Tidigare i Benhuset

Här ser du vilka konstutställningar och teaterföreställningar som har genomförts tidigare i Benhuset på Katarina kyrkogård.

SKAIV I BENHUSET

Konsert / 11 nov 20.00
KLUBB SKAIV: Abigail Toll (UK) 
och Erik Klinga (SE)     

Berlinbaserade kompositören Abigail Toll skapar atmosfäriska 
ljudlandskap. Med sin tvärflöjt utforskar hon mikrotonalitet och 
psykoakustik. Erik rör sig i en gränsvärld mellan det abstrakta och melodiska i sina 
verk. I experimenterande med fieldrecordings, Buchla-synthesis och 
rytmik skapas en atmosfärisk ljudvärld med melankolisk underton.

Fri entré. 
Begränsat antal platser, boka plats via mail: david@skaiv.se.


Konsert / Tors 18 nov 20.00
KLUBB SKAIV: Mariam Gviniashvili, 
Simon Vincent, Olof David Åhlén
INSTÄLLT PGA SJUKDOM

Experimentella, elektroakustiska kompositioner från Oslobaserade 
(ursprungligen från Georgien) Mariam Gviniashvili och brittiska Simon 
Vincent samt vokala/elektroniska improvisationer med Olof David Åhlén.
Fri entré. 
Begränsat antal platser, boka plats via mail: david@skaiv.se


Tyvärr måste vi meddela att konserten i Benhuset ikväll med Mariam Gviniashvili och Olof David Åhlén är inställd på grund av sjukdom. Vi beklagar detta. Det går dock att höra Mariam Gviniashvili (som första akt innan Naoko Sakata och Jessica Moss) i Sofia kyrka, Stockholm, lördag kväll den 20:e kl 21.00. Entrépris är 220 kr, biljetter via Billetto eller swish i entrén. Olof David Åhlén gör en eftermiddagsspelning på Fylkingen söndagen den 21:a kl 16.00. Entrén är 100 kr (ordinarie) och 50 kr för studenter. Andra artister är Thomas Bjelkeborn, AKB, Slim Vic med flera.

Konst / 8 okt - 31 okt
Tidsmaskin 
av konstnärsgruppen Muskot
Benhuset 

Öppettider 
8 okt - 31 okt, fre-sön 12.00-17.00
23 okt 16.00  Blago Bung (konsert) 

”Tidsmaskin” är en konstinstallation i ett unikt rum, Benhuset. Det var givet för Muskot, gruppen bakom utställningen, att utgå från platsen i sig, att hämta inspiration från rummet - för att tala om tiden.
Tid – associationerna går till rörelse, till att fantisera om att färdas i tid och rum, att gå bakåt i historien och möta sig själv som yngre – eller att färdas framåt i tiden till en utopi eller en dystopi, att se sig själv i framtiden.
 
En utgångspunkt för oss när vi skapade den gemensamma konstinstallationen är att den temporala upplevelsen är subjektiv. Tiden går snabbt eller långsamt beroende på situationen och personen. Tiden är existentiell snarare än ett objektivt fysikaliskt fenomen och våra minnen näst intill fiktion. 
 
Vår tidsmaskin är ett utkikstorn mot alla tider eller en plats att blicka inåt det egna förflutna. Den är ett rum och en upplevelse som får besökaren att sakta in och som gör hen till medagerande i en tidsceremoni som rummet och den kollektiva installationen inbjuder till. Den är en tidslabyrint, med temporala element i rörelse, dynamiska minnen av händelser - och stulen tid. 
 
Vi är en grupp och därför blir arbetet en kollektiv process där varje steg rymmer fröet till nästa. Konstnärsgruppen Muskot har tidigare fungerat som curatorer för den omfattande utställningen Isolering | Kommunikation på Färgfabriken i juni 2020. I oktober sammanförde vi ett antal av våra enskilda verk i samma byggnad på Villagatan till utställningen Endagsvarelser. Denna gång skapades ett kollektivt verk där vi arbetar med och sammanfogar skilda material och genrer under rubriken Tidsmaskin. 
 
Vi som grupp är: Jonas Ellerström, författare, översättare, förläggare, musiker
Martin Ålund, konstnär, curator, musiker 
Clara Diesen, poet, regissör och konstnär
Torbjörn Johansson, konstnär och curator, driver konsthallen Kummelholmen
Daniela Hedman, konstnär
Malin Arnedotter Bengtsson, konstnär

KONSERT MED BLAGO BUNG 23 OKTOBER 16.00
Blago Bung är ett postpunkband, ursprungligen från Lund, som består av Martti Soutkari, Kamilla Lindström, Jonas Ellerström och Petter Herbertsson. Senaste skiva är dubbel-EPn ”Medelpunkt”. Begränsat antal platser. Boka via mail: jonas@ellerstroms.se

Konst / 30 sep - 3 okt
Textil-Kropp-Rum
Benhuset


Välkommen till Benhuset vid Katarina kyrka – här visas arbeten från avgångsstudenterna på utbildningen Textil-Kropp-Rum. Resultatet innefattar en stor bredd inom det textila fältet: scenkostym, performance, installationer, skulpturer, vävda bilder och mode.

På programmet Textil-Kropp-Rum vid HDK-Valand Steneby utforskar man textil gestaltning i relation till kropp och rum. Här utvecklas studenterna konstnärligt samtidigt som de får goda kunskaper i textila material och tekniker.

