– Vården har matat patienter med listor om att äta grönt och röra på sig. Men det är först när människor kopplar råden till frågan ”vad är viktigt i mitt liv?” som de får effekt. Det säger Anders Rosengren, professor i molekylärmedicin vid Göteborgs universitet. I många år har han forskat om hälsa. I många år har han också varit intresserad av de stora livsfrågorna och haft Dag Hammarskjöld och Martin Buber som två av sina favoritförfattare.
– Tidigt i arbetet som läkare kände jag frustration över att människan ses som ett objekt som ska fixas till.
För åtta år sedan startades en forskningssatsning som i dag innefattar 50 000 svenskar. Studien visar att existentiella frågor spelar en avgörande roll för hur vi mår, ända ner på cellnivå.
Projektet och dess syn på hälsa beskriver Anders Rosengren i boken Hela livet. I centrum står Livsstilsverktyget, ett digitalt redskap där människor får hjälp att ta itu med sina specifika hälsoproblem. Den som till exempel brottas med småätande leds via frågor vidare till att se på sitt liv ur ett djupare existentiellt perspektiv. Enligt Anders Rosengren har verktyget i många fall fått människor att göra stora omprioriteringar i sina liv.
Två saker behöver utmanas, menar han. Dels tendensen att kroppen alltmer mäts i detalj genom smartphones, kartläggning av gener, tarmbakterier med mera. Dels synen på att hälsa är detsamma som ett liv i avsaknad av obehag.
En viktig faktor är vad Anders Rosengren kallar andlig mognad.
– Vi möter krav och går igenom kriser. Allt det påverkar vilka gener som slås på och stängs av och förändrar därmed kroppen. Men påfrestningarna leder också till andlig mognad, vi får en ökad kunskap om livets förutsättningar och våra egna resurser. Hälsa handlar mycket om förmåga att bearbeta det vi varit med om.
Anders Rosengren beskriver patienter han mött, personer med utmärkta blodvärden, som ätit perfekt och sprungit fem dagar i veckan.
– Ändå har de inte riktigt haft förmågan att hantera tillvaron. De har plågats av risken att förlora något eller oro för att inte uppnå sina mål. Samtidigt har jag mött andra patienter som trots tydliga fysiska problem kunnat se på livet med stora ögon.
Vi måste komma bort från att hälsa och sjukdom är varandras motsatser, menar Anders Rosengren.
När projektet startade tog han stöd av Antje Jackelén och KG Hammar, nuvarande respektive tidigare ärkebiskop. Hammar var en av de första som provkörde verktyget; ett tema i Livsstilsverktyget är ett slags digital vandring utifrån Dag Hammarskjölds bok Vägmärken. Från Svenska kyrkan fick forskningsgruppen teologisk hjälp.
Anders Rosengren har blivit förvånad över hur väl tankarna om andlighetens betydelse tagits emot bland deltagare och kolleger.
– Jag tror att det handlar om att jag kommer från det molekylära hållet och att vi kan visa rent vetenskapligt att andliga frågor är centrala för hälsan. Det finns data, ingen kan säga emot. Till exempel kan man påvisa direkta effekter på kortisol och andra stresshormoner, som minskat blodtryck. De vetenskapliga resultaten tar bort fördomarna om att andligt intresse betyder att man är obildad eller bakåtsträvande, säger Anders Rosengren.
Han jämför med hur stress- och motionsexperter talar om att vi måste förstå att vår kropp är formad för ett liv på savannen och för en tillvaro där vi rört på oss mycket mer än vad vi gör i dag. På samma sätt behöver vi återknyta till den andlighet som genom historien varit en naturlig del av vårt sätt att leva, säger han.
– Att vi mist förståelsen för hur viktigt det är med andlig mognad är en bidragande orsak till att vi mår dåligt.
Varken Livsstilsverktyget eller boken Hela livet förespråkar några specifika andliga vägar. Några söker sig till de traditionella trosinriktningarna, andra personer väljer sammanhang långt bort från kyrkor och konfessioner.
Var och en får navigera hur den vill, säger Anders Rosengren, som menar att det avgörande är att en särskild faktor finns med, nämligen viljan att öppna sig för det större sammanhanget. Han beskriver den som en andlighetens minsta gemensamma nämnare.
– Många användare berättar hur de kunnat släppa taget om smärta och splittring genom att skifta fokus från sig själva till omvärlden och andra människor. När man känner samhörighet med det som är större är det lättare att bära sorg och motgång.
Psykologin har en term för erfarenheten: hypoegoism.
– Människan har ett djupt liggande behov av att betyda något för andra. Det talas mycket om självförverkligande, ofta tolkas det i termer av ökad egocentrering. Det intressanta är att det är när vi glömmer oss själva som vi förverkligar oss själva. Precis det som Bibeln och andra skrifter talar om. Många deltagare har varit hjälpta av Dag Hammarskjölds texter, säger Anders Rosengren. Inte minst den om hur Jesus våndas i ensamhet under natten i Getsemane.
– Det skänker tröst att känna hur någon varit före oss i mörkret.
De mer specifikt andliga referenserna har fått deltagarna att reagera på två sätt. De som tidigare skjutit ifrån sig sådant som har med andlighet att göra får ofta en ny öppenhet för de stora livsfrågorna, menar han.
Den andra gruppen är de som under hela sitt liv levt med en tro men som inte förstått hur den kan kopplas till hälsan.
– Jag har talat med präster som deltagit och som sagt ”Nu har jag börjat inse att saktmod innebär att också äta måttfullt”. Att inspireras av Dag Hammarskjöld handlar mycket om att våga utmana gudsbilder som vi tror eller inte tror på, och som kan stå i vägen för vår möjlighet att nå hälsa, menar Anders Rosengren.
Varken Livsstilsverktyget eller forskningen om sambandet mellan andlighet och hälsa är unika i sin ambition att lyfta fram livsfrågorna. Begreppet existentiell hälsa är vedertaget och många aktörer betonar livsfrågornas betydelse för välbefinnandet.
– Vad som skiljer oss från annan forskning är att vi väver samman existentiell hälsa med djupt liggande molekylära samband. Det vanliga är att man skriver antingen enbart om tarmbakterier eller enbart om existentiella frågor. Vi har på ett systematiskt sätt visat hur viktig den existentiella dimensionen är, precis som man skulle gjort i en läkemedelsstudie.
Andligheten som medicin, alltså? Nja, inte riktigt. Att livsfrågorna är viktiga för hälsan får inte innebära att tron görs till en nyttosak, menar Anders Rosengren. Att öppna sig för frågorna är ett mål i sig, inte ett medel för att uppnå hälsa.
– Snarare visar deltagarna att när man öppnar sig för det större sammanhang vi lever i – Gud, naturen eller andra – får vi som bieffekt en bättre hälsa.
Fotnot: Artikeln har tidigare varit publicerad i Kyrkans tidning.
Text: Kristina Lindh