Utdrag från inventeringen av begravningsplatser i Värmlands län del 1, sammanställd av Länsstyrelsen i Värmlands län 1988:5 kan man läsa om Norra kyrkogården i Karlstad:
Historia
Karlstads första kända begravningsplats låg tillsammans med kyrkbyggnaden i stadens centrala delar under flera sekler. I början av 1800- talet flyttades begravningsplatsen utanför bebyggelsen till Västra och senare Östra kyrkogårdarna. Kring sekelskiftet 1900 växte stadens befolkning snabbt och en ny begravningsplats anlades norr om staden. Uppdraget att rita den nya kyrkogården med utnyttjande av de naturliga förutsättningarna fick arkitekten Sigurd Lewerentz. Begravningsplatsen, även kallad Ruds skogskyrkogård, invigdes 1919. År 1938 uppfördes på kyrkogårdens västra del kapellkrematoriet Uppståndelsens kapell i funktionalistisk stil. På motsatta sidan i öster anlades 1964 en minneslund med träkors och stenkatafalk.
Kyrkogården har ett flertal allmänningar av skiftande utseende. De äldsta och mest karakteristiska med oansenliga gravvårdar återfinns i sydöst, där även en barnallmänning är belägen. De yngre allmänningarna har i högre grad mist sin ursprungliga prägel genom att plats har beretts för urngravar på dem sedan 1975. Större delen av de västra och östra skogspartierna upptas av urngravsområden.
1975 utvidgades begravningsplatsen norrut. Här byggdes en klockstapel på en höjd i väster och ekonomibyggnader i sydväst. Samtidigt tillbyggdes kapellkrematoriet på den gamla delen med Korsets kapell.
Beskrivning
Begravningsplatsen, som är länets största, har en oval form och är orienterad i nordsydlig riktning. Marken är kuperad och lutar på den gamla delen från en större bergsrygg i öster via en uppfylld sänka till en mindre bergsrygg i väster. På den bevarade sänkan i söder sker inga begravningar utan området är anlagt som park med damm och springbrunn. Utvidgningen i norr har likartad terräng och lutning. Även här finns ett mindre parkområde med vattenanläggning.
Hela begravningsplatsen äldre del omgärdas av en stenmur. En stenmur är också lagd längs utvidgningens östra och halva norra gräns. I västgränsen finns stängsel av olika slag till muren i norr. En lång granallé leder fram till huvudingången i söder. Kyrkogården gränsar i väster och norr till bostadsområden och i öster till ett skogsparti och allmän landsväg.
Begravningsplatsen är anlagd på mark med blandskog. Det naturliga trädbeståndet har i söder kompletterats med lind och bergtall och på utvidgningen i norr med hängbjörk och hängask. På den mittre, plana delen har björk planterats i kvarteren, som omges av manshöga häckar av formklippt gran. Samma häckslag avgränsar området från sänkan i söder och omgärdar en grupp små gravkvarter i sydväst. Pyramidklippta granar står utmed gränsen i sydväst. Övriga gravkvarter i sydväst är hägnade med oxel och lindhäckar. På utvidgningen i norr har en thujahäck planterats bakom gravraderna i sydväst och längs gångar och västgränsen står popplar. Gångvägarna är alla asfalterade och somliga breda nog för motorfordon. På den plana mittdelen av kyrkogården är gångarna raka och i övrigt anpassade till den oregelbundna topografin.
Begravningsplatsens skiftande terrängförhållande har främjat en stor variation i de skilda delarnas utformning. I bergspartierna på den gamla delen ligger urngravarna i skrevorna med en natursten eller den fasta berghällen som gravvård. På sluttningarna ligger gravraderna utan hägnande häckar med undantag av gravarna på det nämnda området i sydväst. På detta och på den östra sluttningen finns de större gravplatserna och – vårdarna. Den plana mittdelen präglas av de tolv granhäcksomgärdade kvarteren med allmänna och enskilda gravar. Utmed gångvägen mellan kapellet och minneslunden ligger rader av stora gravhällar. På en gravkulle vid kapellet står konstverket De fyra åldrarna av Jonas Fröding. Den är omgiven av stjärnformigt placerade tumbagravar. I bergssluttningen på östra delen finns en inmurad gravkammare tillhörig byggmästarna, bröderna Johan (1879-1935) och Olof (1877-1956) Wästlund. Skeppsredaren Josef Bergendorffs, den första att begravas på kyrkogården, gravkulle med hög granitkolonn belägen i sydvästra hörnet.
På den sydvästra delen av utvidgningen i norr ligger gravraderna bågformigt svängda efter terrängen. Gravstenarna är låga och enhetligt utformade. På det kuperade området i sydöst finns små fyrkantiga kvarter utöver mera fritt placerade gravplatser.
Kyrkogårdens naturliga förutsättningar har väl tillvaratagits och resulterat i varierad gestaltning på de olika delarna. Tillgången till mark har underlättat bevarandet av de olika avsnittens särprägel. De monumentala gravvårdarna återfinns på det äldre området i söder och de mindre i norr.
Väsentliga karaktärsdrag
• Medveten förening av symmetriskt rutnätmönster och fria formeringar av skogskyrkogårdskaraktär
• Gravkvarteren bildar geometriska mönster på partier av begravningsplatsen
• Markerad centralaxel på mellersta delen av begravningsplatsen
• Utformningen och placeringen av kapell, gravkammare, diverse konstverk och gravgrupperingar
• Tidstypiska och anspråkslösa utformningar på allmänningar