Tider
Vernissage • 30 september 17.00-19.00
1 oktober 12.00-18.00
2 oktober 12.00-17.00
3 oktober 12.00-17.00

Medverkande
Karin Bäckström, Elsa Mellquist, Fanny Schwarz, Elis Ottosson, Luisa Recker, Fanny Hulebäck

Om de medverkande
Sex avgångsstudenter visar på en bredd inom det textila fältet: scenkostym, performance, installationer, skulpturer, vävda bilder och mode.

Konst / 4 sep – 20 okt 
Mitt hem är min kyrka
Hertha Hillfon 100 år
Benhuset / Katarina kyrka

Rebellen som blev vår främsta skulpturala keramiker. Utställningen består av verk generöst utlånade av Hertha Hillfons Vänner och familjen Leeb.


Vernissage lördag 4 sep
Start 11.00 i Katarina kyrka och fortsätter sedan i Benhuset 11.30-17.00. 

Benhuset 4-26 sep
Utställningen i Benhuset pågår till sön 26 sep, onsdag-söndag kl 13.00-17.00.
Vid tre tillfällen kommer utställningskommisarie Arne Leeb att berätta om Hertha Hillfons konstnärskap och sin relation till henne, 5, 8 och 22 sep 17.00. Begränsat antal platser, kom gärna i god tid.

Katarina kyrka 4 sep-20 okt
Den del av utställningen som sker i kyrkorummet pågår fram till 20 okt. Kyrkan är öppen 10.00–17.00 mån–lör och 9.00–17.00 på söndagar med avbrott för förrättningar och gudstjänster. Önskas visningar vid andra tillfällen vänligen kontakta arne.leeb@gmail.com.

Fri entré.

Hertha Hillfon 1921 – 2013
Keramiker, skulptör, tecknare. 
Det är fantastiskt roligt och spännande att få presentera en av vår tids största konstnärer i och kring den kyrka jag håller så nära mig, mitt hjärta och min tro. Välkomna att möta verk som spänner ända från Hertha Hillfons tidiga abstrakta period till verk hon gjorde långt in på 2000-talet.  I kyrkorummet visas större skulpturala verk och i Benhuset fler, i mindre format. Utställningen möjliggörs genom generösa utlån av verk från HHV (Hertha Hillfons Vänner) och familjen Leeb.

I slutet på 70-talet träffade jag Hertha för första gången. Då bjöd jag in paret i huset tvärsöver gatan till grändens årliga kräftskiva. Hertha kom med ett stort lerfat med ångande nybakat bröd och med maken Gösta som alltid vid sin sida. Barnen på gränden i Mälarhöjden var lite rädda för ”den svarta häxan” som de kallade henne. Hertha var alltid klädd i svart och inne i ateljén flög vita duvor omkring. Ett duvslag, en get och en orm (tillfälligt) i trädgården kunde ju ge många associationer.

Då jag kom in i hennes hus, trädgård och ateljé blev jag som så många andra förbluffad över den trolska, fantastiska oas som gömde sig bakom en alldaglig villa i Mälarhöjden. Hit flyttade hon på 1940-talet tillsammans med Gösta och sonen Curt. Dottern Maria föddes strax därefter, en barnaskara något mindre än Herthas egna 14-hövdade syskonskara. Huset i Mälarhöjden hade varit Göstas föräldrars sommarställe sedan 30-talet.

Herthas första konstnärliga uttryck var teckning och hon presenterades på Nationalmuseums utställning Unga tecknare redan tidigt 50-tal. Med småbarn och en make som drev en skyltateljé fanns inte tid att utbilda sig förrän hon hade fyllt trettiotvå. Men väl på Konstfack upptäckte hon keramiken på riktigt. 

Hertha är en av 1900-talets största svenska konstnärer och den absolut största skulpturala keramikern i Sverige. I Riksdagens entré finns en stor kruka som ofta är fylld av vackra blommor, i Garnisonen på Karlavägen finns Syster Vatten och Broder Vind, två ljusblå masker och Kungen fick ett önskeskåp i 50-årspresent. Hertha finns representerad på bl a Nationalmuseum, Moderna museet och Röhsska museet i Göteborg och ni kan se hennes skulpturer på Junibacken, på väg till Liljeholmskajen, i Tyresö och på en mängd andra platser över hela landet. 

Det började med skålarna, som för de flesta keramiker, men Hertha kom snart igång med mer skulpturala, i början abstrakta verk. Hon hämtade inspiration från resor till Italien, Frankrike och Japan. Etruskernas urnor gav inspiration och deras former kan vi se i flera av Herthas verk. Det Hertha dock mest inspirerades av var vardagen i hemmet i Mälarhöjden. Brödkakan och brödflätan, såväl som kökets skålar och fat är former vi ser överallt i hennes verk. Familj och vänner fick stå modell och ljuset i ateljén bidrog till att skapa de numera arketypiska former vi ser i de många porträtten. I kyrkan möter vi barnbarnet Frida, maken Gösta och svärsonen Kid.

Hertha fick allt fler uppdrag och var i behov av en större ateljé än vad som var möjligt i det gamla huset. Gösta sa ”det ska jag ordna” och 1968 kunde hon flytta in i den ateljé Gösta ritat och byggt längst in på tomten i Mälarhöjden. 

Nu kunde Hertha ta emot beställningar på större verk och utsmyckningar. En av de första var Tore Wretmans beställning till Operakällaren. De stora verken fortsatte att strömma ut ur ateljén där hon under sin storhetstid under 70-, 80- och 90-talen skapade de verk som idag bär hennes signum. Flera av dem har vi med här på utställningen i Katarina. 1993 förärades hon titeln professor och sa själv att hon var professor i städning.

