Bengt Åkerblom 81 år, Karlstad
– Ja, det borde den. Och jag hoppas att det blir så. Men tro törs jag inte. Den här situationen visar hur ynkliga och maktlösa vi människor är. Kanske kan det leda till besinning, att annat än pengar blir viktigt, att vi går över till ett annat levnadssätt och på allvar tar hand om vår natur och miljö.
Dina Khorshed 18, Karlstad
– Just nu gör den det. Jag skulle ha firat studenten och flyttat hemifrån i höst. Inget blir av och det mesta känns hopplöst. Men jag tror att människor kommer att vänja sig och sen blir allt som vanligt igen. Men kanske att vi kommer att ta mer hand om oss själv. Och kanske att avståndet till andra blir något som lever vidare, en rädsla. För vi kan aldrig bli säkra på att viruset är helt borta.
Mikael Eriksson 59 år, Karlstad
– Ja, det är ju något man funderar på. Förhoppningsvis inser vi att vi inte är odödliga och att vi behöver varandra. Jag tror vi kommer att uppskatta fysiska möten på ett helt annat sätt. Att träffa mycket folk, skaka hand och ge en kram, sånt har varit så självklart, inget man reflekterat över. Men nu, jag märker hur jag saknar det. Något annat som jag verkligen hoppas och tror kommer att ändra sig är synen på vårdyrken. De som jobbar inom äldreomsorgen måste få bättre arbetsförhållanden.
Mathias Nilsson 37 år, Karlstad
– Det blir inte som vanligt igen, jag tror inte det. Allt och alla påverkas, det här är så omfattande. Se bara hur allt stryks ur kalendrar, helger som tidigare var fulla av aktiviteter är nu helt tomma. Och jobbet sköter många hemifrån. Vi får så mycket tid, på ett helt annat sätt än tidigare, tid för att tänka. Jag tror att den här situationen skapar existentiella frågor. Att vi funderar över vad som är viktigt i livet. Kanske får vi upp ögonen och ser nya saker.
Solveig Persson 80 år, Karlstad
– Ja, absolut. Vi kommer att sätta större värde på det vardagsliv vi lever, med familj och vänner, och att ha ett arbete att gå till. Det vi är med om nu är helt otroligt, och förfärligt. Människor dör i ensamhet. När allt är över hoppas jag att vi bryr oss mer om varandra. För egen del ska jag sätta familjen främst och ägna mer tid åt mina barnbarnsbarn. Andra saker har fått ta för stor plats.
Jonna Romestad 26 år, Karlstad
– Det är nog väldigt olika och beror på hur drabbad man är. Eller om man jobbar inom vården och ser sjukdomen på nära håll. Många längtar efter att kunna leva ett vanligt liv igen och när det blir möjligt, ja då glömmer man fort och återgår till det gamla. Så tror jag att det blir för de flesta, särskilt om det kommer ett vaccin, då känns det säkrare.