Benhusets alkemiska teater

Tidigare utställningar

OKT-NOV 2017

Jorden Anaira Tystnaden
En utställning/installation i Benhuset på Katarina kyrkogård baserad på författaren Harry Martinsons rymdepos Aniara. Konstnären Nils Gunnar Zander har i samarbete med regissören Peter Oskarson skapat ett ”rymdrum” i Benhuset där Zander visar sina Uraniamålningar, Urania ”Den himmelska”. Delar av Aniaras sånger framförs från en inspelning med skådespelaren Ulf Palme, 1920-1993. Den episka sviten Sången om Doris och Mima, som ursprungligen ingick i diktsamlingen Cikada, 1953, utgör de första tjugonio sångerna av den fullständiga berättelsen om goldondern Aniara. Uppläsningen blandas med Shakuhachi-musik spelad av konstnären och musikern Bertil Petersson, Los Angeles, och är inspelad i Katarina kyrka 1985. Dessutom visar Nils Gunnar Zander en del av Aniara-texterna inpräglade i blyplåt.

Öppettider för utställningen
LÖR 28/10 12.00–18.00
SÖN 29/10 12.00–17.00
FRE 3/11 17.00–20.00
LÖR 4/11 12.00–20.00
SÖN 5/11 12.00–16.00
MÅN 6/11 17.00–20.00
TIS 7/11 17.00–20.00

Peter Oskarson är konstnärlig ledare för Benhuset.

Konstutställning: Människan, Jorden, Tystnaden av Nils Gunnar Zander
Allhelgonahelgen 2016

Haiku-möte mellan Dag Hammarskjöld och Tomas Tranströmer. Konstnären Nils Gunnar Zander visar sin installation med bild-haiku i bly och målningar ur Urania-sviten.

Kärlekens två profeter
Franciskusdagen, oktober 2015

Benhusets Alkemiska Teater uppmärksammar Jalal al-din Rumis födelse (30e september 1207) och Franciskus av Assisis död (3e oktober 1226) genom att recitera poesi, sjunga och spela och läsa avsnitt ur påven Franciskus nyligen publicerade och mycket omtalade encyklika om klimathotet och jordens och mänsklighetens framtid.

Texter av Jalal al-din Rumi, Franciskus av Assisi, Ibn al Arabi, Abu al’Ala al’Maarri, Niklas Rådström, Bengt Järnblad Ashk Dahlén och påven Franciskus I översättning av Carl Otto Werkelid (påvens encyklika), Ashk Dahlén, Eric Hermelin, Jan Mark, Astrid Ericson Bahari och Niklas Rådström. Musik av Sofie Livebrant och Saga Oskarson-Kindstrand.

Meverknade
Alexandra Zetterberg-Ehn, Bengt Järnblad, Anneli Martini, Jocke Schröder, Annika Brunstein, Leif Adolfsson, Katarina Lindroth, Mert Lepik, Mika Oskarson-Kindstrand, Niklas Rådström, Saga Oskarson-Kindstrand, Olle Carlsson, Sofie Livebrandt, Peter Oskarson.

Pjäsen De onda av Niklas Rådström
Hösten 2014

"De händelser som pjäsen är baserad på fick sin början fredagen den 12 februari 1993. Då tog två tioåriga pojkar, Jon Venables och Robert Thomson, från ett köpcenter nära Liverpool i England med sig ett för dem okänt barn, den tvåårige James Bulger, som de misshandlade och till sist dödade. Nyheten fick stor spridning och väckte en rad starka känslor och reaktioner. Bevakningskamerornas bilder av hur pojkarna förde med sig sitt unga offer återgavs över hela världen på tidningarnas förstasidor. Efter en uppmärksammad rättegång dömdes de då elvaåriga pojkarna för mord, de yngsta fällda mördarna i England på 250 år. Sex år senare konstaterade Europadomstolen att pojkarna inte fått en rättvis rättegång. De är nu frisläppta och lever under skyddade identiteter.  

Går något så otänkbart att alls berätta om? Jag har härvidlag haft två tankar.  

Den första knyter tillbaka till det antika dramat. Dess historier har ofta det ödesbestämdas och ofrånkomligas prägel. Kanske upplever vi dem så eftersom de i så stor utsträckning är en del av vår gemensamma erfarenhet att de fungerar som armeringsjärn i vår kultur. Pjäsen De onda har tagit intryck av det antika dramat i så måtto att den berättar om ett oundvikligt skeende, men inte som i ödesdramat om något som måste ske, utan om något som faktiskt har skett. Hur berättar vi om det som har hänt när samtidigt tanken att det har hänt är näst intill outhärdlig? I sin pendel mellan distans och närbild ger oss det antika dramat verktygen för en sådan berättelse. Detta leder ofrånkomligt till min andra tanke.  

Den tanken är en dröm om teatern. Bland alla konstarter är teatern unik då den samlar agerande och publik i samma rum och där sluter ett avtal om att träda in i en gemensam fantasi, ett gemensamt allvar och en gemensam lek. Rätt tänkt är teatern idealbilden av det demokratiska mötet där fantasin, tankeflykten och viljan att träda in i en annans erfarenheter blir det sammanbindande kittet. Teatern är en mötesplats, ingen tävlingsarena och inget köpcenter. Kanske är det därför jag tänker mig att det kanske bara är på teatern som vi kan mötas kring ett samtal om det outhärdliga." 
Niklas Rådström

Av: Niklas Rådström
Regi: Peter Oskarson
Medverkande: Annika Brunsten, Hélène Parment, Irma Schultz Keller, Sofia Rönnegård, Tomas Lindström, Joakim Schröder
Scenografi: Peter Holm
Ljus: Per Sundin 
Produktionsledning: Irma Schultz Keller, Allan Zoltan, Lars Johansson