Herthas hem var hennes kyrka. Hon älskade Bach och vi besökare och/eller hennes modeller fick alltid höra skön musik och ta del av hennes underfundiga aforismer när vi kom på besök. Bland hennes CDs fanns också Katarinakörernas adventsmusik. Hennes dotter Maria Hillfon gjorde det vackra altarfönstret till Mälarhöjdens kyrka där maken Gösta och Hertha ligger begravda.  Nedanför kyrkan, utanför Mälarhöjdens tunnelbana, finns en skulptur av en fot som inköptes av Stockholm Konst i samband med Herthas bortgång hösten 2013.


Södermalm 15 augusti 2021
Arne Leeb
Utställningskommisarie

Cecilia Björsell

Konst / 16 juli-8 aug 2021
Likt det förflutnas moln
Cecilia Björsell

En utställning i springan mellan vakenhet och dröm i poeten tomas tranströmers närhet.


Öppettider 16 juli-8 aug 2021
Vernissage 16 juli 14.00-17.00
onsdag-söndag 14.00-17.00

Cecilia Björsell är bosatt i Stockholm​. Hon är fil kand och har textil utbildning bl.a. från Steneby konstskola. Tidigare utställningar i urval: Edsvik konsthall, Stockholms konserthus, Uppsala domkyrka, Dansens hus, Borås textilmuseum, Piteå konsthall med Eva Berglund, Österåkers konsthall, Sofia kyrka.

Hennes arbete går hand i hand med Tomas Tranströmers poesi: “När jag arbetar för jag nästan alltid en inre dialog med Tranströmers texter. De berikar, tröstar och inspirerar mig. Det är hans lyrik som leder mej fram till det jag vill göra; fånga en ton, en känsla, en stämning. Han lämnar ofta en spricka där Mysteriet och Drömmen får skymta. Där behöver jag vistas ibland.”

Kontakt:
070-466 21 38 (070-735 57 70)
cecilia.bjorsell@gmail.com ​

 

Konst / 19 Juni–11 Juli 2021
Mellanmänskligt skev och festlig
Madeleine Blixt, Jessica Johansson och Louise Löwenberg


Humoristisk, ångestladdad, feministisk och färgsprakande seriekonst. I teckningar och målningar där ord möter bild, begrundar tre konstnärer livet, tiden, samhället och människan. Välkommen till ett rum för betraktande, läsning, skratt och lite gråt.

Vernissage: lör 19/6 kl 12-16.
Därefter öppet sön 20/6 kl 12-16
Onsdag 23/6 12-16
Onsdag 30/6 12-16
Midsommarhelgen stängt.
Fre-sön 2-4/7 kl 12-16
Onsdag 7/7 kl 12-16
Fre-sön 9-11/7 kl 12-16.

Madeleine Blixt är en serietecknande gymnasielärare och konstnär som kännetecknas av sina färgglada, satiriska teckningar i en feministisk anda. I sin konst utmanar hon synen på kvinnor, män och relationer med ledordet: “inget är förbjudet att teckna”. Teckningarna kretsar kring karaktären Fröken Ungmö, en ung kvinna på Södermalm med ett snårigt kärleksliv. Efter en hel del besvikelser ute i dejtingdjungeln börjar hon identifiera vanliga Tinderprofiler för att upplysa andra ungmöer vad de bör passa sig för. Teckningarna kombinerar verklighet med fiktion, och fångar en ung kvinnas vardag i Stockholm med hög igenkänningsfaktor.

Madeleine Blixt väver samman bild och text på ett underfundigt sätt. Illustrationerna som inte sällan återger dråpliga situationer hämtade ur det allmänmänskliga, kompletteras ofta med vågade och provokativa texter.

Jessica Johansson är en Stockholmsbaserad konstnär, skribent och copywriter. Hon ritar i naiv och färgstark stil under namnet jessica ritar. Hennes debutroman gavs ut på förlag 2013. Hon skriver även poesi, artiklar och undervisar i skrivande och copywriting på bland annat Forsbergs skola och driver bokpodden Litteräris tillsammans med sin kompis Anna. Hon är med i det konstnärliga nätverket Femart.

Budskapen i Jessicas konst kretsar ofta kring teman som att vara awkward och inte riktigt passa in, antiprestation och att hem (och själar) mår bra av att vara lite stökiga. Naiviteten och färgerna får ta över i det estetiska uttrycket. Hon använder sig oftast av fineliners, Posca-pennor och andra markers.

Louise Löwenberg är konstnär, skådespelare och manusförfattare. I sin bildkonst väver hon samman erfarenheterna från dessa yrkesroller i ett möte mellan situationer, kroppsliga uttryck, text och bild. Ofta i formen av enrutingar, där texten och bilden skapar en historia, ett budskap eller en betraktelse. 

Med en mamma som konstnär och bildlärare blev tecknande och målande tidigt en självklar del av leken. Och efter diverse strävanden efter realism och ”duktigt tecknande” är det den lekfullheten som hon nu har sökt sig tillbaka till och hittat hem i. Bland annat genom tusch på papper och digitalt tecknande. Fascinationen för och kärleken till flyhänta tuschlinjer, linjespel och satiriska vardagsbetraktelser har inspirerats av konstnärer som Katsushika Hokusai, Renée Gruau, Tove Jansson, Jesper Waldersten, Nanna Johansson och inte minst gammelfaster Gunvor Ahlberg, mormor Gurli Ahlberg och mamma Gisela Löwenberg. 

Tematiskt arbetar hon med ämnen som relationer, ångest och självbild där humor och mörker går hand i hand. Ofta med avstamp i känslan av ofullkomlighet, ensamhet och de missförstånd som så lätt uppstår i våra mellanmänskliga relationer.

Louise Löwenbergs bildvärld vilar på feministiska fundament och tanken att vi alla förenas i våra skavanker. 

