Svindlande tankar om tid
Den lille pojken pockar på mammas uppmärksamhet och ber henne komma. Jag kommer strax - svarar mamma, som står i köket och rör i grytorna. Men hon kommer inte, och då ropar pojken på mamma igen. Kommer om en stund - blir svaret då. När pojken för tredje gången bönfaller mamma att komma svarar hon än en gång: Ja, jag kommer strax! Pojken väntar och väntar, men mamma dyker inte upp nu heller och då brister hans tålamod och han stegar ut i köket och frågar helt resolut: Mamma, hur länge är två straxar och en stund? Ja, den frågan är allt riktigt klurig, och den får mig minsann att tänka till – för visst är situationen lite spännande? Ur den lille pojkens perspektiv upplevs väntetiden här säkert som en oändlig tid, medan samma tid för mamman bara känns som några minuter. Så vad är egentligen tid?
Under mitt yrkesverksamma liv arbetade jag under många år i olika projekt tillsammans med en kär kollega från Blekinge. Vi gick, med liv och lust, in i våra gemensamma arbetsuppgifter och vi tyckte verkligen att det var roligt och stimulerande. Men, ack, vad tid det gick åt till projekten - tid som var svår att planera in i vårt ordinarie arbete! Bodil Jönsson (fysiker och forskare m.m.) och hennes intressanta bok ”Tio tankar om tid” fick ge oss lite vägledning, ge oss nya fräscha idéer och hjälpa oss att stanna upp och tänka till hur vi skulle planera vår tid. Ja, ibland är minsann det bästa sättet att dra i nödbromsen och liksom försöka ”stanna tiden” ett litet slag. Men stopp - protesterar du säkert nu– tiden går väl inte att stanna? Nej, den rullar naturligtvis envetet på! Som Björn & Benny uttrycker det i en av sina fina sånger:
Ticka, ticka väckarklocka
Allt är stilla
Jorden den snurrar och tiden går
Ticka, ticka väckarklocka
Dröm min lilla
Drömmar om sorglösa barnaår
Jorden den snurrar och tiden går…….
Ja visst snurrar jorden och visst går tiden utan minsta lilla uppehåll!
Det klart tänkvärda och bevingade uttrycket ”Allt har sin tid” har sitt ursprung i Predikarens tredje kapitel: Det finns tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse - en tid för död, en tid att plantera - en tid att rycka upp, en tid att sörja - en tid att dansa, en tid att ta i famn – en tid att avstå från famntag, en tid att spara – en tid att kasta, en tid att tiga – en tid att tala, en tid för krig – en tid för fred, för att nämna några. Av Bibelns ord framgår, att det finns tid för allt. Men, även om Gud förvisso ger oss tid till allt – hur definierar vi tid? Och hur ska vi hantera den tid vi har? Är tid det vi mäter med en klocka?
Ordet tid är en synonym till tidsrymd/tidperiod. Enligt Ordguru.se, så kan tiden bland annat beskrivas som ”det som förhindrar allt från att inträffa samtidigt” och ”tillfälle då tiden är inne att göra något”. Inte enkelt minsann! Naturligtvis finns det en rent vetenskaplig förklaring – men Einsteins relativitetsteori och andra spännande vetenskapliga teser ger näppeligen heller något enkelt svar. Bodil Jönssons hypotes är att vi bör koncentrera oss på två sorters tid och försöka se skillnaden mellan dem, nämligen: personlig tid (upplevd tid) och klocktid (atomär/odelbar tid) - två tider som vi uppfattar på helt olika sätt. Den personliga tiden - den mänskliga tiden - är vår egen upplevelse och den kan vi egentligen inte dela med någon annan. Men klocktiden – den faktiska tiden - är en tidsangivelse som vi delar med varandra. Vår vardag är i normala fall, oftast fylld med variationer – händelser, människor och platser cirkulerar. Och olika aktiviteter och speciella händelser i livet kräver olika tid och energi. En annorlunda händelse i närtid, som har påverkat oss alla, är ju pandemin. Vi kunde, under en längre period, inte använda vår tid på det sätt som vi själva ville på grund av ett antal begränsningar. Då kunde det ibland, för många av oss, kännas som om den personliga tiden gick ytterst långsamt! Klocktiden, däremot, den är ju alltid densamma. Knepigt, eller hur? Bodil Jönsson skriver: Visserligen kan fysiker bättre än andra redogöra för hur en sekund är definierad och vad femton minuter är, men det hjälper föga när jag för mig själv och med mig själv som måttstock ska beskriva hur länge en kvart eller en sekund varar. Verkligen en spännande reflektion! Ja, hur länge varar då en minut eller en sekund? Den svenske prästen, kompositören och psalmdiktaren Tore Littmarck (1921-2007) beskriver sekunden som en del av evigheten, mycket ödmjukt och trösterikt, i sommarpsalm 752 ”Över berg och dal” (Den svenska psalmboken):
Minns att var sekund
är en liten stund
av evigheten hos Gud,
och när dagen lång
du hör fåglars sång,
hör du himmelens egna ljud.
