Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.
.jpg?DoProcessing=&ci=0,0,8000,4500&w=1680)
Benhuset ligger på Katarina kyrkogårds södra sida och är en mötesplats för teater, andakt, musik och reflektion i de dödas närhet. Fri entré, men förhandsboka plats till teaterföreställningar och konserter på biljetter@benhuset.se.
Plockade dikter från dödsannonser samt korta texter. Requiem for a friend är musik av den polske kompositören Preisner. Musiken kommer att ligga som en ljudkuliss under utställningen.
Öppet lördagar och söndagar kl 13-16 fram till sön 6 dec.
För att minska risken för smittspridning håller vi ner antalet besökare i rummet till max 8 åt gången. Tack!
Flyttas fram till våren 2021 på grund av rådande pandemi.
”När barnet Everts magiska land, Vinga i Bohuslän, beskrivs och hans ord bara växer fram ur marken, träden, klipporna och havet, flyger jag högt av poetisk njutning.”
Susanne Holmlund, Sundsvalls Tidning
”Härlig föreställning!”
Amelia Adamo - blogg
”… vansinnigt charmig / en förtrollad timme…”
Minst en gång i veckan - blogg
Dödens kyss utspelar sig i en loge bakom stora scenen på Gröna Lund. Evert Taube har scenskräck och artistchefen Ove Hahn försöker få Evert att börja sitt uppträdan- de. Då flyr Evert in i fantasin och vi följer honom i minnesbilder och hågkomster som är mer eller mindre verkliga.
Ett varsamt stycke teater inte helt utan komiska poänger. Som en hyllning till Astri Taube och till kärleken framförs de mest romantiska sångerna med glasharpa, man- dolin och dragspel.
Medverkande: Carin Blom, Andreas Liljeholm och Nicholas Olsson
Manus: Nicholas Olsson
Regi: Johan Huldt
Scenografi/kostym: Caroline Romare Kompositör/musikalisk ledning: Carin Blom Produktion: Musik och Teaterföreningen Bobis
Med stöd av Konstnärsnämnden, Stockholms Kulturförvaltning, Helge Ax:son Johnsons stiftelse
Speltillfällen
11 okt 19.00 Nypremiär
12 okt 19.00
13 okt 19.00
16 okt 19.00
17 okt 19.00
19 okt 19.00
20 okt19.00
23 okt 19.00
24 okt 19.00
25 okt 19.00
Biljetter
Fri entré, men förhandsboka plats till teaterföreställningar och konserter på biljetter@benhuset.se.
Att tänka på
Benhuset är en 300 år gammal byggnad och har tyvärr ingen toalett eller foajé.
_Foto_Theo%20Rosengren.jpg?DoProcessing=&w=800)
Ett urval av examensstudenter från programmet Textil – Kropp – Rum på HDK-Valand Steneby ställer ut sina examensarbeten.
Medverkande: Alva Noreen, Emilia Elfvik, Helena Pernow, Linnea Dalstrand, Maja Nederman och Tove Starfelt. Fri entré
VERNISSAGE: 1 oktober kl. 17.00–19.00
Öppet:
1 okt 17.00-19.00
2 okt 16.00-19.00
3 okt 12.00-17.00
4 okt 12.00-17.00
Läs mer här stockholmcraftweek.se/hdk-valand-steneby
Folkhälsomyndighetens rekommendationer gäller. Begränsningar av antalet besökare i lokalen kan förekomma, vi ber er respektera detta samt att ha tålamod med eventuella väntetider utanför.
Foto: Emilia Elfvik
Är en monolog skriven av Fredric Thurfjell för en skådespelare och 4 saxofoner som utspelar sej på Adolphe Sax´s dödsdag 7 februari 1894. Adolphe uppfann saxofonen 1846, hade otroliga framgångar men också svåra förluster. Han dog 79 år gammal, ensam, utfattig och pjäsen är en musikalisk fantasi om hur det kunde gått till.
Förutom hans turbulenta liv handlar pjäsen om vad man ångrar på dödsbädden, utifrån hospicesköterskan Bronnie Wares forskningar. Om man försakar sina barns uppväxt för att tjäna pengar och bli berömd, vad får det för konsekvenser på dödsbädden? Adolphe ser tillbaka på sitt liv: relationen till frun, barnen, kejsaren, den flyktiga berömmelsen och rädslan för att bli bortglömd.
