SVEN-ERIK ASPEKLEV
Källor: Kerstin Kärnekull
www.rockelsta.se
Tidningen Kalmar, 1894
Tidningen för Wenersborgs stad och län, 1883
Historiens vingslag och spännande personer och händelser kommer helt plötsligt väldigt nära. Gravstenen som jag passerat förbi hur många gånger som helst fick helt plötsligt liv. På Hvilans kyrkogård finns flera tusen gravstenar. Tanken svindlar.
Marys syster Carin von Kantzow var redan gift då hon en februaridag 1920 träffade, och förälskade sig i, en på Svensk Lufttrafik AB då nyanställd före detta tysk stridspilot. Pilotens namn var Herman Göring. Deras förälskelse orsakade stor skandal i societeten och Carin och Herman flyttade redan efter ett par månader till Tyskaland och bosatte sig i München. Den i hela Tyskland kände krigshjälten deltog redan 1922 i ett Nazi-möte och blev snabbt ett av nazismens stora affischnamn. Goebbels massiva propagandaapparat exploaterade paret som for riket runt och värvade medlemmar. Carin blev mycket snart Nazi-Tysklands ”first lady”. Hon slapp dock uppleva trettiotalets förföljelser då hon 1931 avled i hjärtsvikt.
Ivar Fock var kusin med överste Carl Alexander Fock som var chef för Hälsinge regemente. CA Fock hade fyra döttrar varav två av dem har en spännande historia. Mary Fock gifte sig med greve Eric von Rosen, herre till Rockelsta slott i Södermanland. Mary von Rosen är utan tvivel en av de kvinnor som betytt mest för SSB (Societas Sanctae Birgittae), en sammanslutning av män och kvinnor inom Svenska kyrkan, som i vördnad för den heliga Birgitta och i likhet med henne vill tjäna den heliga, allmänneliga och apostoliska kyrkan i Sverige. Mary von Rosen kom att räknas till en av stiftarna till SSB och var första moder Superior.
Ivar Fock föddes i januari 1856 och avled 1926. I tidningsurklipp från 1883 års Tidningen för Wenersborgs stad och län, kan vi läsa att Ivar Fock var biträdande ingenjör till ”chief engeneer” Sigge Storckenfeldt vid byggandet av järnvägen mellan Victoria och Corpus Christi i Texas, USA. Tidningsartikeln målar upp en bild av ett arbete under svåra förhållanden genom prärier och ödemark där jättekaktusar och taggiga buskar bjöd på stora svårigheter. De båda unga svenska ingenjörerna levde under långa tider rent lägerliv. Tidningen skriver: ”Inga svenske arbetare hafva funnits vid jernvägsarbetena i Texas och nästan inga andra européer med undantag af italienare. Klimatet är för svårt dertill, i anseende till hettan, som förlidet års sommar varierade mellan 34 och 42 gr. Celsius”.
Ibland uppenbarar sig dessa historier och personer av små tillfälligheter. Ett samtal med någon gravrättsinnehavare som kan berätta några episoder ur någon sedan länge avliden persons liv. Friherre Ivar Fock är en sådan person. Han finns gravsatt på gravplats nr. 77 i kvarteret Abraham. Gravstenen är kraftigt överbevuxen med mossa så det är med stor svårighet man kan utläsa hans namn på gravstenen. Vem var då friherre Ivar Fock? Gravstenen ger inte mycket information, inte heller gravboken. En släkting, Kerstin Kärnekull, kan berätta en del.
En vandring på en kyrkogård ger väldigt många intryck. Lugnet och friden, konstnärliga utsmyckningar och vackra gravvårdar. En del gravar är exemplariskt skötta, andra har inte blivit ompysslade på långa tider. Gravstenar som är så överbeväxta av lav och mossa att det inte går att läsa vilka som är gravsatta i graven. Samtidigt som dessa gravstenar känns som ett naturligt och anonymt inslag på kyrkogården så kan man inte låta bli att fråga sig vilken eller vilka historier dessa gravstenar döljer. Vilka livsöden döljer sig bakom mossan och laven?