Så lev Guds nu.
Av Guds nåd får du
ta mot var stund ur hans hand.
Och när dagen lång
du hör fåglars sång,
hör du himmelens egna ljud
Tid återkommer på flera ställen i Bibeln, men i helt olika sammanhang och med olika innebörd, som exempelvis:
· I andra brevet till Timotheos, kap. 4:2 uppmanar Paulus: förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja – tålmodigt och med ständig undervisning”. Och det bevingade uttrycket ”I tid och otid”, med betydelsen jämt och ständigt/ideligen, det använder vi flitigt - kanske i tid och otid!
· ”I tidens fullbordan” är ett annat bevingat uttryck, som återfinns på flera ställen i Nya testamentets gamla översättning. Så skriver Lukas i kap. 1:57 när Elisabeth står i begrepp att föda sin son Johannes: Så wardt för Elisabeth tiden fullbordad, att hon skulle föda; och hon födde en son.
Och i Lukas kap. 2:6 läser vi om Maria och om Jesus födelse i Betlehem: Men det begaf sig, att medan de woro der, wordo dagarne fullbordade, att hon skulle föda. Uttrycken ”i tidens fullbordan” och ”wordo dagarne fullbordade” har i vår nuvarande bibelöversättning ersatts med ”var tiden inne”.
Det sägs att tid är pengar och när agendan är full då jagar vi tid – två påståenden som gör mig lite konfunderad. Kanske är det i stället tvärtom – att det är klockan som jagar oss!? Detta belyser prästen och psalmförfattaren Per Harling så skönt i psalm 827 (Psalmer i 2000-talet) – tänkvärda ord som stillar och ger tiden ytterligare dimensioner:
Vad är det för fel på tiden som aldrig tycks räcka till?
Vad är det för liv, vad är det för tid som för oss dit vi inte vill?
Så kommer du mitt i tiden och talar om evighet
det eviga nu, det nu som är du långt, mer än vi anar och vet.
Vad är det för fel på tiden som bränner ut mänskans själ?
Vi drivs av dess slag, vi följer dess lag och mänskan blir människans träl.
Jag ser att min tid är mogen, en tid som får liv i dig,
att nu är den tid för stillhet och frid som finns mitt i tiden i mig.
Vad säger att tid är pengar, att tiden är ständigt kort?
Vem hetsar och styr i snabbhet som flyr och mäter med framgångens mått?
Bli stilla, min själ i stormen som tjärnen i skogens ro.
I stillheten sker att djupen jag ser och själen kan bottna i tro.
Ja, vad är det för fel på tiden? Och varför är det ofta så svårt att få den att räcka till? Och varför kan den ibland kännas så outhärdligt lång? Och vad säger att tid är pengar? Svåra frågor minsann! Dock började människan att mäta tid för cirka 5000 år sedan och den första klockan var soluret. Den klocktiden var ett lugnt och fint återgivande av solens gång på himlen - från ett mänskligt perspektiv sett. På 1200-talet började sedan mekaniska klockor att utformas, som i första hand användes för att kunna hålla ordning på till exempel bönetider och arbetstider. Med dagens digitala ur har vi däremot troligen frångått den naturliga tidens gång litegrann, för att i stället låta oss just jagas av klockan!
Tillbaka till den personliga tiden - den påverkas inte, som tidigare sagts, av klockan utan den är individuell och påverkas i stället av den situation vi befinner oss i. En liten stund kan just därför, för någon, upplevas som en oändligt lång tid, men för någon annan som bara några minuter. Samma klocktid för alla - men ändå helt olika upplevelsetid. Så mäktigt! Visst känns det nära nog omöjligt att, på ett enkelt sätt, definiera vad tid är?
Hmmm……så den lille pojkens initiala fråga – ja, den hänger fortfarande obesvarad kvar i luften: För hur länge är egentligen två straxar och en stund!? Det känns verkligen helt omöjligt att hitta ett bra svar på den frågan. Så jag tillåter mig i stället att återkoppla till Littmarcks psalm ovan och lutar mig förtröstansfullt mot orden: Minns att var sekund är en liten stund av evigheten hos Gud. Det känns ändå väldigt tryggt!
Britten Robertsson
