet och Teater Tribunalen.

Konst / 8 okt - 31 okt
Tidsmaskin 
av konstnärsgruppen Muskot
Benhuset 

Öppettider 
8 okt - 31 okt, fre-sön 12.00-17.00
23 okt 16.00  Blago Bung (konsert) 

”Tidsmaskin” är en konstinstallation i ett unikt rum, Benhuset. Det var givet för Muskot, gruppen bakom utställningen, att utgå från platsen i sig, att hämta inspiration från rummet - för att tala om tiden.
Tid – associationerna går till rörelse, till att fantisera om att färdas i tid och rum, att gå bakåt i historien och möta sig själv som yngre – eller att färdas framåt i tiden till en utopi eller en dystopi, att se sig själv i framtiden.
 
En utgångspunkt för oss när vi skapade den gemensamma konstinstallationen är att den temporala upplevelsen är subjektiv. Tiden går snabbt eller långsamt beroende på situationen och personen. Tiden är existentiell snarare än ett objektivt fysikaliskt fenomen och våra minnen näst intill fiktion. 
 
Vår tidsmaskin är ett utkikstorn mot alla tider eller en plats att blicka inåt det egna förflutna. Den är ett rum och en upplevelse som får besökaren att sakta in och som gör hen till medagerande i en tidsceremoni som rummet och den kollektiva installationen inbjuder till. Den är en tidslabyrint, med temporala element i rörelse, dynamiska minnen av händelser - och stulen tid. 
 
Vi är en grupp och därför blir arbetet en kollektiv process där varje steg rymmer fröet till nästa. Konstnärsgruppen Muskot har tidigare fungerat som curatorer för den omfattande utställningen Isolering | Kommunikation på Färgfabriken i juni 2020. I oktober sammanförde vi ett antal av våra enskilda verk i samma byggnad på Villagatan till utställningen Endagsvarelser. Denna gång skapades ett kollektivt verk där vi arbetar med och sammanfogar skilda material och genrer under rubriken Tidsmaskin. 
 
Vi som grupp är: Jonas Ellerström, författare, översättare, förläggare, musiker
Martin Ålund, konstnär, curator, musiker 
Clara Diesen, poet, regissör och konstnär
Torbjörn Johansson, konstnär och curator, driver konsthallen Kummelholmen
Daniela Hedman, konstnär
Malin Arnedotter Bengtsson, konstnär

KONSERT MED BLAGO BUNG 23 OKTOBER 16.00
Blago Bung är ett postpunkband, ursprungligen från Lund, som består av Martti Soutkari, Kamilla Lindström, Jonas Ellerström och Petter Herbertsson. Senaste skiva är dubbel-EPn ”Medelpunkt”. Begränsat antal platser. Boka via mail: jonas@ellerstroms.se

Konst / 30 sep - 3 okt
Textil-Kropp-Rum
Benhuset

Välkommen till Benhuset vid Katarina kyrka – här visas arbeten från avgångsstudenterna på utbildningen Textil-Kropp-Rum. Resultatet innefattar en stor bredd inom det textila fältet: scenkostym, performance, installationer, skulpturer, vävda bilder och mode.

På programmet Textil-Kropp-Rum vid HDK-Valand Steneby utforskar man textil gestaltning i relation till kropp och rum. Här utvecklas studenterna konstnärligt samtidigt som de får goda kunskaper i textila material och tekniker.

Tider
Vernissage • 30 september 17.00-19.00
1 oktober 12.00-18.00
2 oktober 12.00-17.00
3 oktober 12.00-17.00

Medverkande
Karin Bäckström, Elsa Mellquist, Fanny Schwarz, Elis Ottosson, Luisa Recker, Fanny Hulebäck

Om de medverkande
Sex avgångsstudenter visar på en bredd inom det textila fältet: scenkostym, performance, installationer, skulpturer, vävda bilder och mode.

Konst / 4 sep – 20 okt 
Mitt hem är min kyrka
Hertha Hillfon 100 år
Benhuset / Katarina kyrka

Rebellen som blev vår främsta skulpturala keramiker. Utställningen består av verk generöst utlånade av Hertha Hillfons Vänner och familjen Leeb.

Vernissage lördag 4 sep
Start 11.00 i Katarina kyrka och fortsätter sedan i Benhuset 11.30-17.00. 

Benhuset 4-26 sep
Utställningen i Benhuset pågår till sön 26 sep, onsdag-söndag kl 13.00-17.00.
Vid tre tillfällen kommer utställningskommisarie Arne Leeb att berätta om Hertha Hillfons konstnärskap och sin relation till henne, 5, 8 och 22 sep 17.00. Begränsat antal platser, kom gärna i god tid.

Katarina kyrka 4 sep-20 okt
Den del av utställningen som sker i kyrkorummet pågår fram till 20 okt. Kyrkan är öppen 10.00–17.00 mån–lör och 9.00–17.00 på söndagar med avbrott för förrättningar och gudstjänster. Önskas visningar vid andra tillfällen vänligen kontakta arne.leeb@gmail.com.

Fri entré.

Hertha Hillfon 1921 – 2013
Keramiker, skulptör, tecknare. 
Det är fantastiskt roligt och spännande att få presentera en av vår tids största konstnärer i och kring den kyrka jag håller så nära mig, mitt hjärta och min tro. Välkomna att möta verk som spänner ända från Hertha Hillfons tidiga abstrakta period till verk hon gjorde långt in på 2000-talet.  I kyrkorummet visas större skulpturala verk och i Benhuset fler, i mindre format. Utställningen möjliggörs genom generösa utlån av verk från HHV (Hertha Hillfons Vänner) och familjen Leeb.

