Det har gått tre månader sedan den omtumlande valdagen, då det efter nomineringsval, provpredikningar, presentationer, hearing och två valomgångar, något överraskande stod klart att nästa biskop i Karlstads stift blir prästen, akademikern och religionspedagogen Sören Dalevi.
– Det har aldrig hänt tidigare att en biskopskandidat som placerat sig på sjätte plats i nomineringsvalet väljs.
I första valomgången var det dessutom bara en röst som gjorde att han gick vidare.
– Det känns som om att det var meningen, summerar Sören.
Liksom alla biskopar har Sören fått välja ett motto. Han vill med sitt motto "Människa bland människor", betona det mänskliga.
– Vi är människor och vi är kristna. Och vi är kallade att liksom Jesus vara människa bland människor.
Men också koppla åter till en tid då kristendomen inte var självklar. Då nya tankar formades.
– Vi lever i en föränderlig värld och kan inte följa traditionen slaviskt. Vi behöver bryta den mot vår egen tid, tänka och göra nytt men känna vår historia.
Kyrkofader Ireneus, som mottot hämtats från, inspirerar stiftets nye biskop.
Biskop electus sitter på sin sommarveranda hemma på Hammarö och ser fram emot att jobbet ska börja. Det har visserligen varit alldeles fullt upp sedan valdagen, både med att förbereda det nya och att avsluta det gamla. Men det är först efter vigningen i Uppsala domkyrka den 28 augusti som Sören på allvar börjar arbeta som biskop.
Som disputerad religionsdidaktiker och prisad pedagog är det den teologiska bildningen som intresserar honom allra mest. Han vill lägga de flesta arbetstimmarna som biskop på att leda, inspirera och samla till fortbildning på en rad olika nivåer.
Att prata kristen tro, att skriva, föreläsa och svara diskuterande på de frågor som människor ställer i vår tid, där finns utan tvekan hans stora styrka och engagemang. Förmågan att prata enkelt om det komplicerade och inspirera till önskan om att förstå mer, uppstår spontant i varje möte. Sören gillar att folkbilda.
Men det är inte där han börjar. Stiftets nya biskop har inledningsvis tackat nej till samtliga inbjudningar om att föreläsa och/eller predika, med undantag för de större kontraktssamlingarna. Han deltar varken i påvens besök i Lund eller vid hembygdens dag i Björneborg. Nejet är tydligt och konsekvent. Den närmaste tiden kommer han att ha fokus på det administrativa. Laget ska byggas.
Fyra viktiga tjänster på stiftskansliet ska tillsättas under hösten – kanslichef, kommunikationschef, chef för pastorala enheten samt rekryteringsansvarig. Stiftstyrelsens arbetsutskott, där Sören från och med september är ordförande, sköter rekryteringen.
– Det är en mångmiljoninvestering, tillsättningar är så avgörande. Där vill jag lägga ner ett omsorgsfullt arbete.
Han letar efter de där personerna som kompletterar varandra, som kan olika saker och har olika bakgrund och erfarenheter. Basen i bygget ska kännetecknas av mångfald och bredd.
– Det är lätt att välja de som är och tycker lika som en själv, men den fällan måste man som ledare akta sig noga för.
Redan under utfrågningarna var han tydlig med sin ledarfilosofi. Det är ”laget, inte jaget” som gäller. Och ingen ska jobba dygnet runt. Myten om det ensamme, starke (ofta manlige) chefen som alltid är tillgänglig är förkastlig, anser Sören. Särskilt i en organisation som värnar om äktenskap, barn och familj. Att jobba jämt är inte trovärdigt. Det gäller alla, också biskopen.
Att hålla distans till uppdraget och det egna jaget är därför den första utmaningen i nya jobbet. Och det började redan på valdagen då gratulationer och inbjudningar strömmade in. Det är så lätt att dras med och tro att man är oersättlig. Att tacka ja till allt det roliga, få bekräftelse och uppskattning.
– Men det här uppdraget handlar inte om mig. Distans är helt avgörande. Först behöver jag sätta mig in i jobbet, lära mig rutiner, vara påläst och se vad stiftet behöver. Det gäller att tänka strategiskt och att leda på ett bra sätt.
Sen, om ett år eller så, kommer tid för föreläsningar, möten och samtal.
– Nejet är bara tillfälligt. Jag kommer ut, men inte än. Jag har gott om tid.
Det ringer på biskopens nya hemliga nummer. Det är dottern. ”Hej Sara, det går bra, ni får komma till oss. Och ja, ni får låta så mycket ni vill.”
Text: HELENA SÖDERQVIST