Musiken är skriven av Carin Blom och arrangerad för sopranino-, alt-, baryton- och kontrabas-saxofon som Fredde spelar på scenen. Mycket av musiken har använts i andra sceniska sammanhang innan och kan också ses som en retrospektiv över Carin Bloms enorma produktion av musik för teater under nästan fyra decennier.
Carin och Fredric gjorde 2009 pjäsen Uppfinnaren på Teater Pero i regi av Baura Magnúsdóttir, om Adolphe Sax´s barndom fram till saxofonens patent skrevs 1846. Temat den gången var att vara annorlunda och hur man kan använda sina egenheter. Den spelades 160 gånger mellan 2009-2011 för barn och vuxna över hela Sverige.
Spelstillfällen
19 sep Premiär 19.00
20 sep 19.00
21 sep 19.00
24 sep 19.00
25 sep 19.00
26 sep 19.00
27 sep 19.00
28 sep 19.00
Läs mer om föreställningen här.
Medverkande
Maria Johansson, Paulina Drakenstedt, Marja-Leena Sillanpää, Mikael Goralski, Helena Mutanen, Helena Eriksson, Joakim Eneroth, Therese Parner, Gunnar Lundkvist.
Öppettider
Fre 21 augusti 15-20, Vernissage
Lör 22 augusti 13-17
Sön 23 aug 13-17
Efter det hålls Benhuset öppet varje fre, lör och sön kl 13-17 t o m 13 sep.
Ett verk i utställningen är placerat inne i Katarina kyrka så ta även en tur dit.
Varmt välkomna!
P g a pandemin begränsar vi antalet personer inne i rummet till max 15 så att vi kan hålla ett tryggt avstånd. Det gör att du eventuellt får vänta en liten stund innan du kan gå in.
Kallelsen återvänder till Benhuset. Anne Charlotte Leffler levde och verkade som författare och dramatiker under den senare delen av 1800-talet. Hon strävade efter ett jämlikare samhälle för alla. Det här är vår fantasi om hennes liv och verk.
Manus, bearbetning, regi och skådespelare: Lena Carlsson och Sophie Tolstoy Regen.
Musik: Johan E Andersson.
Nypremiär 8 mars, 14.00
9 mars 18.00,
14 16.00
15 mars 16.00
16 mars 18.00
Mari Kretz arbetar med ljud- och videoinstallationer, platsspecifika verk och collage. Kretz arbeten rör sig i ett spann mellan naturen, inuti människan och längst ut i rymden och hon gör de knappt hörbara världarna som omger oss synliga. Hennes verk har visats på bl.a. BEASTDome Birmingham, Borås konstmuseum, Virserum konsthall, Galleri 21 Malmö, Teatergalleriet i Uppsala, Teckningsmuseet i Laholm och Kulturhuset i Stockholm.
Petter Kreuger använder upphittade föremål som varsamt behandlas och får en ny berättelse. Av det som skulle kasserats och spillmaterial bygger han formkroppar och nya miljöer. De svåra berättelserna i livet behandlas med en underton av humor och lek. Petter Kreugers verk är representerade hos flera regioner i landet.
Stina Brockman. Många av Stina Brockmans fotografiska bilder har det gemen- samt att de löser upp skillnaden mellan yttre och inre verklighet. De flytande kropparna, speglingarna i vatten. Obskyra landskap bjuder in betraktaren till egna upplevelser. Brockmans bilder har bland annat visats på Moderna Museet, Artipelag, Marabouparken, Kulturhuset i Stockholm liksom runtom i landet samt utomlands.
Datum meddelas senare.
Ett divertissement om dödssynder och dygder.
Datum meddelas senare.
En intim föreställning som, genom att skildra mötet mellan ett vårdbiträde och en äldre dement dam, undersöker viljan till att ta hand om och finnas till för en annan människa. Föreställningen behandlar åld- rande, död, förgänglighet och livets gång. Utebli är en existentiell undran om vem som äger facit till verkligheten.
På scenen: Moder Mammut som består av Lycke Claesson och Klara Wenner Tångring.
Musiker: Linn Krogness, Jesper Wallgård.
Längd: ca 90 min.
Tack till: Catherine Parment.
Datum meddelas senare.
Världens sista föreställning återvänder till Benhuset med fem föreställningar. Det är en soloföreställning om döden i regi av Liv Elf-Karlén med Karin Bergstrand. Spelas i samarbete med Dotterbolaget.
