Börjar sin tjänst 1 april i Karlskrona-Aspö pastorat. Varmt välkommen!
Mottagningsgudstjänst för kyrkoherde Gabriel Norrgård planeras i Fredrikskyrkan söndagen den 30 maj. Mer information kommer längre fram.
Några frågor till Gabriel för att få veta lite mer om honom.
Varför valde du att bli präst?
Jag tror ju att Gud hade ett finger med i spelet. Jag var väldigt säker på att jag inte skulle bli präst. Det fanns enormt många yrkesvägar jag kunde tänka mig, men till slut var det bara prästeriet som var kvar. Det blev ett slags Guds tilltal till mig om att detta var vägen.
Att få vara präst är en enorm förmån. Att få dela glädje och sorg med människor, samtidigt som det går att peka på en tro som bär genom livet gör det enormt meningsfullt.
Vilket är ditt starkaste minne från ditt yrkesliv?
Det var i samband med tsunamin då jag begravde två tonårssystrar. Det var i den period då jag själv hade döttrar i samma ålder. Man identifierar ju sig på ett särskilt sätt med människor vars liv påminner om ens eget.
Samtidigt är det ju så att nästan varje dag innebär glädje eller sorg som sätter spår i ens liv.
Vad gör du helst en ledig dag?
Eftersom jag ofta har väldigt mycket människor omkring mig söker jag mig gärna ut i naturen tillsammans med familj, vänner och hundar. Jag skulle också väldigt gärna spela mycket mer padel än vad jag hinner.
Musik i alla dess former är också alltid viktigt. Finns tiden så har musiken alltid en plats i mitt liv.
Hur är din relation till Karlskrona?
Ärligt talat har jag ju bara varit som besökare i Karlskrona ett antal gånger. Då har jag alltid slagits av att staden är väldigt vacker. Det är något speciellt med hela miljön med skärgården. När det blev offentligt i Kalmar att jag skulle flytta var det många som sa: ”om jag skulle flytta, så vore det till Karlskrona”.
Sedan är jag ju intresserad av historia, och i de sammanhangen har jag stött på Karlskrona i olika sammanhang.
Vad tycker du är kyrkans roll i vårt samhälle?
Det är avgörande att Kyrkan är den som agerar när uppenbara orättvisor uppstår, eller människor utan anledning behandlas illa. Det handlar om att stå upp för människovärdet som egentligen handlar om alla människors unika värde.
När ingen annan ser eller förstår att människor hamnar i kläm behöver Kyrkan agera.
Finns det något du lärt dig uppskatta mer under pandemin?
Jag har insett hur extremt sociala varelser vi människor är. Egentligen orsakar pandemin något som går emot alla våra instinkter, eftersom vi är så beroende av varandra.
Därför uppskattar jag särskilt mycket relationerna med andra människor. Relationer till andra människor är ju på ett plan den djupare meningen med livet