”Se, jag bär bud om en stoohoohoor gläääähhääädje!” sjöng en liten ängel för full hals i den stora änglakören. Alla änglar hade samlats och kören som övade var enorm. De sjöng i många stämmor och fick öva extra hårt på ordet Halleluja. Det var svårt att uttala för en del.
”Det är inte hallo Julia eller hallululja. Det ska vara hal-le-lu-ja!” förklarade överste ängeldirigenten lite förtvivlat för tjugoandra gången. ”Förstår ni? Det betyder: Lova Herren! Kom igen nu. Koncentrera er. Nu tar vi hela versen en gång till.”
Den massiva volymen från de många tusen änglarna fick hela himlen att vibrera. Detta skulle bli fantastiskt.
”Förstasopran - ni måste lyssna mera på tenorerna”, fortsatte överste ängeldirigenten. ”Och basarna! Mer koncentration om jag får be. Ni börjar direkt på ettan tillsammans med alla andra. Inte efter. Tillsammans! Kom ihåg det! Att Guds son föds händer nog bara en gång i hela evigheten och då måste alla stämmor sitta ordentligt! Vi tar det från början igen! Det är inte många minuter kvar nu.”
***
Samma kväll samlade sig herdarna på ängarna utanför Betlehem. De hade inte kunnat släppa det här med frälsaren. Deras livliga diskussioner hade fortsatt under många sena nätter. De hade ändå inte kunnat vila eftersom stjärnans ljus höll även dem vakna så det hade blivit många timmars samtal. Fårflocken var också helt förvirrad och visste inte längre om det var dag eller natt.
Då stod helt plötsligt en stor ängel framför dem och ängelns härlighet lyste omkring dem. Herdarna blev rädda. Så mycket ljus! Dels från stjärnan och nu även från den stora ängeln. De hade aldrig träffat någon ängel. Då talade ängeln med dånande stämma.
”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba i ett stall.”
Herdarna föll vettskrämda ner på knä. Änglar? Kom änglarna till dem? De skakade av rädsla och vördnad. Vad skulle hända nu?
Och plötsligt var där tillsammans med ängeln hela stora änglakören och de sjöng alltihop igen och prisade Gud.
”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt. Halleluja!”
”Ja! Hall-le-lu-jaaa!” ropade den lilla ängeln som hade övat så mycket på detta ord. Nu var han så stolt att han kunde uttala det att han sjöng det om och om igen.
Ängladirigenten avslutade sången med taktpinnen, pekade upp mot himlen och den lilla ängeln förstod. Nu var sången färdig. Nu skulle de upp till himlen för att fortsätta fira. Men den lilla ängeln kunde dock inte stå emot att ta en liten omväg via stallet först. Han ville så gärna se det lilla barnet som var så viktigt.
***
Marken skakade när änglakören tog de sista kraftfulla tonerna och herdarna var förstummade. När sången tystnade svävade änglarna uppåt till himlen igen. Det tog en stund innan någon av herdarna sa något. Vilka ord kunde beskriva detta? Men så började en av herdarna skratta, och så en till. Och en till. Plötsligt var det ingen som kunde hålla tillbaka den bubblande glädjen som vällde fram ur deras hjärtan. De dansade, skrattade, kramades och prisade Gud. När de lugnat sig en smula kände de alla att det bara fanns en sak att göra nu. De ville se frälsaren som de hade väntat på så länge.
”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Gud har låtit oss veta”, sa de till varandra och de skyndade i väg mot Betlehem.
Imorgon kan du uppleva berättelsens upplösning i Domkyrkan.
Kl 11.00 blir det drama och sång med barn och vuxna och du får träffa en del av personerna i berättelsen. Noel, Jullan, föräldrarna, herdarna och värdshusvärden.