21 maj–13 juni 2021
Konstutställning: Din plats i kön
Karin Häll / Pontus Raud / Windy Fur Rundgren

Öppning 21 maj 16.00-20.00

Öppettider 22 maj - 13 juni 
onsdag-fredag 12.00-18.00 
lördag -söndag 12.00-16.00

På grund av pandemin begränsar vi antalet personer inne i rummet
så att vi kan hålla ett tryggt avstånd. Det gör att du eventuellt får
vänta en liten stund innan du kan gå in.

Sartre fann klyftan mellan en person och en annan som oöverbryggbar eftersom de utgjorde skilda och motsatta medvetanden. I ett väntrum till helvetet, möter personerna i Sartres pjäs Inför lyckta dörrar de komplikationer som gör denna väntan till vår plåga. Allt det som uppstår i relationen mellan människor. De har svårt att känna sig verkligt delaktiga, men likafullt strävar de efter att göra gott.

Benhuset ligger vackert inbäddad i grönska vid Katarina kyrkogård på Södermalm i Stockholm. Här inne låg liken omsorgsfullt på rad i väntan på jordsättning. Inför döden ligger vi alla ned, lika. Som i ett väntrum, en remsa av tid, likt en strand mellan ett hav och det land som förbinder livet med döden, ger vi er utställningen Din plats i kön. 

Karin Häll, utbildad på avdelningen för konst på Konstfack i Stockholm, bidrar här med fyra nygjorda skulpturer där Häll utgått från platsen och hur människors liv flätas samman över tid. En städerska med vänliga ansiktsdrag bär sin mopp runt halsen likt en lejonman. Den påminner om Lotusblomman som växer ur dy och skit men slår ut som den vackraste av alla. Skurtrasan ligger mjukt emot hennes hår. Bredvid städerskan står en färgglad pelare, likt de shamanska totempålarna vid Bajkalsjön, Sibirien. En sömnig växt sträcker sig ut från sin jordlott ur krukan på golvet, kanske på väg att krypa ut till kyrkogården utanför. Verken tycks samtala såväl med Sonja Åkessons vardagslivspoesi som med den sydkoreanske författaren Han Kangs surrealistiska beskrivningar av hur människor för en kamp mot tillvaron och bokstavligt växer samman med naturen. Tillsammans ger skulpturerna en rörelse mellan det mödosamma och det ödmjuka inför det som är en givet. Sju stycken träskor hänger i ett klockspel av steg som kommer och går. Den renande ritualen med en plastbalja och handduk med cigarettmotiv, binder samman skulpturerna till en lekfull rit i siffran sjus tecken.

Pontus Raud, utbildad vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm, undersöker spänningsfältet mellan figurativt och abstraktion, genom att här visa en serie avklädda kroppar liggande på en strand. En målerisk koncentration har vridit upp färgintensitetens interferenseffekter. Färgerna bländar betraktaren på samma vis som solen är accentuerad i målningarna och påminner om Bonnard och Vuillards intensiva kolorit.  Avsaknaden av social tillhörighet, som den nakna kroppen ute i naturen ger, leder motivet åt det som för oss samman, det som gör att konsten står i symbios med samhället. Ja, likt mycelet i jorden kan man på ett poetiskt vis mena att konsten står i koexistens med livet. En rörelse som höjs och sänks i ett livsviktigt ekosystem då mycelet/konsten förbättrar upptagningsförmågan av näring hos många växter/samhällen. De fyra årstiderna, som är måleriseriens titel, ger innehållet, med till synes små händelser, en stor plats i en associerande berättelse. Möjligen en om tidens förgänglighet och en bråddjup närvaro på en remsa strand däremellan? 

I dessa Covid-tider när döden gör sig mer påmind än vanligt vill Windy Fur Rundgren, utbildad vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm, göra upp med sin återkommande dödsångest, genom att måla döden, som ett dansande pianoskelett. ”Jag var nära att drunkna två gånger som barn och en gång hängde mitt liv runt kragen i pappas näve 40 meter upp i luften, i en stollift i alperna. Jag bara gled ur sätet med nylonoverallen och han fick tag i kragen i fallet, med ena handen. Minns intensiteten av beslutsamhet i hans blick. Att rädda sitt barn. Lugnt och sakligt. Minns också hur människor skrek därnere i skidbacken. Jag hängde orörlig och tyst. Observerade att kragen nöp runt halsen i ett stryptag. När vi kom hem till Sverige igen, fick jag dock min första panikångestattack, åtta år gammal. Min pappa har allt sedan dess ofta skämtat om händelsen, för att minnet av det inte ska förlama. För det gäller kanske bara att bli vän med den, stå rygg emot rygg med skräcken, och ha tillit om att döden får hålla sig till tåls, som ett harmlöst dansande skelett i en tecknad film. Målningen är således inspirerad av Walt Disneys Skelettdansen från 1929. I den svartvita filmen sitter en uggla och hoar tillsammans med vinden vid en kyrkogård. Skelettet smyger på kyrkogården, men börjar snart att dansa. Skelettet blir rädd för ugglan och kastar sitt huvud emot den, sen dansar den vidare.

2–25 april, 2021
Konst / På glänt / Ajar

 Mia Andrée utforskar den mänskliga existensen och människans inre liv i sitt arbete med grafit, kol och oljepastell på papper. Titeln På glänt / Ajar syftar på kontakten med känslan av något outgrundligt och stort och ett kreativt flöde. Bilderna befinner sig i ett gränsland mellan abstrakt och föreställande där intryck från organiska strukturer och detaljer från kroppens inre, busksnår, rötter, hudrynkor, djurhål i marken och trådtrassel har satt spår.

