Knut Malmar
Knut Magnus Malmar föddes den 18 mars 1851 i Strö församling i Kristianstad län. Han var näst äldste sonen till arrendatorn Nils Olsson och Maria Malm. När Maria dog – 33 år gammal – i sviterna av en förlossning utvandrade Nils till Amerika och de åtta sönerna skrevs på Strö socken. Det verkar dock som om fadern försörjde sina söner och med åren reste några av bröderna efter sin pappa.
Knut studerade juridik i Lund och år 1881 flyttade han till Växjö. Där blev han vice häradshövding och vice auditör vid Kungliga Kronobergs regemente. Sedan blev han auditör under översten (och senare generalmajoren) Klas Hjalmar Kreüger.
År 1882 kandiderade Knut Malmar till borgmästare i Karlshamn. I valet deltog 15 personer och Malmer hamnade på tredje plats. När borgmästare Leth avled under en resa till en kurort i Hamburg, valdes Malmar – den 29 oktober 1886 – till stadens borgmästare. Här hade han en årslön på 5500 kronor, vilket var mycket pengar. Malmar fick med tiden en stark position i stadens förvaltning. Han var ordförande i både magistrat och drätselkammaren (vilket han var ensam om i Sverige), samt i byggnadsnämnden. Det beskrivs att Malmar ofta deltog i debatterna i stadsfullmäktiges sammanträden, särskilt när det handlade om järnvägsfrågor. I februari 1889 ropade stadens representanter in Västra Blekinges järnvägar på exekutiv auktion. Då beslöt stadsfullmäktige att järnvägen skulle förvaltas av en grupp på fem personer och Malmar var en av dem.
Den 14 januari 1887 gifte sig Malmar med häradshövdingedottern Ida Hildegard Sofia Hasselrot och tillsammans fick de barnen Uno, Karl Folke och Vera Hildegard Maria. Familjen bodde på gården nr 392 där de hyrde av handlaren Carl Söderlund.
Endast 45 år gammal avled Knut Malmar den 23 maj 1896 av en blodpropp. Han begravdes på Hvilans kyrkogård fyra dagar senare. Samma höst flyttade Ida till Stockholm där hon bodde fram till sin död 1937. Tillsammans med Knut och Ida ligger sönerna Uno och Folke, samt Folkes hustru Gertrud Malmar (född Dannenberg) i grav 20 i kvarteret Job.
Material hämtat:
Församlingsblad 2013:5 (Örjan Werkström)