Här kan du läsa mer om Minihopp
Maja Larsson med dottern Lovisa är två av deltagarna i Minihopp.
– Lovisa är så liten än, så hon har väl inte haft så stort behov av att träffa andra barn. Men hon trivs här, och för oss föräldrar är det extremt värdefullt att träffa andra funkisfamiljer, säger Maja.
I många möten upplever hon att det blir en hel del fokus på att Lovisa är annorlunda.
– Inget konstigt i att människor undrar. Men på Minihopp behövs inga frågor så det är värdefullt att träffa andra föräldrar som är med om samma sak. Här finns en helt annan förståelse och man behöver inte förklara, säger Maja.
Lilla Lovisa, nu 1,5 år, fick en tuff start i livet då hon utöver diagnosen Downs syndrom föddes med ett hjärtfel. Direkt efter födseln blev det akut transport med ambulanshelikopter till Akademiska sjukhuset i Uppsala där hon hamnade i respirator.
Hon svävade mellan liv och död i ungefär en vecka.
– Det var otroligt jobbiga dagar, vår lilla kämpe var så sjuk. Men efter ungefär en vecka kunde vi andas ut, det gick åt rätt håll, säger Maja.
Det var först efter att den värsta dramatiken kring Lovisas hälsotillstånd hade lugnat ner sig som Maja och hennes man började ta in att Lovisa även har Downs syndrom.
– Också det blev en stor chock och jag kände mycket rädsla och oro. Jag frågade mig sådant som, vilket liv kommer hon att få, kommer hon att kunna jobba, kommer hon att bli ensam och utstött?
Oron finns kvar men den har mildrats betydligt, berättar Maja. Grupper som den här, där både vuxna och barn i funkisfamiljer får vara i centrum, hör inte till vanligheterna i Karlstad. Och Maja tycker det är väldigt skönt att få prata om just den där oron och rädslan med andra föräldrar till barn med särskilda behov.
– Min man och jag pratar ju men för mig är det viktigt att även träffa andra i samma situation. Och alla har inte en partner att dela föräldraskapet med.
Personalgruppen i Minihopp har lång erfarenhet av att jobba med funktionsvarierade och några behärskar teckenspråk samt tecken som stöd.
– Det känns professionellt och tryggt för oss eftersom Lovisa håller på att lära sig att kommunicera via tecken.
Text: Marie Lundström Foto: Jocke Lagercrantz