I slutet på 70-talet träffade jag Hertha för första gången. Då bjöd jag in paret i huset tvärsöver gatan till grändens årliga kräftskiva. Hertha kom med ett stort lerfat med ångande nybakat bröd och med maken Gösta som alltid vid sin sida. Barnen på gränden i Mälarhöjden var lite rädda för ”den svarta häxan” som de kallade henne. Hertha var alltid klädd i svart och inne i ateljén flög vita duvor omkring. Ett duvslag, en get och en orm (tillfälligt) i trädgården kunde ju ge många associationer.

Då jag kom in i hennes hus, trädgård och ateljé blev jag som så många andra förbluffad över den trolska, fantastiska oas som gömde sig bakom en alldaglig villa i Mälarhöjden. Hit flyttade hon på 1940-talet tillsammans med Gösta och sonen Curt. Dottern Maria föddes strax därefter, en barnaskara något mindre än Herthas egna 14-hövdade syskonskara. Huset i Mälarhöjden hade varit Göstas föräldrars sommarställe sedan 30-talet.

Herthas första konstnärliga uttryck var teckning och hon presenterades på Nationalmuseums utställning Unga tecknare redan tidigt 50-tal. Med småbarn och en make som drev en skyltateljé fanns inte tid att utbilda sig förrän hon hade fyllt trettiotvå. Men väl på Konstfack upptäckte hon keramiken på riktigt. 

Hertha är en av 1900-talets största svenska konstnärer och den absolut största skulpturala keramikern i Sverige. I Riksdagens entré finns en stor kruka som ofta är fylld av vackra blommor, i Garnisonen på Karlavägen finns Syster Vatten och Broder Vind, två ljusblå masker och Kungen fick ett önskeskåp i 50-årspresent. Hertha finns representerad på bl a Nationalmuseum, Moderna museet och Röhsska museet i Göteborg och ni kan se hennes skulpturer på Junibacken, på väg till Liljeholmskajen, i Tyresö och på en mängd andra platser över hela landet. 

Det började med skålarna, som för de flesta keramiker, men Hertha kom snart igång med mer skulpturala, i början abstrakta verk. Hon hämtade inspiration från resor till Italien, Frankrike och Japan. Etruskernas urnor gav inspiration och deras former kan vi se i flera av Herthas verk. Det Hertha dock mest inspirerades av var vardagen i hemmet i Mälarhöjden. Brödkakan och brödflätan, såväl som kökets skålar och fat är former vi ser överallt i hennes verk. Familj och vänner fick stå modell och ljuset i ateljén bidrog till att skapa de numera arketypiska former vi ser i de många porträtten. I kyrkan möter vi barnbarnet Frida, maken Gösta och svärsonen Kid.

Hertha fick allt fler uppdrag och var i behov av en större ateljé än vad som var möjligt i det gamla huset. Gösta sa ”det ska jag ordna” och 1968 kunde hon flytta in i den ateljé Gösta ritat och byggt längst in på tomten i Mälarhöjden. 

Nu kunde Hertha ta emot beställningar på större verk och utsmyckningar. En av de första var Tore Wretmans beställning till Operakällaren. De stora verken fortsatte att strömma ut ur ateljén där hon under sin storhetstid under 70-, 80- och 90-talen skapade de verk som idag bär hennes signum. Flera av dem har vi med här på utställningen i Katarina. 1993 förärades hon titeln professor och sa själv att hon var professor i städning.

Herthas hem var hennes kyrka. Hon älskade Bach och vi besökare och/eller hennes modeller fick alltid höra skön musik och ta del av hennes underfundiga aforismer när vi kom på besök. Bland hennes CDs fanns också Katarinakörernas adventsmusik. Hennes dotter Maria Hillfon gjorde det vackra altarfönstret till Mälarhöjdens kyrka där maken Gösta och Hertha ligger begravda.  Nedanför kyrkan, utanför Mälarhöjdens tunnelbana, finns en skulptur av en fot som inköptes av Stockholm Konst i samband med Herthas bortgång hösten 2013.

Södermalm 15 augusti 2021
Arne Leeb
Utställningskommisarie

Konst / 16 juli-8 aug 2021
Likt det förflutnas moln
Cecilia Björsell

En utställning i springan mellan vakenhet och dröm i poeten tomas tranströmers närhet.

Öppettider 16 juli-8 aug 2021
Vernissage 16 juli 14.00-17.00
onsdag-söndag 14.00-17.00

Cecilia Björsell är bosatt i Stockholm​. Hon är fil kand och har textil utbildning bl.a. från Steneby konstskola. Tidigare utställningar i urval: Edsvik konsthall, Stockholms konserthus, Uppsala domkyrka, Dansens hus, Borås textilmuseum, Piteå konsthall med Eva Berglund, Österåkers konsthall, Sofia kyrka.

Hennes arbete går hand i hand med Tomas Tranströmers poesi: “När jag arbetar för jag nästan alltid en inre dialog med Tranströmers texter. De berikar, tröstar och inspirerar mig. Det är hans lyrik som leder mej fram till det jag vill göra; fånga en ton, en känsla, en stämning. Han lämnar ofta en spricka där Mysteriet och Drömmen får skymta. Där behöver jag vistas ibland.”

