Foto: Louise Albrecht

Nye domprosten Dan

Nyhet Publicerad

Dan Fredriksson tvärvänder vid kaffeautomaten. Det blir inget skrivbordsmöte.

– Kom, vi går till domkyrkan i stället.

Han håller en pappmugg i ena handen och öppnar den tunga ekdörren med den andra. Någon betänketid för att välja favoritställe på nya arbetsplatsen behövs inte. Domprosten går direkt till bordet i mitten, det stora, fristående marmoraltaret från 1968, det som fyller koret i den snart 300 år gamla domkyrkan.

Tradition och förnyelse under samma tak. Han gillar det. Och att hela tiden kunna ha ansiktet vänt mot församlingen.

– Jag tycker om blandning, rörelse och ett levande rum – särskilt rörelsen är viktig.

Han vill att kyrkan ska vara öppen och välkomnande, och bidra på ett gott sätt i samhället. Att utveckla gudstjänstlivet och skapa möten mellan människor har alltid varit en viktig del i hans uppdrag som präst och ledare.

Dubbla uppdrag

Att kunna påverka kyrkans inriktning och utveckling är det som lockar mest med nya tjänsten.

– Att tillsammans med andra få bidra med det man tror på. Och att få jobba i den här delen av landet.

Domkyrkan i Karlstad tillhör hela stiftet men den är också församlingskyrka för de som bor närmast. Även Dan har samma dubbla roll. Han är alla värmlänningars och dalslänningars domprost men också kyrkoherde i domkyrkoförsamlingen. Det är, minst sagt, ett stort och komplext chefsuppdrag. Förutom att vara andlig ledare har han arbetsgivaransvar för över 200 anställda i Karlstads pastorat.

– Men jag gör det ju inte ensam.

Dan vet vad han ger sig in i. Efter många år i Lund som församlingspräst, kyrkoherde, verksamhetsutvecklare på stiftskansliet och även en tid som vikarierande domprost, är han en erfaren ledare.

– Jag ville vidare. Det är ganska exakt ett år sedan jag bestämde mig för att söka det här jobbet. Det var på älgjakten i Årjäng, jag satt på pass och hade precis skjutit en tjur.

Han berättar om stillheten och den djupa förankring han kände. Dan ville tillbaka till Värmland. Efter mer än 30 år.

Nu står han här, med korset i ryggen och utsikt över rummet. Under det varma välkomnandet för några veckor sedan bad han särskilt om att barn skulle delta i gudstjänsten. De hjälpte till vid altaret med att hälla upp vin och lägga upp nattvardsbröd.

– Men de borde ha haft en pall, det får vi tänka på till nästa gång.

Mångfald och delaktighet är viktigt på riktigt.

– Kyrkan är inget finrum. Det här är en plats som ska vara tillgänglig för människor.

Fast det sker inte av sig själv.

– Det ligger arbete bakom öppenheten, så fort man inte jobbar med den finns risk att kyrkan riktar sig mot några få och snävas in. Så får det inte bli. Vi får inte begränsa oss till vissa uttryck.

Evangeliet är till för alla

– ”Här är kyrkan”, brukar jag tänka när jag går över stan, de som jobbar i butiker och servar i lunchrestaurangen, de som kör taxi, barnen i skolan ... kyrkan är inte en inre krets, den är alla medlemmar.

Och den kan vara både bred och smal samtidigt. Någon motsättning finns inte, tycker Dan. Han tänker sig en ellips, vissa saker ligger nära andra långt bort, men de hör hemma i samma ovala form.

– Jag vill se en kyrka som är relevant för många, vi är inte en åsiktsgemenskap.

Olika riktningar ryms. Däremot utgår alla från en gemensam fokuspunkt – evangeliet.

– Jag är en evangelisk luthersk präst, tron på att det finns nåd och försoning för varje människa står i centrum.

Han värnar om folkkyrkotanken och hänvisar till den danske prästen, folkbildaren och författaren Grundtvig som betonade människa först, kristen sedan.

– Vad är det att vara människa? Vad är meningen med livet och hur kan vi leva tillsammans?

Ur de existentiella frågor som folk i alla tider ställt sig blir det kristna budskapet meningsfullt, menar Dan.

– Det breda samtalet behövs. Vi måste alltid anstränga oss för att ha ett tydligt, öppet perspektiv.

Även samhällsfrågor hör hemma här.

– Vi kan prata politik, ja, men inte partipolitik. Moralism får vi heller inte ägna oss åt.

Kyrkan bör stå för en anständig ton i debatten.

– Och vi får aldrig någonsin göra avkall på människovärdet.

En plats för motståndskraft och försoning

I en tid av stark oro, då krig och polarisering mellan människor präglar vardagen, blir det extra viktigt att vara en samlande kraft.

– Vi behöver vara en plats både för motståndskraft och försoning. Vart ska vi annars gå med alla de motsägelsefulla känslorna. Motstånd, konsekvens, handling å ena sidan – nåd och försoning å den andra.

Dan litar på att det finns en kärleksfull och barmhärtig gud som öppnar människor för nya möjligheter.

– Vi är brokiga i våra liv. Gud gör trasigt till helt. Så tror jag.

Text: Helena Söderqvist 

Fakta

Namn

Dan Fredriksson

Ålder

52

Familj

Fru Rikke Möller Andersen, även hon präst, och de vuxna barnen Sigrid och Harald samt hunden Lila

Bor

I bostadsrätt på Norrstrand i Karlstad

Aktuell

 Ny domprost i Karlstads stift

Därför präst 

”Min konfirmationspräst, Mats Johansson i Grums, var jätteviktig för mitt yrkesval. Han fyllde mig med glädje och gav förtroende, tillit och delaktighet. Valet att bli präst var en lång process men han la grunden.”

Därför chef

”För att få vara med och påverka, att ha inflytande över kyrkans utveckling och bidra med det jag tror på.”

Gör helst en dag på jobbet

”Samtalar med människor, hinner läsa någon liten teologisk text och delta i en enkel middagsbön.”

Gör helst en dag med familj och vänner

”Vaknar utvilad, går en härlig promenad med min fru och hunden, sen middag med vänner där vi delar upplevelser och pratar om livet. Vill gärna också hinna med ett facetime-samtal med barnen, Sigrid i Heidelberg och Harald i Lund.”

Gör helst en dag ensam

 ”Tar på mig löparskorna och ger mig ut i Klarälvsspåret, stannar gärna till vid Alstern, där är reflektionen god. När jag kommer hem ringer jag en vän, vill dela tankar och upplevelser. Jag är en relationell människa och sitter inte i ensamhet i flera dagar.”