Mia Andrée tog sin Magisterexamen i Fri konst från Umeå konsthögskola, 2000. Hon ställer regelbundet ut och har genomfört konstnärliga gestaltningsuppdrag på Nya Karolinska sjukhuset, Solna (2018) och för Stockholmshem i Årstadal, Stockholm (2011).

 

PERIOD
2 april - 25 april  

Öppettider påskhelgen
Långfredag 2 april 13.00 -16.00
Påskafton 3 april  13.00 -16.00
Påskdagen 4 april 13.00 -16.00 

Övriga öppettider t.o.m. 25 april
Fredagar  12.00 - 17.00
Lördag-Söndag 12.00 - 16.00 

Det går också bra att boka en annan tid. 
Ring eller skriv sms till Mia Andrée 0704 561 195

På grund av pandemin begränsar vi antalet personer inne i rummet
så att vi kan hålla ett tryggt avstånd. Det gör att du eventuellt får
vänta en liten stund innan du kan gå in.

Vecka 8-11, 2021
Konst / Ossuarium

Utställningen öppnar 27 feb


Mari Kretz
arbetar med ljud- och videoinstallationer, platsspecifika verk och collage. Kretz arbeten rör sig i ett spann mellan naturen, inuti människan och längst ut i rymden och hon gör de knappt hörbara världarna som omger oss synliga. Hennes verk har visats på bl.a. BEASTDome Birmingham, Borås konstmuseum, Virserum konsthall, Galleri 21 Malmö, Teatergalleriet i Uppsala, Teckningsmuseet i Laholm och Kulturhuset i Stockholm.

Petter Kreuger använder upphittade föremål som varsamt behandlas och får en ny berättelse. Av det som skulle kasserats och spillmaterial bygger han formkroppar och nya miljöer. De svåra berättelserna i livet behandlas med en underton av humor och lek. Petter Kreugers verk är representerade hos flera regioner i landet.

Stina Brockman. Många av Stina Brockmans fotografiska bilder har det gemensamt att de löser upp skillnaden mellan yttre och inre verklighet. De flytande kropparna, speglingarna i vatten. Obskyra landskap bjuder in betraktaren till egna upplevelser. Brockmans bilder har bland annat visats på Moderna Museet, Artipelag, Marabouparken, Kulturhuset i Stockholm liksom runtom i landet samt utomlands.

PERIOD

Utställningen öppnar 27 feb 12.00-17.00 
Finissage, 21 mar kl 12.00-17.00

Öppettider
Fre 16.00-19.00
Lör-Sön 12.00-17.00

Det går också bra att boka en annan tid. Ring eller skriv sms till Petter Kreuger,   0704614828 eller Stina Brockman, 0725008229. 

På grund av pandemin begränsar vi antalet personer inne i rummet till max 3 så att vi kan hålla ett tryggt avstånd. Det gör att du eventuellt får vänta en liten stund innan du kan gå in.

Konst / Poesi efter döden, Requiem for my friend
Nils Gunnar Zander

Plockade dikter från dödsannonser samt korta texter. Requiem for a friend är musik av den polske kompositören Preisner. Musiken kommer att ligga som en ljudkuliss under utställningen.

Öppettider

Öppet lördagar och söndagar kl 13-16 fram till sön 6 dec.

För att minska risken för smittspridning håller vi ner antalet besökare i rummet till max 8 åt gången. Tack!

Dödens kyss – Ett sångspel om Evert Taube

Dödens kyss utspelar sig i en loge bakom stora scenen på Gröna Lund. Evert Taube har scenskräck och artistchefen Ove Hahn försöker få Evert att börja sitt uppträdande. Då flyr Evert in i fantasin och vi följer honom i minnesbilder och hågkomster som är mer eller mindre verkliga.

Medverkande: Carin Blom, Andreas Liljeholm, Nicholas Olsson''

Manus: Nicholas Olsson 
Regi: Johan Huldt 
Scenografi och kostym: Caroline Romare 
Kompositör och musikalisk ledning: Carin Blom
Foto: Martin Skoog
Produktion: Musik och Teaterföreningen Bobis 

Med stöd av Konstnärsnämnden, Stockholms Kulturförvaltning, Helge Ax:son Johnsons stiftelse.

Utställning / Textil – Kropp – Rum

Ett urval av examensstudenter från programmet Textil – Kropp – Rum på HDK-Valand Steneby ställer ut sina examensarbeten.

Medverkande: Alva Noreen, Emilia Elfvik, Helena Pernow, Linnea Dalstrand, Maja Nederman och Tove Starfelt. Fri entré

VERNISSAGE: 1 oktober kl. 17.00–19.00

Öppet:
1 okt 17.00-19.00
2 okt 16.00-19.00
3 okt 12.00-17.00
4 okt 12.00-17.00

Läs mer här stockholmcraftweek.se/hdk-valand-steneby

Folkhälsomyndighetens rekommendationer gäller. Begränsningar av antalet besökare i lokalen kan förekomma, vi ber er respektera detta samt att ha tålamod med eventuella väntetider utanför.

Foto: Emilia Elfvik

Teater / Uppfinnarens död 

– vad ångrar man när det är dags?

Är en monolog skriven av Fredric Thurfjell för en skådespelare och 4 saxofoner som utspelar sej på Adolphe Sax´s dödsdag 7 februari 1894. Adolphe uppfann saxofonen 1846, hade otroliga framgångar men också svåra förluster. Han dog 79 år gammal, ensam, utfattig och pjäsen är en musikalisk fantasi om hur det kunde gått till.