Kontakt:
070-466 21 38 (070-735 57 70)
cecilia.bjorsell@gmail.com ​

Konst / 19 Juni–11 Juli 2021
Mellanmänskligt skev och festlig
Madeleine Blixt, Jessica Johansson och Louise Löwenberg

Humoristisk, ångestladdad, feministisk och färgsprakande seriekonst. I teckningar och målningar där ord möter bild, begrundar tre konstnärer livet, tiden, samhället och människan. Välkommen till ett rum för betraktande, läsning, skratt och lite gråt.

Vernissage: lör 19/6 kl 12-16.
Därefter öppet sön 20/6 kl 12-16
Onsdag 23/6 12-16
Onsdag 30/6 12-16
Midsommarhelgen stängt.
Fre-sön 2-4/7 kl 12-16
Onsdag 7/7 kl 12-16
Fre-sön 9-11/7 kl 12-16.

Madeleine Blixt är en serietecknande gymnasielärare och konstnär som kännetecknas av sina färgglada, satiriska teckningar i en feministisk anda. I sin konst utmanar hon synen på kvinnor, män och relationer med ledordet: “inget är förbjudet att teckna”. Teckningarna kretsar kring karaktären Fröken Ungmö, en ung kvinna på Södermalm med ett snårigt kärleksliv. Efter en hel del besvikelser ute i dejtingdjungeln börjar hon identifiera vanliga Tinderprofiler för att upplysa andra ungmöer vad de bör passa sig för. Teckningarna kombinerar verklighet med fiktion, och fångar en ung kvinnas vardag i Stockholm med hög igenkänningsfaktor.

Madeleine Blixt väver samman bild och text på ett underfundigt sätt. Illustrationerna som inte sällan återger dråpliga situationer hämtade ur det allmänmänskliga, kompletteras ofta med vågade och provokativa texter.

Jessica Johansson är en Stockholmsbaserad konstnär, skribent och copywriter. Hon ritar i naiv och färgstark stil under namnet jessica ritar. Hennes debutroman gavs ut på förlag 2013. Hon skriver även poesi, artiklar och undervisar i skrivande och copywriting på bland annat Forsbergs skola och driver bokpodden Litteräris tillsammans med sin kompis Anna. Hon är med i det konstnärliga nätverket Femart.

Budskapen i Jessicas konst kretsar ofta kring teman som att vara awkward och inte riktigt passa in, antiprestation och att hem (och själar) mår bra av att vara lite stökiga. Naiviteten och färgerna får ta över i det estetiska uttrycket. Hon använder sig oftast av fineliners, Posca-pennor och andra markers.

Louise Löwenberg är konstnär, skådespelare och manusförfattare. I sin bildkonst väver hon samman erfarenheterna från dessa yrkesroller i ett möte mellan situationer, kroppsliga uttryck, text och bild. Ofta i formen av enrutingar, där texten och bilden skapar en historia, ett budskap eller en betraktelse. 

Med en mamma som konstnär och bildlärare blev tecknande och målande tidigt en självklar del av leken. Och efter diverse strävanden efter realism och ”duktigt tecknande” är det den lekfullheten som hon nu har sökt sig tillbaka till och hittat hem i. Bland annat genom tusch på papper och digitalt tecknande. Fascinationen för och kärleken till flyhänta tuschlinjer, linjespel och satiriska vardagsbetraktelser har inspirerats av konstnärer som Katsushika Hokusai, Renée Gruau, Tove Jansson, Jesper Waldersten, Nanna Johansson och inte minst gammelfaster Gunvor Ahlberg, mormor Gurli Ahlberg och mamma Gisela Löwenberg. 

Tematiskt arbetar hon med ämnen som relationer, ångest och självbild där humor och mörker går hand i hand. Ofta med avstamp i känslan av ofullkomlighet, ensamhet och de missförstånd som så lätt uppstår i våra mellanmänskliga relationer.

Louise Löwenbergs bildvärld vilar på feministiska fundament och tanken att vi alla förenas i våra skavanker. 

21 maj–13 juni 2021
Konstutställning: Din plats i kön
Karin Häll / Pontus Raud / Windy Fur Rundgren

Öppning 21 maj 16.00-20.00

Öppettider 22 maj - 13 juni 
onsdag-fredag 12.00-18.00 
lördag -söndag 12.00-16.00

På grund av pandemin begränsar vi antalet personer inne i rummet
så att vi kan hålla ett tryggt avstånd. Det gör att du eventuellt får
vänta en liten stund innan du kan gå in.

Sartre fann klyftan mellan en person och en annan som oöverbryggbar eftersom de utgjorde skilda och motsatta medvetanden. I ett väntrum till helvetet, möter personerna i Sartres pjäs Inför lyckta dörrar de komplikationer som gör denna väntan till vår plåga. Allt det som uppstår i relationen mellan människor. De har svårt att känna sig verkligt delaktiga, men likafullt strävar de efter att göra gott.

Benhuset ligger vackert inbäddad i grönska vid Katarina kyrkogård på Södermalm i Stockholm. Här inne låg liken omsorgsfullt på rad i väntan på jordsättning. Inför döden ligger vi alla ned, lika. Som i ett väntrum, en remsa av tid, likt en strand mellan ett hav och det land som förbinder livet med döden, ger vi er utställningen Din plats i kön. 