När natten kommer drar vi oss in under träden. Där står vi och sover, förvedade och förvildade, utspridda i glömskan. I husen larmar de levande. / Thomas Tidholm
Idé och research: Lena Carlsson
Manus, bearbetning och regi: Lena Carlsson och Sophie Tolstoy Regen
Musik: Johan E Andersson
Ljus: Clara Christiansson Drake
”Nu är det inte längre en kvinnas dygd att leva som hundarna!” Repliken är ur pjäsen Sanna kvinnor av Anne Charlotte Leffler. Leffler växte upp vid Mosebacke torg och undervisade barn i Katarina församling.
Som vuxen blev hon en av de mest spelade och omdebatterade författarna under slutet av 1800-talet. Med sina radikala texter och självständiga kvinnoporträtt skapade hon ramaskri i sin samtid. Hennes pjäser drog fulla hus på Dramaten och de gjorde starkt avtryck långt utanför Norden. Men det dröjde innan hon kunde gå ut med sitt eget namn.
Med en stark inre kallelse skrev hon fram ett jämlikare samhälle. Hon var själv snärjd i ett begränsat liv, men en dag faller korsetten … vem var hon? Hur vågade hon? Hur föreställde hon sig att vi skulle förvalta hennes konstnärskap? Vi har skapat en scenisk fantasi om Anne Charlotte Leffler liv och gärning.
.jpg?DoProcessing=&w=800)
APRIL – MAJ 2019
Bråddjupet
En föreställning om att möta sitt förflutna.
30 år sedan. De han lämnade efter sig pratar fortfarande inte om det. Om varför han lämnade dem. En av dem börjar ställa de obesvarade frågorna. Kan de nå en försoning?
Den 22 april 2019 har Teater Komet premiär på pjäsen Bråddjupet av Ninna Tersman. Föreställningen är ett samarbete med Katarina Församling och spelas på Benhusets Alkemiska Teater, södra delen av Katarina kyrkogård, Stockholm.
Bråddjupet är Teater Komets sjunde produktion.
Recension i Aftonbladet: Ons 24 april
Nov 2018 – feb 2019
Världens sista föreställning
En soloföreställning om döden i regi av Liv Elf-Karlén med Karin Bergstrand. I samarbete med Dotterbolaget.
När natten kommer drar vi oss in under träden. Där står vi och sover, förvedade och förvildade, utspridda i glömskan. I husen larmar de levande. / Thomas Tidholm
SEPTEMBER 2018
Ur Svens skåp – ett allkonstverk om sorg och kärlek
”I början av 1970-talet flyttade jag ihop med Sven. I lägenheten stod ett högt skåp. Skåpet hade en mängd lådor där vi kunde samla grejor. Vi samlade udda, speciella, knäppa saker: kasettband, ep-skivor, diabilder, teckningar, kollage, filmstjärnor. Nu är Sven död. Skåpet har flyttat från Högbergsgatan till min hall och nu till Benhuset. Tingen har dofter, former, berättelser.” / Marie Öhrn, skådespelare.
Dorte Olesen koreograferar rörelserna längs vägen. Catharina Backman komponerar till en musikkväll om ett sorgearbetes minnen, tårar och skratt. Spelas med stöd från Kulturrådet och Stockholms stad.
Premiär 22 sept kl 20.00 därefter 24 sept kl 20.00, 27 sept kl 14.00, 29 sept
kl 20.00, 1 okt kl 20.00 och 4 okt kl 14.00.
OBS Extraföreställning lör 6 okt kl 20.00!
Fri entré, men biljettbokning är möjlig på svensskap@benhuset.se.
SEPTEMBER–OKTOBER 2018
Vandraren och månen – en färd i det inre av landet
Efter tidigare ”färder”, med haikupoesi (Hammarskjöld och Tranströmer) och rymdskeppet Aniara (Harry Martinson), ger sig nu konstnären Nils Gunnar Zander ut i sällskap med den japanske munken Basho och följer hans vandring, ca 200 mil, i norra Japan på 1600-talet. Några av Lars Vargös nyöversatta haikutexter av Basho finns med, tillsammans med Zanders bilder av Vandraren i olika miljöer. En Noh-inspirerad installation och ett seminarium om Basho planeras i samband med utställningen.
