Benhuset

Benhuset ligger på Katarina kyrkogårds södra sida och är en mötesplats för konst, teater, andakt, musik och reflektion i de dödas närhet. Fri entré, men förhandsboka plats till teaterföreställningar och konserter på biljetter@benhuset.se.

Konst / 4 sep – 20 okt 
Mitt hem är min kyrka
Hertha Hillfon 100 år
Benhuset / Katarina kyrka

Rebellen som blev vår främsta skulpturala keramiker. Utställningen består av verk generöst utlånade av Hertha Hillfons Vänner och familjen Leeb.

Vernissage lördag 4 sep
Start 11.00 i Katarina kyrka och fortsätter sedan i Benhuset 11.30-17.00. 

Benhuset 4-26 sep
Utställningen i Benhuset pågår till sön 26 sep, onsdag-söndag kl 13.00-17.00.
Vid tre tillfällen kommer utställningskommisarie Arne Leeb att berätta om Hertha Hillfons konstnärskap och sin relation till henne, 5, 8 och 22 sep 17.00. Begränsat antal platser, kom gärna i god tid.

Katarina kyrka 4 sep-20 okt
Den del av utställningen som sker i kyrkorummet pågår fram till 20 okt. Kyrkan är öppen 10.00–17.00 mån–lör och 9.00–17.00 på söndagar med avbrott för förrättningar och gudstjänster. Önskas visningar vid andra tillfällen vänligen kontakta arne.leeb@gmail.com.

Fri entré.

Hertha Hillfon 1921 – 2013
Keramiker, skulptör, tecknare. 

Det är fantastiskt roligt och spännande att få presentera en av vår tids största konstnärer i och kring den kyrka jag håller så nära mig, mitt hjärta och min tro. Välkomna att möta verk som spänner ända från Hertha Hillfons tidiga abstrakta period till verk hon gjorde långt in på 2000-talet.  I kyrkorummet visas större skulpturala verk och i Benhuset fler, i mindre format. Utställningen möjliggörs genom generösa utlån av verk från HHV (Hertha Hillfons Vänner) och familjen Leeb.


I slutet på 70-talet träffade jag Hertha för första gången. Då bjöd jag in paret i huset tvärsöver gatan till grändens årliga kräftskiva. Hertha kom med ett stort lerfat med ångande nybakat bröd och med maken Gösta som alltid vid sin sida. Barnen på gränden i Mälarhöjden var lite rädda för ”den svarta häxan” som de kallade henne. Hertha var alltid klädd i svart och inne i ateljén flög vita duvor omkring. Ett duvslag, en get och en orm (tillfälligt) i trädgården kunde ju ge många associationer.

Då jag kom in i hennes hus, trädgård och ateljé blev jag som så många andra förbluffad över den trolska, fantastiska oas som gömde sig bakom en alldaglig villa i Mälarhöjden. Hit flyttade hon på 1940-talet tillsammans med Gösta och sonen Curt. Dottern Maria föddes strax därefter, en barnaskara något mindre än Herthas egna 14-hövdade syskonskara. Huset i Mälarhöjden hade varit Göstas föräldrars sommarställe sedan 30-talet.

Herthas första konstnärliga uttryck var teckning och hon presenterades på Nationalmuseums utställning Unga tecknare redan tidigt 50-tal. Med småbarn och en make som drev en skyltateljé fanns inte tid att utbilda sig förrän hon hade fyllt trettiotvå. Men väl på Konstfack upptäckte hon keramiken på riktigt. 

Hertha är en av 1900-talets största svenska konstnärer och den absolut största skulpturala keramikern i Sverige. I Riksdagens entré finns en stor kruka som ofta är fylld av vackra blommor, i Garnisonen på Karlavägen finns Syster Vatten och Broder Vind, två ljusblå masker och Kungen fick ett önskeskåp i 50-årspresent. Hertha finns representerad på bl a Nationalmuseum, Moderna museet och Röhsska museet i Göteborg och ni kan se hennes skulpturer på Junibacken, på väg till Liljeholmskajen, i Tyresö och på en mängd andra platser över hela landet. 

Det började med skålarna, som för de flesta keramiker, men Hertha kom snart igång med mer skulpturala, i början abstrakta verk. Hon hämtade inspiration från resor till Italien, Frankrike och Japan. Etruskernas urnor gav inspiration och deras former kan vi se i flera av Herthas verk. Det Hertha dock mest inspirerades av var vardagen i hemmet i Mälarhöjden. Brödkakan och brödflätan, såväl som kökets skålar och fat är former vi ser överallt i hennes verk. Familj och vänner fick stå modell och ljuset i ateljén bidrog till att skapa de numera arketypiska former vi ser i de många porträtten. I kyrkan möter vi barnbarnet Frida, maken Gösta och svärsonen Kid.

Hertha fick allt fler uppdrag och var i behov av en större ateljé än vad som var möjligt i det gamla huset. Gösta sa ”det ska jag ordna” och 1968 kunde hon flytta in i den ateljé Gösta ritat och byggt längst in på tomten i Mälarhöjden. 

Nu kunde Hertha ta emot beställningar på större verk och utsmyckningar. En av de första var Tore Wretmans beställning till Operakällaren. De stora verken fortsatte att strömma ut ur ateljén där hon under sin storhetstid under 70-, 80- och 90-talen skapade de verk som idag bär hennes signum. Flera av dem har vi med här på utställningen i Katarina. 1993 förärades hon titeln professor och sa själv att hon var professor i städning.

Herthas hem var hennes kyrka. Hon älskade Bach och vi besökare och/eller hennes modeller fick alltid höra skön musik och ta del av hennes underfundiga aforismer när vi kom på besök. Bland hennes CDs fanns också Katarinakörernas adventsmusik. Hennes dotter Maria Hillfon gjorde det vackra altarfönstret till Mälarhöjdens kyrka där maken Gösta och Hertha ligger begravda.  Nedanför kyrkan, utanför Mälarhöjdens tunnelbana, finns en skulptur av en fot som inköptes av Stockholm Konst i samband med Herthas bortgång hösten 2013.


Södermalm 15 augusti 2021
Arne Leeb
Utställningskommisarie