Karin Häll, utbildad på avdelningen för konst på Konstfack i Stockholm, bidrar här med fyra nygjorda skulpturer där Häll utgått från platsen och hur människors liv flätas samman över tid. En städerska med vänliga ansiktsdrag bär sin mopp runt halsen likt en lejonman. Den påminner om Lotusblomman som växer ur dy och skit men slår ut som den vackraste av alla. Skurtrasan ligger mjukt emot hennes hår. Bredvid städerskan står en färgglad pelare, likt de shamanska totempålarna vid Bajkalsjön, Sibirien. En sömnig växt sträcker sig ut från sin jordlott ur krukan på golvet, kanske på väg att krypa ut till kyrkogården utanför. Verken tycks samtala såväl med Sonja Åkessons vardagslivspoesi som med den sydkoreanske författaren Han Kangs surrealistiska beskrivningar av hur människor för en kamp mot tillvaron och bokstavligt växer samman med naturen. Tillsammans ger skulpturerna en rörelse mellan det mödosamma och det ödmjuka inför det som är en givet. Sju stycken träskor hänger i ett klockspel av steg som kommer och går. Den renande ritualen med en plastbalja och handduk med cigarettmotiv, binder samman skulpturerna till en lekfull rit i siffran sjus tecken.

Pontus Raud, utbildad vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm, undersöker spänningsfältet mellan figurativt och abstraktion, genom att här visa en serie avklädda kroppar liggande på en strand. En målerisk koncentration har vridit upp färgintensitetens interferenseffekter. Färgerna bländar betraktaren på samma vis som solen är accentuerad i målningarna och påminner om Bonnard och Vuillards intensiva kolorit.  Avsaknaden av social tillhörighet, som den nakna kroppen ute i naturen ger, leder motivet åt det som för oss samman, det som gör att konsten står i symbios med samhället. Ja, likt mycelet i jorden kan man på ett poetiskt vis mena att konsten står i koexistens med livet. En rörelse som höjs och sänks i ett livsviktigt ekosystem då mycelet/konsten förbättrar upptagningsförmågan av näring hos många växter/samhällen. De fyra årstiderna, som är måleriseriens titel, ger innehållet, med till synes små händelser, en stor plats i en associerande berättelse. Möjligen en om tidens förgänglighet och en bråddjup närvaro på en remsa strand däremellan? 

I dessa Covid-tider när döden gör sig mer påmind än vanligt vill Windy Fur Rundgren, utbildad vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm, göra upp med sin återkommande dödsångest, genom att måla döden, som ett dansande pianoskelett. ”Jag var nära att drunkna två gånger som barn och en gång hängde mitt liv runt kragen i pappas näve 40 meter upp i luften, i en stollift i alperna. Jag bara gled ur sätet med nylonoverallen och han fick tag i kragen i fallet, med ena handen. Minns intensiteten av beslutsamhet i hans blick. Att rädda sitt barn. Lugnt och sakligt. Minns också hur människor skrek därnere i skidbacken. Jag hängde orörlig och tyst. Observerade att kragen nöp runt halsen i ett stryptag. När vi kom hem till Sverige igen, fick jag dock min första panikångestattack, åtta år gammal. Min pappa har allt sedan dess ofta skämtat om händelsen, för att minnet av det inte ska förlama. För det gäller kanske bara att bli vän med den, stå rygg emot rygg med skräcken, och ha tillit om att döden får hålla sig till tåls, som ett harmlöst dansande skelett i en tecknad film. Målningen är således inspirerad av Walt Disneys Skelettdansen från 1929. I den svartvita filmen sitter en uggla och hoar tillsammans med vinden vid en kyrkogård. Skelettet smyger på kyrkogården, men börjar snart att dansa. Skelettet blir rädd för ugglan och kastar sitt huvud emot den, sen dansar den vidare.

2–25 april, 2021
Konst / På glänt / Ajar

 Mia Andrée utforskar den mänskliga existensen och människans inre liv i sitt arbete med grafit, kol och oljepastell på papper. Titeln På glänt / Ajar syftar på kontakten med känslan av något outgrundligt och stort och ett kreativt flöde. Bilderna befinner sig i ett gränsland mellan abstrakt och föreställande där intryck från organiska strukturer och detaljer från kroppens inre, busksnår, rötter, hudrynkor, djurhål i marken och trådtrassel har satt spår.

Mia Andrée tog sin Magisterexamen i Fri konst från Umeå konsthögskola, 2000. Hon ställer regelbundet ut och har genomfört konstnärliga gestaltningsuppdrag på Nya Karolinska sjukhuset, Solna (2018) och för Stockholmshem i Årstadal, Stockholm (2011).

PERIOD
2 april - 25 april  

Öppettider påskhelgen
Långfredag 2 april 13.00 -16.00
Påskafton 3 april  13.00 -16.00
Påskdagen 4 april 13.00 -16.00 

Övriga öppettider t.o.m. 25 april
Fredagar  12.00 - 17.00
Lördag-Söndag 12.00 - 16.00 

Det går också bra att boka en annan tid. 
Ring eller skriv sms till Mia Andrée 0704 561 195

På grund av pandemin begränsar vi antalet personer inne i rummet
så att vi kan hålla ett tryggt avstånd. Det gör att du eventuellt får
vänta en liten stund innan du kan gå in.