Vernissage fre 12 okt 20.00. Utställningen pågår till 28 okt.
ALLHELGONAHELGEN 2018
Minnen i skärvor
Konstnärinnan Danka Jaworska skapar, i samarbetet med fotografen Anna Berglöf och scenografen Tadeusz Szymonski, ett konstverk som inspirerar till en reflektion om det förflutna, livet och döden. Under sina många besök på gamla begravningsplatser, fann hon många skändade gravar med sönderslagna porslinsmedaljonger föreställande ansikten på kvinnor, män och barn. Det verkade som att någon med avsikt hade slagit sönder dem. Varför? Varför får det förflutna ibland inte finnas kvar? Vad blir det av oss om ingen minns? Målningar blandas med fotografier. Text och musikurval av Karin Sandstedt.
Vernissage lör 3 nov 12.00–20.00. Därefter 4 nov 12.00-20.00, 5–7 nov 17.00–20.00.
På en kulle i Wales
Pjäs av Eva C Johansson med urpremiär i slutet av februari. En svensk-engelsk resa med Dylan Thomas, starkt te och en låda.
Om äppelträd och idegran.
Om ord, skapande, kropp och flagor.
Om små mostrar bland buskarna.
... and death shall have no dominion.
Skådespelare: Annika Brunsten
Ljusdesign: Per Sundin
Dekor och kostym: Peter Holm
Regi: Peter Oskarson
Jorden Anaira Tystnaden
En utställning/installation i Benhuset på Katarina kyrkogård baserad på författaren Harry Martinsons rymdepos Aniara. Konstnären Nils Gunnar Zander har i samarbete med regissören Peter Oskarson skapat ett ”rymdrum” i Benhuset där Zander visar sina Uraniamålningar, Urania ”Den himmelska”. Delar av Aniaras sånger framförs från en inspelning med skådespelaren Ulf Palme, 1920-1993. Den episka sviten Sången om Doris och Mima, som ursprungligen ingick i diktsamlingen Cikada, 1953, utgör de första tjugonio sångerna av den fullständiga berättelsen om goldondern Aniara. Uppläsningen blandas med Shakuhachi-musik spelad av konstnären och musikern Bertil Petersson, Los Angeles, och är inspelad i Katarina kyrka 1985. Dessutom visar Nils Gunnar Zander en del av Aniara-texterna inpräglade i blyplåt.
Öppettider för utställningen
LÖR 28/10 12.00–18.00
SÖN 29/10 12.00–17.00
FRE 3/11 17.00–20.00
LÖR 4/11 12.00–20.00
SÖN 5/11 12.00–16.00
MÅN 6/11 17.00–20.00
TIS 7/11 17.00–20.00
En alevitisk mässa med berättelser från Dersim
Alevism är inte enbart en trosuppfattning. Det är framför allt en livsfilosofi och ett sätt att förstå sig på naturen, mänskligheten och universum. Sökandet efter kunskap är vägen till att uppnå sanningen, HAK. Kunskap är inte stabil, den är oändlig. Vägen till sanningen är lång, en hel livstid räcker inte till för att förstå.
Den alevitiska livsfilosofin tolkas och utövas olika av flera folkgrupper i Turkiet, i synnerhet i det område som heter Dersim (Kirmanciye). Alevismen avvisar inte människors tro, levnadssätt eller kultur. Den isolerar sig inte. Tvärtom omtolkar alevismen kulturer som den kommer i kontakt med. Det är kanske därför den har sitt toleranta och inkluderande särdrag som ger utrymme för var och en att hitta sin väg till HAK. Genom historien har den alevitiska identiteten förtryckts av de odemokratiska systemen i Turkiet. Därför har aleviter utsätts för många folkmord och massaker. Trots det har de inte avstått från att kämpa för ett rättvist och demokratiskt samhälle.
På denna mässa berättar vi om den alevitiska livsfilosofin genom alevitiska sånger, samt berättelser, musik och film från Dersim. Vi kommer att tända ljus, CILA, och dela ut NIYAZ, ett särskilt bröd som bakas och delas ut när en person vill tacka Gud.
Plats: Benhuset, Katarina kyrkogård
Medverkande: Systrarna Sahin i samarbete med Peter Oskarson och Mika Oskarson Kindstrand
City of Beliefs – en installation av Arne Widman om det eviga sökandet.
Benhuset, 20-30 april. Läs mer om installationen.
