Benhuset

3–24 sep 2023,
Maria Hillfon – Intryck från Österlen
Katarina kyrka och Benhuset

Vernissage 3 sep 14.00 i Katarina kyrka

Vernissage den 3 september 14.00 i Katarina Kyrka med ett program av konstnärsprat, dans och körsång. Utställningen kan sedan ses fram till den 24 september i kyrkan under öppettiderna sön 8.30–17.00, mån–lör 10.00–17.00, då det inte försiggår annat i kyrkorummet och i Benhuset mellan 13.00–17.00 onsdag till och med söndag 3-24 september.
 
För mer information: arne.leeb@gmail.com

OM UTSTÄLLNINGEN

"I ”Intryck från Österlen” försöker jag redovisa blommorna, det skånska landskapet, horisonterna och det cirkulära i Marias konst. Koncentrationen och fokuseringen har präglat Marias arbete i ateljén och syns i de gula, röda, blåa färger som består av många, många olika små färgpunkter.  Tillsammans skapar punkterna de starka uttrycksfulla färger vi ser i hennes målningar. I kyrkorummet visar jag de stora delvis surrealistiska naturbilderna, uttryck för den skapande världen. Låt det bli Marias hyllning till allt levande i vår skapelse. I Benhuset möter ni Marias bilder med tydliga intryck av det Österlenska landskapet."

OM MARIA HILLFON

Det enkla livet och att vara sann mot sig själv kan vi se i vävnader och målningar av Maria Hillfon. Vallmon och linet finns i de starka färgskalorna, cirkeln och horisonterna tydliga i formerna. Hennes skapande i ateljén på Österlen kommer ur hennes inre och hennes förmåga till disciplin. Det syns i koncentrationen, i penseldragens perfektion och i detaljerna. Men låt oss gå till hur det hela började.
 
Maria Hillfon föddes 1945 i Hägerstens församling i Stockholm. Hennes farföräldrar hade en sommarstuga i Mälarhöjden på en stor tomt med omgivande skog. Det var en lantlig idyll när Hertha och Gösta Hillfon flyttade dit 1944. Nu har den omgärdats av bebyggelse åt alla håll.
 
Maria växte upp tillsammans med sin två år äldre bror Curt och båda visade tidigt tecken på konstnärliga ådror. De gick i Mälarhöjdens skola där Maria var mer tillbakadragen än sin utåtriktade bror.
 
Marias fallenhet låg till måleriet och vävstolen. Hon fick redan som 13-åring sin första egna vävstol.  Hennes intresse för skolan blev i tonåren i avtagande då hon helst ville hem och jobba som hon sa. Arbetet var vävandet och måleriet på tillgängligt material. Våren -59 ville hon sluta i skolan och fokusera på sin konst. Något hennes föräldrar tyckte var alldeles för tidigt. Då kom en dag konstnären Bengt Oldinger, vän till familjen, på besök i sin Volvo Duett och sa ”Klart Maria ska måla”. Så blev det avgjort. Hon sökte och antogs redan som 15-åring till Konstfack där hon började på textillinjen. Men där kunde hon inte finna uttryck för sin kreativitet och sökte sig andra vägar. En period gick hon också på Gerlesborgsskolan i Stockholm.
 
Redan den första sommaren som femtonåring fick hon följa med sin bror och en vän till honom till Österlen där de tillsammans med några andra utgjorde ett litet konstnärskollektiv. Detta var hennes första möte med Österlen, som gjorde ett så starkt intryck på henne att hon återvände dit under sommarhalvåret, år efter år. Där fanns mycket av den hippiekultur och kollektivt liv som präglade den tiden och dess uttryck som manifesterades i konst, musik och fester i naturen.
 
Efter en tid fick Maria hyra ett klassiskt litet korsvirkeshus i byn Maglehem på Österlen där hon fick betala hyran i form av målningar.
 
På Österlen fanns det öppna landskapet med horisonten och växterna som blev de motiv Maria hela tiden har återkommit till i sina egna tolkningar av landskap, trädgård och växtlighet. I egensinniga och vackra bilder kunde vi se valv och hyddor, parkbänkar och även djur och då främst påfåglar. Här gjorde hon också sina första litografier som trycktes hos Lindströms Originallitografi som hon samarbetade med under 4 decennier tills den digitala tekniken tog över helt.
 