Vecka 8-11, 2021
Konst / Ossuarium

Utställningen öppnar 27 feb

Mari Kretz arbetar med ljud- och videoinstallationer, platsspecifika verk och collage. Kretz arbeten rör sig i ett spann mellan naturen, inuti människan och längst ut i rymden och hon gör de knappt hörbara världarna som omger oss synliga. Hennes verk har visats på bl.a. BEASTDome Birmingham, Borås konstmuseum, Virserum konsthall, Galleri 21 Malmö, Teatergalleriet i Uppsala, Teckningsmuseet i Laholm och Kulturhuset i Stockholm.

Petter Kreuger använder upphittade föremål som varsamt behandlas och får en ny berättelse. Av det som skulle kasserats och spillmaterial bygger han formkroppar och nya miljöer. De svåra berättelserna i livet behandlas med en underton av humor och lek. Petter Kreugers verk är representerade hos flera regioner i landet.

Stina Brockman. Många av Stina Brockmans fotografiska bilder har det gemensamt att de löser upp skillnaden mellan yttre och inre verklighet. De flytande kropparna, speglingarna i vatten. Obskyra landskap bjuder in betraktaren till egna upplevelser. Brockmans bilder har bland annat visats på Moderna Museet, Artipelag, Marabouparken, Kulturhuset i Stockholm liksom runtom i landet samt utomlands.

PERIOD

Utställningen öppnar 27 feb 12.00-17.00 
Finissage, 21 mar kl 12.00-17.00

Öppettider
Fre 16.00-19.00
Lör-Sön 12.00-17.00

Det går också bra att boka en annan tid. Ring eller skriv sms till Petter Kreuger,   0704614828 eller Stina Brockman, 0725008229. 

På grund av pandemin begränsar vi antalet personer inne i rummet till max 3 så att vi kan hålla ett tryggt avstånd. Det gör att du eventuellt får vänta en liten stund innan du kan gå in.

Konst / Poesi efter döden, Requiem for my friend
Nils Gunnar Zander

Plockade dikter från dödsannonser samt korta texter. Requiem for a friend är musik av den polske kompositören Preisner. Musiken kommer att ligga som en ljudkuliss under utställningen.

Öppettider

Öppet lördagar och söndagar kl 13-16 fram till sön 6 dec.

För att minska risken för smittspridning håller vi ner antalet besökare i rummet till max 8 åt gången. Tack!

Dödens kyss – Ett sångspel om Evert Taube

Dödens kyss utspelar sig i en loge bakom stora scenen på Gröna Lund. Evert Taube har scenskräck och artistchefen Ove Hahn försöker få Evert att börja sitt uppträdande. Då flyr Evert in i fantasin och vi följer honom i minnesbilder och hågkomster som är mer eller mindre verkliga.

Medverkande: Carin Blom, Andreas Liljeholm, Nicholas Olsson''

Manus: Nicholas Olsson 
Regi: Johan Huldt 
Scenografi och kostym: Caroline Romare 
Kompositör och musikalisk ledning: Carin Blom
Foto: Martin Skoog
Produktion: Musik och Teaterföreningen Bobis 

Med stöd av Konstnärsnämnden, Stockholms Kulturförvaltning, Helge Ax:son Johnsons stiftelse.

Utställning / Textil – Kropp – Rum

Ett urval av examensstudenter från programmet Textil – Kropp – Rum på HDK-Valand Steneby ställer ut sina examensarbeten.

Medverkande: Alva Noreen, Emilia Elfvik, Helena Pernow, Linnea Dalstrand, Maja Nederman och Tove Starfelt. Fri entré

VERNISSAGE: 1 oktober kl. 17.00–19.00

Öppet:
1 okt 17.00-19.00
2 okt 16.00-19.00
3 okt 12.00-17.00
4 okt 12.00-17.00

Läs mer här stockholmcraftweek.se/hdk-valand-steneby

Folkhälsomyndighetens rekommendationer gäller. Begränsningar av antalet besökare i lokalen kan förekomma, vi ber er respektera detta samt att ha tålamod med eventuella väntetider utanför.

Foto: Emilia Elfvik

Teater / Uppfinnarens död 

– vad ångrar man när det är dags?

Är en monolog skriven av Fredric Thurfjell för en skådespelare och 4 saxofoner som utspelar sej på Adolphe Sax´s dödsdag 7 februari 1894. Adolphe uppfann saxofonen 1846, hade otroliga framgångar men också svåra förluster. Han dog 79 år gammal, ensam, utfattig och pjäsen är en musikalisk fantasi om hur det kunde gått till.

Förutom hans turbulenta liv handlar pjäsen om vad man ångrar på dödsbädden, utifrån hospicesköterskan Bronnie Wares forskningar. Om man försakar sina barns uppväxt för att tjäna pengar och bli berömd, vad får det för konsekvenser på dödsbädden? Adolphe ser tillbaka på sitt liv: relationen till frun, barnen, kejsaren, den flyktiga berömmelsen och rädslan för att bli bortglömd.

Musiken är skriven av Carin Blom och arrangerad för sopranino-, alt-, baryton- och kontrabas-saxofon som Fredde spelar på scenen. Mycket av musiken har använts i andra sceniska sammanhang innan och kan också ses som en retrospektiv över Carin Bloms enorma produktion av musik för teater under nästan fyra decennier.

