Lisbeth Gustafsson är journalist, författare och hedersdoktor vid Uppsala universitet och har livet igenom sökt olika sätt att tala om de stora livsfrågorna. Nu senast i boken Leva med ovisshet – samtal om existentiell hälsa där hon tillsammans med terapeuten och ledarutbildaren Kerstin Enlund belyser den existentiella hälsans betydelse som motståndskraft mot livets prövningar och svårigheter.
Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, finns det en existentiell dimension av hälsa vid sidan av fysisk, psykisk och social hälsa.
I boken listas åtta byggstenar i människans existentiella hälsa och varje byggsten har ett eget kapitel:
- Hopp som framtidstro
- Helhet och integration av tankar känslor och handlingar
- Andlig kontakt på ett djupare plan
- Förundran som väcker gensvar inom oss
- Meningen med och i livet
- Inre frid och harmoni
- Andlig styrka att komma igenom det svåra
- Personlig tro som ger fäste i vardagen
– Det speciella för mig med de åtta byggstenarna i existentiell hälsa är att vi inte behöver uppfinna dom, att de finns nedlagda i livet, säger Lisbeth Gustafsson.
– Kanske handlar det mer om att upptäcka nya sidor av oss själva och våra liv. Att fundera över vad som ger oss hopp och mening i livet och hur vi förmedlar det till andra omkring oss. Min erfarenhet är att det händer något när vi talar sant om livet i mötet med varandra. Att det skapas tillit, att goda samtal är tillitens födelseplats.
Vad ger dig hopp och mening i livet?
– Det som ger mig hopp är omsorg om livet. Omsorgen är en kraft som föds genom oss för att skydda och värna livet.
– Med åren har hopp alltmer blivit ett uppdrag för mig, att vara bärare av hopp. Inte minst i mötet med en del unga vänner som tappat hoppet och framtidstron. Jag frågar mig ofta om det går att förmedla hopp till den som har förlorat hoppet. Jag vet inte om det är möjligt, men jag försöker vara bredvid, vara närvarande som ställföreträdande hopp.
Personlig tro är en annan byggsten till hälsa. Vad menas med tro i det sammanhanget?
– Det behöver inte vara en religiös tro men värden i livet som ger fäste. Tro är en känslig fråga för många men samtidigt finns det hos många en dragningskraft till mysteriet. Jag minns ett framtidsseminarium kallat Vart går trenden? några år tillbaks i tiden. I rapporten efteråt kunde man läsa: ”Medan samhället genomgår en förändring från industri- till informationssamhälle genomsyras människorna av en mysterielängtan, en längtan efter något som är större än deras egna hjärtan och tankar.”
– Det finns så många berättelser om tro och andliga erfarenheter om vi väljer att lyssna på varandra. Jag har många gånger häpnat över människors trosliv i det tysta. Inte tro som trossatser utan tro som liv – subtila erfarenheter av närvaro i situationer då livet prövas. Var det en skyddsängel som räddade oss? Var kom kraften ifrån? Vem viskade i mitt öra? Livet rymmer aningar, förnimmelser och förvandlande ögonblick om vi väljer att vara lyhörda för det.
Hur ser din egen tro ut?
– Jag talar hellre om andlighet än tro. Min andlighet vaknade under en djup förlust i livet. Då öppnades mina ögon för livets förunderliga mysterium. Med tiden har jag lärt mig att uppskatta den kristna trons mer traditionella språk och bilder för livets hemligheter. Tron är en gåva som ger mig sammanhang och mening i livet.
Utfrågare: Cecilia Hardestam