Mellan -65 och -71 studerade Maria på Mejan (Konsthögskolan). Hos den legendariske galleristen Harriet Ljung på Galleri Engelbrekt i Örebro debuterade Maria redan -69. Där fick hon lysande recensioner av Gunnar Lindén i Nerikes allehanda. Pappa Gösta var alltid närvarande och hjälpte till med hängningarna av hennes utställningar. När Harriet senare flyttade till Stockholm och Doktor Glas hade Maria ett tiotal utställningar där fram till -97. 
 
1972 träffade Maria sin make Kid i Trondheim på en meditationskurs (TM). En kurs helt i den tidens anda. 1973 föddes deras dotter Ocean.
 
Drömmarna från 60-talet att få flytta till landet och bruka jorden kunde de som ett par nu börja förverkliga. Maria hade haft en dröm om ett grått hus på en höjd och de började leta norrut. Det blev dock i Skåne, till hennes egen förvåning, som hon 1977 fann huset i sin dröm: Högåsa gård, på en kulle i det Österlenska landskapet. ”Det fanns ingenting utom huset när vi kom hit, allt har Kid och jag planterat och byggt, från det stora vårdträdet av kastanj, till trädgården och miljön härinne. Vi odlar nästan allting vi behöver och lever så nära naturen vi kan för att känna den helhet vi söker. Det blir så tydligt att man får tillbaka det som man ger, en slags cirkel” sa Maria under den första tiden på Högåsa.
 
Med handpump i köket, fönster utan kitt, torrdass, ruttna golv och delar av huset som rena kallutrymmen fanns mycket att ta tag i. Pappa Gösta ritade och gav råd om renoveringen och ringde regelbundet för att stämma av hur det gick. Snart fanns också djur på gården: får, en Jersey ko, islandshästar och en helsvart Newfoundland hund som vi kan se på några av Marias målningar. Påfåglar fanns också under lång tid som en del av gårdens levande miljö.
 
Marias vävnader hämtade inspiration från det skånska landskapets färger men också från den mexikanska färgskalan vilket uppmärksammades i utställningen ”Five temperaments” som turnerade till Mexico, Cuba och Canada under mitten av sjuttiotalet.
 
Efterhand byggdes också ateljén i gårdsbyggnaderna som omgärdade den inre gårdsplanen på Högåsa. Resten av utrymmena utvecklades till utställningsytor. Det fulländades med den vita salen med ljusinsläpp från taket under 2000-talet till det hem för Marias målningar och vävnader det nu är.
 
”Jag har inget behov av att intellektuellt förklara vad jag målar, jag målar som jag har lust. Men när jag ser tillbaka, kan jag se att det finns en linje i det jag gjort ända från barnaårens bilder som min pappa tog vara på åt mig.” Det som förändrats över tid, och kommit inifrån Marias önskan om det enkla livet, är förenkling och förstärkning av tidigare naturalistiska motiv. Ett liv av självdisciplin och hårt arbete som präglat livet på Högåsa.
 
Maria tror på sin inre känsla i skapandet samtidigt som hon tror på tankens kraft för läkning. Hon har under stora delar av sitt liv levt med en åkomma som hindrat hennes rörlighet. Daglig disciplin med träning och vegetarisk kost har gjort att hon klarat av vardagen med starkt ovärderligt stöd av hennes make Kid. Ett starkt uttryck i hennes persona gör att jag på ett ytligt plan ser likheter med Frida Kahlo.
 
Idag ser vi horisonterna, cirklarna och vävnaderna i starka färger och former överallt hemma hos Maria. De har funnits med sedan barndomens uppväxt i Mälarhöjden och förfinats och utvecklats över tiden. Idag kan vi se beröringspunkter med Georgia O’keefes stora blommor såväl som Mark Rothkos möten med färger och även med vår svenske Karl Axel Person i Marias konstnärskap.
 
Frågar jag Maria svarar hon att jag målar på mitt sätt och jag har inget behov av att förklara mina bilder. Maria ville inte tillhöra något speciellt. ”Jag är jag” brukade hon säga. Hon säger dock att blommorna är min kvinnliga sida och horisonten min manliga. Bäst har Maria det i ateljén säger hon, i stunden då man är inne i något. Det är mitt sätt att andas.
 
Under Konstrundan på Österlen kommer varje år ett tusental besökare till Högåsa för att se och uppleva konsten och den miljö som Maria och Kid skapat för den: helheten.
 
Text av Arne Leeb