Konstutställning: Människan, Jorden, Tystnaden av Nils Gunnar Zander
Allhelgonahelgen 2016
Haiku-möte mellan Dag Hammarskjöld och Tomas Tranströmer. Konstnären Nils Gunnar Zander visar sin installation med bild-haiku i bly och målningar ur Urania-sviten.
Kärlekens två profeter
Franciskusdagen, oktober 2015
Benhusets Alkemiska Teater uppmärksammar Jalal al-din Rumis födelse (30e september 1207) och Franciskus av Assisis död (3e oktober 1226) genom att recitera poesi, sjunga och spela och läsa avsnitt ur påven Franciskus nyligen publicerade och mycket omtalade encyklika om klimathotet och jordens och mänsklighetens framtid.
Texter av Jalal al-din Rumi, Franciskus av Assisi, Ibn al Arabi, Abu al’Ala al’Maarri, Niklas Rådström, Bengt Järnblad Ashk Dahlén och påven Franciskus I översättning av Carl Otto Werkelid (påvens encyklika), Ashk Dahlén, Eric Hermelin, Jan Mark, Astrid Ericson Bahari och Niklas Rådström. Musik av Sofie Livebrant och Saga Oskarson-Kindstrand.
Meverknade
Alexandra Zetterberg-Ehn, Bengt Järnblad, Anneli Martini, Jocke Schröder, Annika Brunstein, Leif Adolfsson, Katarina Lindroth, Mert Lepik, Mika Oskarson-Kindstrand, Niklas Rådström, Saga Oskarson-Kindstrand, Olle Carlsson, Sofie Livebrandt, Peter Oskarson.
Pjäsen De onda av Niklas Rådström
Hösten 2014
"De händelser som pjäsen är baserad på fick sin början fredagen den 12 februari 1993. Då tog två tioåriga pojkar, Jon Venables och Robert Thomson, från ett köpcenter nära Liverpool i England med sig ett för dem okänt barn, den tvåårige James Bulger, som de misshandlade och till sist dödade. Nyheten fick stor spridning och väckte en rad starka känslor och reaktioner. Bevakningskamerornas bilder av hur pojkarna förde med sig sitt unga offer återgavs över hela världen på tidningarnas förstasidor. Efter en uppmärksammad rättegång dömdes de då elvaåriga pojkarna för mord, de yngsta fällda mördarna i England på 250 år. Sex år senare konstaterade Europadomstolen att pojkarna inte fått en rättvis rättegång. De är nu frisläppta och lever under skyddade identiteter.
Går något så otänkbart att alls berätta om? Jag har härvidlag haft två tankar.
Den första knyter tillbaka till det antika dramat. Dess historier har ofta det ödesbestämdas och ofrånkomligas prägel. Kanske upplever vi dem så eftersom de i så stor utsträckning är en del av vår gemensamma erfarenhet att de fungerar som armeringsjärn i vår kultur. Pjäsen De onda har tagit intryck av det antika dramat i så måtto att den berättar om ett oundvikligt skeende, men inte som i ödesdramat om något som måste ske, utan om något som faktiskt har skett. Hur berättar vi om det som har hänt när samtidigt tanken att det har hänt är näst intill outhärdlig? I sin pendel mellan distans och närbild ger oss det antika dramat verktygen för en sådan berättelse. Detta leder ofrånkomligt till min andra tanke.
Den tanken är en dröm om teatern. Bland alla konstarter är teatern unik då den samlar agerande och publik i samma rum och där sluter ett avtal om att träda in i en gemensam fantasi, ett gemensamt allvar och en gemensam lek. Rätt tänkt är teatern idealbilden av det demokratiska mötet där fantasin, tankeflykten och viljan att träda in i en annans erfarenheter blir det sammanbindande kittet. Teatern är en mötesplats, ingen tävlingsarena och inget köpcenter. Kanske är det därför jag tänker mig att det kanske bara är på teatern som vi kan mötas kring ett samtal om det outhärdliga."
Niklas Rådström
Av: Niklas Rådström
Regi: Peter Oskarson
Medverkande: Annika Brunsten, Hélène Parment, Irma Schultz Keller, Sofia Rönnegård, Tomas Lindström, Joakim Schröder
Scenografi: Peter Holm
Ljus: Per Sundin
Produktionsledning: Irma Schultz Keller, Allan Zoltan, Lars Johansson