Carin och Fredric gjorde 2009 pjäsen Uppfinnaren på Teater Pero i regi av Baura Magnúsdóttir, om Adolphe Sax´s barndom fram till saxofonens patent skrevs 1846. Temat den gången var att vara annorlunda och hur man kan använda sina egenheter. Den spelades 160 gånger mellan 2009-2011 för barn och vuxna över hela Sverige.

Spelstillfällen
19 sep Premiär 19.00
20 sep 19.00
21 sep 19.00
24 sep 19.00
25 sep 19.00
26 sep 19.00
27 sep 19.00
28 sep 19.00

Läs mer om föreställningen här.

Konst / 21 aug–13 sep 
Och våra ben väntar på era

Medverkande
Maria Johansson, Paulina Drakenstedt, Marja-Leena Sillanpää, Mikael Goralski, Helena Mutanen, Helena Eriksson, Joakim Eneroth, Therese Parner, Gunnar Lundkvist.

Öppettider
Fre 21 augusti 15-20, Vernissage
Lör 22 augusti 13-17
Sön 23 aug 13-17

Efter det hålls Benhuset öppet varje fre, lör och sön kl 13-17 t o m 13 sep.

Ett verk i utställningen är placerat inne i Katarina kyrka så ta även en tur dit.

Varmt välkomna!

P g a pandemin begränsar vi antalet personer inne i rummet till max 15 så att vi kan hålla ett tryggt avstånd.​ Det gör att du eventuellt får vänta en liten stund innan du kan gå in. 

Inställt!
Teater / Mars 2020
Kallelsen – en scenisk fantasi

Kallelsen återvänder till Benhuset. Anne Charlotte Leffler levde och verkade som författare och dramatiker under den senare delen av 1800-talet. Hon strävade efter ett jämlikare samhälle för alla. Det här är vår fantasi om hennes liv och verk.

Manus, bearbetning, regi och skådespelare: Lena Carlsson och Sophie Tolstoy Regen.
Musik: Johan E Andersson.

Speltillfällen

Nypremiär 8 mars, 14.00
9 mars 18.00,
14 16.00
15 mars 16.00
16 mars 18.00 

Inställt!
Teater / Maj
Utebli

En intim föreställning som, genom att skildra mötet mellan ett vårdbiträde och en äldre dement dam, undersöker viljan till att ta hand om och finnas till för en annan människa. Föreställningen behandlar åld- rande, död, förgänglighet och livets gång. Utebli är en existentiell undran om vem som äger facit till verkligheten.

På scenen: Moder Mammut som består av Lycke Claesson och Klara Wenner Tångring.
Musiker: Linn Krogness, Jesper Wallgård.
Längd: ca 90 min.
Tack till: Catherine Parment.

Speltillfälle

Datum meddelas senare.

November 2019: Nypremiär! Världens sista föreställning

Världens sista föreställning återvänder till Benhuset med fem föreställningar. Det är en soloföreställning om döden i regi av Liv Elf-Karlén med Karin Bergstrand. Spelas i samarbete med Dotterbolaget.

När natten kommer drar vi oss in under träden. Där står vi och sover, förvedade och förvildade, utspridda i glömskan. I husen larmar de levande. / Thomas Tidholm

Kallelsen – en scenisk fantasi om Anne Charlotte Leffler

Idé och research: Lena Carlsson
Manus, bearbetning och regi: Lena Carlsson och Sophie Tolstoy Regen
Musik: Johan E Andersson
Ljus: Clara Christiansson Drake

”Nu är det inte längre en kvinnas dygd att leva som hundarna!” Repliken är ur pjäsen Sanna kvinnor av Anne Charlotte Leffler. Leffler växte upp vid Mosebacke torg och undervisade barn i Katarina församling.

Som vuxen blev hon en av de mest spelade och omdebatterade författarna under slutet av 1800-talet. Med sina radikala texter och självständiga kvinnoporträtt skapade hon ramaskri i sin samtid. Hennes pjäser drog fulla hus på Dramaten och de gjorde starkt avtryck långt utanför Norden. Men det dröjde innan hon kunde gå ut med sitt eget namn.

Med en stark inre kallelse skrev hon fram ett jämlikare samhälle. Hon var själv snärjd i ett begränsat liv, men en dag faller korsetten … vem var hon? Hur vågade hon? Hur föreställde hon sig att vi skulle förvalta hennes konstnärskap? Vi har skapat en scenisk fantasi om Anne Charlotte Leffler liv och gärning.

Bråddjupet
– En föreställning om att möta sitt förflutna.

APRIL – MAJ 2019

30 år sedan. De han lämnade efter sig pratar fortfarande inte om det. Om varför han lämnade dem. En av dem börjar ställa de obesvarade frågorna. Kan de nå en försoning? 

Den 22 april 2019 har Teater Komet premiär på pjäsen Bråddjupet av Ninna Tersman. Föreställningen är ett samarbete med Katarina Församling och spelas på Benhusets Alkemiska Teater, södra delen av Katarina kyrkogård, Stockholm.

Bråddjupet är Teater Komets sjunde produktion.

 Recension i Aftonbladet: Ons 24 april

Världens sista föreställning

Nov 2018 – feb 2019

En soloföreställning om döden i regi av Liv Elf-Karlén med Karin Bergstrand. I samarbete med Dotterbolaget.