Förutom hans turbulenta liv handlar pjäsen om vad man ångrar på dödsbädden, utifrån hospicesköterskan Bronnie Wares forskningar. Om man försakar sina barns uppväxt för att tjäna pengar och bli berömd, vad får det för konsekvenser på dödsbädden? Adolphe ser tillbaka på sitt liv: relationen till frun, barnen, kejsaren, den flyktiga berömmelsen och rädslan för att bli bortglömd.

Musiken är skriven av Carin Blom och arrangerad för sopranino-, alt-, baryton- och kontrabas-saxofon som Fredde spelar på scenen. Mycket av musiken har använts i andra sceniska sammanhang innan och kan också ses som en retrospektiv över Carin Bloms enorma produktion av musik för teater under nästan fyra decennier.

Carin och Fredric gjorde 2009 pjäsen Uppfinnaren på Teater Pero i regi av Baura Magnúsdóttir, om Adolphe Sax´s barndom fram till saxofonens patent skrevs 1846. Temat den gången var att vara annorlunda och hur man kan använda sina egenheter. Den spelades 160 gånger mellan 2009-2011 för barn och vuxna över hela Sverige.

Spelstillfällen
19 sep Premiär 19.00
20 sep 19.00
21 sep 19.00
24 sep 19.00
25 sep 19.00
26 sep 19.00
27 sep 19.00
28 sep 19.00

Läs mer om föreställningen här.

Konst / 21 aug–13 sep 
Och våra ben väntar på era

Medverkande
Maria Johansson, Paulina Drakenstedt, Marja-Leena Sillanpää, Mikael Goralski, Helena Mutanen, Helena Eriksson, Joakim Eneroth, Therese Parner, Gunnar Lundkvist.

Öppettider
Fre 21 augusti 15-20, Vernissage
Lör 22 augusti 13-17
Sön 23 aug 13-17

Efter det hålls Benhuset öppet varje fre, lör och sön kl 13-17 t o m 13 sep.

Ett verk i utställningen är placerat inne i Katarina kyrka så ta även en tur dit.

Varmt välkomna!

P g a pandemin begränsar vi antalet personer inne i rummet till max 15 så att vi kan hålla ett tryggt avstånd.​ Det gör att du eventuellt får vänta en liten stund innan du kan gå in. 

 

Inställt!
Teater / Mars 2020
Kallelsen – en scenisk fantasi

Kallelsen återvänder till Benhuset. Anne Charlotte Leffler levde och verkade som författare och dramatiker under den senare delen av 1800-talet. Hon strävade efter ett jämlikare samhälle för alla. Det här är vår fantasi om hennes liv och verk.

Manus, bearbetning, regi och skådespelare: Lena Carlsson och Sophie Tolstoy Regen.
Musik: Johan E Andersson.

Speltillfällen

Nypremiär 8 mars, 14.00
9 mars 18.00,
14 16.00
15 mars 16.00
16 mars 18.00 

Inställt!
Teater / Maj
Utebli

En intim föreställning som, genom att skildra mötet mellan ett vårdbiträde och en äldre dement dam, undersöker viljan till att ta hand om och finnas till för en annan människa. Föreställningen behandlar åld- rande, död, förgänglighet och livets gång. Utebli är en existentiell undran om vem som äger facit till verkligheten.

På scenen: Moder Mammut som består av Lycke Claesson och Klara Wenner Tångring.
Musiker: Linn Krogness, Jesper Wallgård.
Längd: ca 90 min.
Tack till: Catherine Parment.

Speltillfälle

Datum meddelas senare.

November 2019: Nypremiär! Världens sista föreställning

Världens sista föreställning återvänder till Benhuset med fem föreställningar. Det är en soloföreställning om döden i regi av Liv Elf-Karlén med Karin Bergstrand. Spelas i samarbete med Dotterbolaget.

När natten kommer drar vi oss in under träden. Där står vi och sover, förvedade och förvildade, utspridda i glömskan. I husen larmar de levande. / Thomas Tidholm

Kallelsen – en scenisk fantasi om Anne Charlotte Leffler

Idé och research: Lena Carlsson
Manus, bearbetning och regi: Lena Carlsson och Sophie Tolstoy Regen
Musik: Johan E Andersson
Ljus: Clara Christiansson Drake

”Nu är det inte längre en kvinnas dygd att leva som hundarna!” Repliken är ur pjäsen Sanna kvinnor av Anne Charlotte Leffler. Leffler växte upp vid Mosebacke torg och undervisade barn i Katarina församling.

Som vuxen blev hon en av de mest spelade och omdebatterade författarna under slutet av 1800-talet. Med sina radikala texter och självständiga kvinnoporträtt skapade hon ramaskri i sin samtid. Hennes pjäser drog fulla hus på Dramaten och de gjorde starkt avtryck långt utanför Norden. Men det dröjde innan hon kunde gå ut med sitt eget namn.

Med en stark inre kallelse skrev hon fram ett jämlikare samhälle. Hon var själv snärjd i ett begränsat liv, men en dag faller korsetten … vem var hon? Hur vågade hon? Hur föreställde hon sig att vi skulle förvalta hennes konstnärskap? Vi har skapat en scenisk fantasi om Anne Charlotte Leffler liv och gärning.

Kallelsen – en scenisk fantasi om Anne Charlotte Leffler

Bråddjupet
– En föreställning om att möta sitt förflutna.

APRIL – MAJ 2019

30 år sedan. De han lämnade efter sig pratar fortfarande inte om det. Om varför han lämnade dem. En av dem börjar ställa de obesvarade frågorna. Kan de nå en försoning? 

