Foto: Pär Schwenk

Planera så att du kan längta

Publicerad

Hockeylegendaren Håkan Loobs telefon ringer inte så ofta numera. Han gick i pension för knappt ett år sedan efter att ha trappat ned under några år. Snart är han 62 och jobbar bara varannan torsdag som TV-expert – och bara under säsongen. Helt enligt plan.

Nu gäller lugna dagar med promenader och bastu på Skutberget i Karlstad ihop med vänner, ännu fler promena­der med pudeln Lexie och två dagar i veckan tar han hand om barnbarn. 

– Att planera vad man ska göra är viktigt, menar Håkan, för då kan man längta till det man planerat. I stort och smått. 

Håkan längtar efter att frun Marie ska sluta jobba så att några av de resor de pratat om kan bli av. Men han verkar också längta efter att vår pratstund ska ta slut så att han kan hämta barnbarn på förskolan och åka till brandstationen och titta på brandbilar.

Det var ingen stor dramatik för Håkan när han flyttade tillbaka till Karlstad efter sex mycket framgångsrika år i NHL, inte när han slutade spela och började jobba som ledare eller när han 2017 klev av jobbet som klubbdirektör i Färjestads BK. Och inte heller i fjol när han slutade i två tunga hockeystyrelser och med jobbet som scout åt sitt gamla NHL-lag Calgary Flames.

– Det var faktiskt inte riktigt lika roligt att jobba längre, säger han om de sista åren i FBK. Jag sprudlande inte längre av energi. Den kroppsliga och mentala funktionaliteten var inte vad den varit. Och en sådan organisation behöver väldigt energiska människor i ledningen.

Hinner tänka på annat än hockey

Han tycker att han har fått ett helt annat och väldigt bra liv som pensionär. Hinner tänka på annat än hockey, även om det förstås blir lite hockeytugg på fiket där vi ­sitter med spelare och gamla bekanta som stannar och hejar.

– Nu hinner jag följa med i politiken, fundera över hur jag kan bidra i skolan på något sätt – en av mina drömmar var att bli lärare. Eller ska jag kanske engagera mig i någon liten idrottsförening?

Han trivs med att ha tid att reflektera över annat än hockey, att tänka bakåt och inte bara framåt.

– Kör du i 300 kilometer i timmen ser du bara vägen – inget runt ikring. Nu har jag gått från tunnelseende till vidvinkelseende!

Saknar du att vara en ”viktig” person med mycket inflytande, att vara så efterfrågad som du varit nästan hela livet?

– Inte alls, frugan och jag lever ett väldigt vanligt liv. Vi har haft tur med att alla barn och barnbarn bor i stan och vi har bott här så länge att de flesta vännerna också finns här. Jag har haft – och har – ett bra liv.

Text: Ulik Scheller