När natten kommer drar vi oss in under träden. Där står vi och sover, förvedade och förvildade, utspridda i glömskan. I husen larmar de levande. / Thomas Tidholm

Ur Svens skåp – ett allkonstverk om sorg och kärlek

SEPTEMBER 2018 

”I början av 1970-talet flyttade jag ihop med Sven. I lägenheten stod ett högt skåp. Skåpet hade en mängd lådor där vi kunde samla grejor. Vi samlade udda, speciella, knäppa saker: kasettband, ep-skivor, diabilder, teckningar, kollage, filmstjärnor. Nu är Sven död. Skåpet har flyttat från Högbergsgatan till min hall och nu till Benhuset. Tingen har dofter, former, berättelser.” / Marie Öhrn, skådespelare.

Dorte Olesen koreograferar rörelserna längs vägen. Catharina Backman komponerar till en musikkväll om ett sorgearbetes minnen, tårar och skratt. Spelas med stöd från Kulturrådet och Stockholms stad.

Premiär 22 sept kl 20.00 därefter 24 sept kl 20.00, 27 sept kl 14.00, 29 sept
kl 20.00, 1 okt kl 20.00 och 4 okt kl 14.00.

OBS Extraföreställning lör 6 okt kl 20.00!

Fri entré, men biljettbokning är möjlig på svensskap@benhuset.se.

 SEPTEMBER–OKTOBER 2018
Vandraren och månen – en färd i det inre av landet

Efter tidigare ”färder”, med haikupoesi (Hammarskjöld och Tranströmer) och rymdskeppet Aniara (Harry Martinson), ger sig nu konstnären Nils Gunnar Zander ut i sällskap med den japanske munken Basho och följer hans vandring, ca 200 mil, i norra Japan på 1600-talet. Några av Lars Vargös nyöversatta haikutexter av Basho finns med, tillsammans med Zanders bilder av Vandraren i olika miljöer. En Noh-inspirerad installation och ett seminarium om Basho planeras i samband med utställningen.

Vernissage fre 12 okt 20.00. Utställningen pågår till 28 okt.

ALLHELGONAHELGEN 2018
Minnen i skärvor

Konstnärinnan Danka Jaworska skapar, i samarbetet med fotografen Anna Berglöf och scenografen Tadeusz Szymonski, ett konstverk som inspirerar till en reflektion om det förflutna, livet och döden. Under sina många besök på gamla begravningsplatser, fann hon många skändade gravar med sönderslagna porslinsmedaljonger föreställande ansikten på kvinnor, män och barn. Det verkade som att någon med avsikt hade slagit sönder dem. Varför? Varför får det förflutna ibland inte finnas kvar? Vad blir det av oss om ingen minns? Målningar blandas med fotografier. Text och musikurval av Karin Sandstedt.

Vernissage lör 3 nov 12.00–20.00. Därefter 4 nov 12.00-20.00, 5–7 nov 17.00–20.00.

FEB–MAJ 2018

På en kulle i Wales
Pjäs av Eva C Johansson med urpremiär i slutet av februari. En svensk-engelsk resa med Dylan Thomas, starkt te och en låda.

Om äppelträd och idegran.
Om ord, skapande, kropp och flagor.
Om små mostrar bland buskarna.
... and death shall have no dominion.

Skådespelare: Annika Brunsten
Ljusdesign: Per Sundin
Dekor och kostym: Peter Holm
Regi: Peter Oskarson

OKT-NOV 2017

Jorden Anaira Tystnaden
En utställning/installation i Benhuset på Katarina kyrkogård baserad på författaren Harry Martinsons rymdepos Aniara. Konstnären Nils Gunnar Zander har i samarbete med regissören Peter Oskarson skapat ett ”rymdrum” i Benhuset där Zander visar sina Uraniamålningar, Urania ”Den himmelska”. Delar av Aniaras sånger framförs från en inspelning med skådespelaren Ulf Palme, 1920-1993. Den episka sviten Sången om Doris och Mima, som ursprungligen ingick i diktsamlingen Cikada, 1953, utgör de första tjugonio sångerna av den fullständiga berättelsen om goldondern Aniara. Uppläsningen blandas med Shakuhachi-musik spelad av konstnären och musikern Bertil Petersson, Los Angeles, och är inspelad i Katarina kyrka 1985. Dessutom visar Nils Gunnar Zander en del av Aniara-texterna inpräglade i blyplåt.

Öppettider för utställningen
LÖR 28/10 12.00–18.00
SÖN 29/10 12.00–17.00
FRE 3/11 17.00–20.00
LÖR 4/11 12.00–20.00
SÖN 5/11 12.00–16.00
MÅN 6/11 17.00–20.00
TIS 7/11 17.00–20.00

En alevitisk mässa med berättelser från Dersim

Alevism är inte enbart en trosuppfattning. Det är framför allt en livsfilosofi och ett sätt att förstå sig på naturen, mänskligheten och universum. Sökandet efter kunskap är vägen till att uppnå sanningen, HAK. Kunskap är inte stabil, den är oändlig. Vägen till sanningen är lång, en hel livstid räcker inte till för att förstå.