Den 22 april 2019 har Teater Komet premiär på pjäsen Bråddjupet av Ninna Tersman. Föreställningen är ett samarbete med Katarina Församling och spelas på Benhusets Alkemiska Teater, södra delen av Katarina kyrkogård, Stockholm.

Bråddjupet är Teater Komets sjunde produktion.

 

 Recension i Aftonbladet: Ons 24 april

Världens sista föreställning

Nov 2018 – feb 2019

En soloföreställning om döden i regi av Liv Elf-Karlén med Karin Bergstrand. I samarbete med Dotterbolaget.

När natten kommer drar vi oss in under träden. Där står vi och sover, förvedade och förvildade, utspridda i glömskan. I husen larmar de levande. / Thomas Tidholm

Ur Svens skåp – ett allkonstverk om sorg och kärlek

SEPTEMBER 2018 

”I början av 1970-talet flyttade jag ihop med Sven. I lägenheten stod ett högt skåp. Skåpet hade en mängd lådor där vi kunde samla grejor. Vi samlade udda, speciella, knäppa saker: kasettband, ep-skivor, diabilder, teckningar, kollage, filmstjärnor. Nu är Sven död. Skåpet har flyttat från Högbergsgatan till min hall och nu till Benhuset. Tingen har dofter, former, berättelser.” / Marie Öhrn, skådespelare.

Dorte Olesen koreograferar rörelserna längs vägen. Catharina Backman komponerar till en musikkväll om ett sorgearbetes minnen, tårar och skratt. Spelas med stöd från Kulturrådet och Stockholms stad.

Premiär 22 sept kl 20.00 därefter 24 sept kl 20.00, 27 sept kl 14.00, 29 sept
kl 20.00, 1 okt kl 20.00 och 4 okt kl 14.00.

OBS Extraföreställning lör 6 okt kl 20.00!

Fri entré, men biljettbokning är möjlig på svensskap@benhuset.se.

 SEPTEMBER–OKTOBER 2018
Vandraren och månen – en färd i det inre av landet

Efter tidigare ”färder”, med haikupoesi (Hammarskjöld och Tranströmer) och rymdskeppet Aniara (Harry Martinson), ger sig nu konstnären Nils Gunnar Zander ut i sällskap med den japanske munken Basho och följer hans vandring, ca 200 mil, i norra Japan på 1600-talet. Några av Lars Vargös nyöversatta haikutexter av Basho finns med, tillsammans med Zanders bilder av Vandraren i olika miljöer. En Noh-inspirerad installation och ett seminarium om Basho planeras i samband med utställningen.

Vernissage fre 12 okt 20.00. Utställningen pågår till 28 okt.

ALLHELGONAHELGEN 2018
Minnen i skärvor

Konstnärinnan Danka Jaworska skapar, i samarbetet med fotografen Anna Berglöf och scenografen Tadeusz Szymonski, ett konstverk som inspirerar till en reflektion om det förflutna, livet och döden. Under sina många besök på gamla begravningsplatser, fann hon många skändade gravar med sönderslagna porslinsmedaljonger föreställande ansikten på kvinnor, män och barn. Det verkade som att någon med avsikt hade slagit sönder dem. Varför? Varför får det förflutna ibland inte finnas kvar? Vad blir det av oss om ingen minns? Målningar blandas med fotografier. Text och musikurval av Karin Sandstedt.

Vernissage lör 3 nov 12.00–20.00. Därefter 4 nov 12.00-20.00, 5–7 nov 17.00–20.00.

FEB–MAJ 2018

På en kulle i Wales
Pjäs av Eva C Johansson med urpremiär i slutet av februari. En svensk-engelsk resa med Dylan Thomas, starkt te och en låda.

Om äppelträd och idegran.
Om ord, skapande, kropp och flagor.
Om små mostrar bland buskarna.
... and death shall have no dominion.

Skådespelare: Annika Brunsten
Ljusdesign: Per Sundin
Dekor och kostym: Peter Holm
Regi: Peter Oskarson

OKT-NOV 2017

Jorden Anaira Tystnaden
En utställning/installation i Benhuset på Katarina kyrkogård baserad på författaren Harry Martinsons rymdepos Aniara. Konstnären Nils Gunnar Zander har i samarbete med regissören Peter Oskarson skapat ett ”rymdrum” i Benhuset där Zander visar sina Uraniamålningar, Urania ”Den himmelska”. Delar av Aniaras sånger framförs från en inspelning med skådespelaren Ulf Palme, 1920-1993. Den episka sviten Sången om Doris och Mima, som ursprungligen ingick i diktsamlingen Cikada, 1953, utgör de första tjugonio sångerna av den fullständiga berättelsen om goldondern Aniara. Uppläsningen blandas med Shakuhachi-musik spelad av konstnären och musikern Bertil Petersson, Los Angeles, och är inspelad i Katarina kyrka 1985. Dessutom visar Nils Gunnar Zander en del av Aniara-texterna inpräglade i blyplåt.

Öppettider för utställningen
LÖR 28/10 12.00–18.00
SÖN 29/10 12.00–17.00
FRE 3/11 17.00–20.00
LÖR 4/11 12.00–20.00
SÖN 5/11 12.00–16.00
MÅN 6/11 17.00–20.00
TIS 7/11 17.00–20.00

Skådespelaren Annika Brunsten, spelar i På en kulle i Wales.

En alevitisk mässa med berättelser från Dersim

Alevism är inte enbart en trosuppfattning. Det är framför allt en livsfilosofi och ett sätt att förstå sig på naturen, mänskligheten och universum. Sökandet efter kunskap är vägen till att uppnå sanningen, HAK. Kunskap är inte stabil, den är oändlig. Vägen till sanningen är lång, en hel livstid räcker inte till för att förstå.

Den alevitiska livsfilosofin tolkas och utövas olika av flera folkgrupper i Turkiet, i synnerhet i det område som heter Dersim (Kirmanciye). Alevismen avvisar inte människors tro, levnadssätt eller kultur. Den isolerar sig inte. Tvärtom omtolkar alevismen kulturer som den kommer i kontakt med. Det är kanske därför den har sitt toleranta och inkluderande särdrag som ger utrymme för var och en att hitta sin väg till HAK. Genom historien har den alevitiska identiteten förtryckts av de odemokratiska systemen i Turkiet. Därför har aleviter utsätts för många folkmord och massaker. Trots det har de inte avstått från att kämpa för ett rättvist och demokratiskt samhälle.

På denna mässa berättar vi om den alevitiska livsfilosofin genom alevitiska sånger, samt berättelser, musik och film från Dersim. Vi kommer att tända ljus, CILA, och dela ut NIYAZ, ett särskilt bröd som bakas och delas ut när en person vill tacka Gud.

Plats: Benhuset, Katarina kyrkogård
Medverkande: Systrarna Sahin i samarbete med Peter Oskarson och Mika Oskarson Kindstrand.

City of Beliefs

En installation av Arne Widman om det eviga sökandet. 
Benhuset, 20-30 april.

City of beliefs, Arne Widman

Konstutställning: Människan, Jorden, Tystnaden av Nils Gunnar Zander

Allhelgonahelgen 2016

Haiku-möte mellan Dag Hammarskjöld och Tomas Tranströmer. Konstnären Nils Gunnar Zander visar sin installation med bild-haiku i bly och målningar ur Urania-sviten.

Kärlekens två profeter

Franciskusdagen, oktober 2015

Benhusets Alkemiska Teater uppmärksammar Jalal al-din Rumis födelse (30e september 1207) och Franciskus av Assisis död (3e oktober 1226) genom att recitera poesi, sjunga och spela och läsa avsnitt ur påven Franciskus nyligen publicerade och mycket omtalade encyklika om klimathotet och jordens och mänsklighetens framtid.

Texter av Jalal al-din Rumi, Franciskus av Assisi, Ibn al Arabi, Abu al’Ala al’Maarri, Niklas Rådström, Bengt Järnblad Ashk Dahlén och påven Franciskus I översättning av Carl Otto Werkelid (påvens encyklika), Ashk Dahlén, Eric Hermelin, Jan Mark, Astrid Ericson Bahari och Niklas Rådström. Musik av Sofie Livebrant och Saga Oskarson-Kindstrand.

Meverknade
Alexandra Zetterberg-Ehn, Bengt Järnblad, Anneli Martini, Jocke Schröder, Annika Brunstein, Leif Adolfsson, Katarina Lindroth, Mert Lepik, Mika Oskarson-Kindstrand, Niklas Rådström, Saga Oskarson-Kindstrand, Olle Carlsson, Sofie Livebrandt, Peter Oskarson.

De onda av Niklas Rådström

Hösten 2014

"De händelser som pjäsen är baserad på fick sin början fredagen den 12 februari 1993. Då tog två tioåriga pojkar, Jon Venables och Robert Thomson, från ett köpcenter nära Liverpool i England med sig ett för dem okänt barn, den tvåårige James Bulger, som de misshandlade och till sist dödade. Nyheten fick stor spridning och väckte en rad starka känslor och reaktioner. Bevakningskamerornas bilder av hur pojkarna förde med sig sitt unga offer återgavs över hela världen på tidningarnas förstasidor. Efter en uppmärksammad rättegång dömdes de då elvaåriga pojkarna för mord, de yngsta fällda mördarna i England på 250 år. Sex år senare konstaterade Europadomstolen att pojkarna inte fått en rättvis rättegång. De är nu frisläppta och lever under skyddade identiteter.  

Går något så otänkbart att alls berätta om? Jag har härvidlag haft två tankar.  

Den första knyter tillbaka till det antika dramat. Dess historier har ofta det ödesbestämdas och ofrånkomligas prägel. Kanske upplever vi dem så eftersom de i så stor utsträckning är en del av vår gemensamma erfarenhet att de fungerar som armeringsjärn i vår kultur. Pjäsen De onda har tagit intryck av det antika dramat i så måtto att den berättar om ett oundvikligt skeende, men inte som i ödesdramat om något som måste ske, utan om något som faktiskt har skett. Hur berättar vi om det som har hänt när samtidigt tanken att det har hänt är näst intill outhärdlig? I sin pendel mellan distans och närbild ger oss det antika dramat verktygen för en sådan berättelse. Detta leder ofrånkomligt till min andra tanke.  

Den tanken är en dröm om teatern. Bland alla konstarter är teatern unik då den samlar agerande och publik i samma rum och där sluter ett avtal om att träda in i en gemensam fantasi, ett gemensamt allvar och en gemensam lek. Rätt tänkt är teatern idealbilden av det demokratiska mötet där fantasin, tankeflykten och viljan att träda in i en annans erfarenheter blir det sammanbindande kittet. Teatern är en mötesplats, ingen tävlingsarena och inget köpcenter. Kanske är det därför jag tänker mig att det kanske bara är på teatern som vi kan mötas kring ett samtal om det outhärdliga." 
Niklas Rådström

Av: Niklas Rådström
Regi: Peter Oskarson
Medverkande: Annika Brunsten, Hélène Parment, Irma Schultz Keller, Sofia Rönnegård, Tomas Lindström, Joakim Schröder
Scenografi: Peter Holm
Ljus: Per Sundin 
Produktionsledning: Irma Schultz Keller, Allan Zoltan, Lars Johansson