Den alevitiska livsfilosofin tolkas och utövas olika av flera folkgrupper i Turkiet, i synnerhet i det område som heter Dersim (Kirmanciye). Alevismen avvisar inte människors tro, levnadssätt eller kultur. Den isolerar sig inte. Tvärtom omtolkar alevismen kulturer som den kommer i kontakt med. Det är kanske därför den har sitt toleranta och inkluderande särdrag som ger utrymme för var och en att hitta sin väg till HAK. Genom historien har den alevitiska identiteten förtryckts av de odemokratiska systemen i Turkiet. Därför har aleviter utsätts för många folkmord och massaker. Trots det har de inte avstått från att kämpa för ett rättvist och demokratiskt samhälle.

På denna mässa berättar vi om den alevitiska livsfilosofin genom alevitiska sånger, samt berättelser, musik och film från Dersim. Vi kommer att tända ljus, CILA, och dela ut NIYAZ, ett särskilt bröd som bakas och delas ut när en person vill tacka Gud.

Plats: Benhuset, Katarina kyrkogård
Medverkande: Systrarna Sahin i samarbete med Peter Oskarson och Mika Oskarson Kindstrand.

City of Beliefs

En installation av Arne Widman om det eviga sökandet. 
Benhuset, 20-30 april.

Konstutställning: Människan, Jorden, Tystnaden av Nils Gunnar Zander

Allhelgonahelgen 2016

Haiku-möte mellan Dag Hammarskjöld och Tomas Tranströmer. Konstnären Nils Gunnar Zander visar sin installation med bild-haiku i bly och målningar ur Urania-sviten.

Kärlekens två profeter

Franciskusdagen, oktober 2015

Benhusets Alkemiska Teater uppmärksammar Jalal al-din Rumis födelse (30e september 1207) och Franciskus av Assisis död (3e oktober 1226) genom att recitera poesi, sjunga och spela och läsa avsnitt ur påven Franciskus nyligen publicerade och mycket omtalade encyklika om klimathotet och jordens och mänsklighetens framtid.

Texter av Jalal al-din Rumi, Franciskus av Assisi, Ibn al Arabi, Abu al’Ala al’Maarri, Niklas Rådström, Bengt Järnblad Ashk Dahlén och påven Franciskus I översättning av Carl Otto Werkelid (påvens encyklika), Ashk Dahlén, Eric Hermelin, Jan Mark, Astrid Ericson Bahari och Niklas Rådström. Musik av Sofie Livebrant och Saga Oskarson-Kindstrand.

Meverknade
Alexandra Zetterberg-Ehn, Bengt Järnblad, Anneli Martini, Jocke Schröder, Annika Brunstein, Leif Adolfsson, Katarina Lindroth, Mert Lepik, Mika Oskarson-Kindstrand, Niklas Rådström, Saga Oskarson-Kindstrand, Olle Carlsson, Sofie Livebrandt, Peter Oskarson.

De onda av Niklas Rådström

Hösten 2014

"De händelser som pjäsen är baserad på fick sin början fredagen den 12 februari 1993. Då tog två tioåriga pojkar, Jon Venables och Robert Thomson, från ett köpcenter nära Liverpool i England med sig ett för dem okänt barn, den tvåårige James Bulger, som de misshandlade och till sist dödade. Nyheten fick stor spridning och väckte en rad starka känslor och reaktioner. Bevakningskamerornas bilder av hur pojkarna förde med sig sitt unga offer återgavs över hela världen på tidningarnas förstasidor. Efter en uppmärksammad rättegång dömdes de då elvaåriga pojkarna för mord, de yngsta fällda mördarna i England på 250 år. Sex år senare konstaterade Europadomstolen att pojkarna inte fått en rättvis rättegång. De är nu frisläppta och lever under skyddade identiteter.  

Går något så otänkbart att alls berätta om? Jag har härvidlag haft två tankar.  

Den första knyter tillbaka till det antika dramat. Dess historier har ofta det ödesbestämdas och ofrånkomligas prägel. Kanske upplever vi dem så eftersom de i så stor utsträckning är en del av vår gemensamma erfarenhet att de fungerar som armeringsjärn i vår kultur. Pjäsen De onda har tagit intryck av det antika dramat i så måtto att den berättar om ett oundvikligt skeende, men inte som i ödesdramat om något som måste ske, utan om något som faktiskt har skett. Hur berättar vi om det som har hänt när samtidigt tanken att det har hänt är näst intill outhärdlig? I sin pendel mellan distans och närbild ger oss det antika dramat verktygen för en sådan berättelse. Detta leder ofrånkomligt till min andra tanke.  

Den tanken är en dröm om teatern. Bland alla konstarter är teatern unik då den samlar agerande och publik i samma rum och där sluter ett avtal om att träda in i en gemensam fantasi, ett gemensamt allvar och en gemensam lek. Rätt tänkt är teatern idealbilden av det demokratiska mötet där fantasin, tankeflykten och viljan att träda in i en annans erfarenheter blir det sammanbindande kittet. Teatern är en mötesplats, ingen tävlingsarena och inget köpcenter. Kanske är det därför jag tänker mig att det kanske bara är på teatern som vi kan mötas kring ett samtal om det outhärdliga." 
Niklas Rådström

Av: Niklas Rådström
Regi: Peter Oskarson
Medverkande: Annika Brunsten, Hélène Parment, Irma Schultz Keller, Sofia Rönnegård, Tomas Lindström, Joakim Schröder
Scenografi: Peter Holm
Ljus: Per Sundin 
Produktionsledning: Irma Schultz Keller, Allan Zoltan, Lars Johansson