Med tanke på platsen som teatern utspelar sig på vore det kanske på sin plats att börja med stenhuggerifabrikör Magnus Dahllöf, och hans hustru Bertha Sofia Wennemo. Magnus var född i Naglum nära Trollhättan och Sofia i Fide på Gotland. Men de tu träffades troligtvis i Amerika någon gång mellan 1868 och 1870. Sofia reste nämligen över 1868 som 24-åring, vilket inte var ovanligt att unga, ogifta män och kvinnor börjat göra vid denna tid. Dels hade biljetterna börjat bli billigare än tidigare och dels gav tidigare emigrerade släktingar ungdomarna möjlighet att komma över och starta en ny tillvaro. Redan 1870 torde Bertha Sofia och Magnus ha varit gifta, för då fick de en son. Förmodligen har kärleken slagit ner i de båda med övertygande kraft.
Någon gång i mitten av 1870-talet flyttade de emellertid ifrån Omaha City och Amerika, via Visby, till Kalmar. Kanske drabbades de av hemlängtan. Man vet inte, men det är inte alls osannolikt med tanke på att det oftast var lättare att starta affärsverksamhet i Amerika än i Sverige. Men 1877 hade Magnus i alla fall köpt det gamla lasarettet vid Södra vägen där han inrättade ett stenhuggeri i det gamla bårhuset. Hans stenhuggeri skapade flera av Södra kyrkogårdens äldre gravvårdar med utseenden och stilar som kunde variera betydligt.
Till exempel var det modernt vid den här tiden att dra inspiration från äldre historiska perioder (såsom nyklassicism & nygotik) men också romantiken påverkade utseendet på gravvårdarna genom sin betoning på naturen, t ex i form av en avhuggen trädstam (sk ”avbrutet liv”). De nyklassicistiska vårdarna fick ofta vara blankslipade med slipade dekorer i form av duvor, brinnande oljelampor, släckta facklor och kransar mm. Svart granit var det vanligaste materialet i dessa gravvårdar men det förekom också sand- och kalksten.
När Magnus och Sofias stenhuggare skapade nygotiska gravvårdar formade de stenar som ofta var spetsiga i toppen, med kors eller fyr- och treklöverliknande ”fyr-” och ”trepass” på.
1881 skedde två betydelsefulla händelser i familjen Dahllöfs liv: Det ena var att man fick ett barn till, en son man döpte till Ernst Johan Henrik. Den andra var att de flyttade till sitt nya hem på Södra vägen. Ett hem som fick namnet Sofiedahl efter Sofia.
Även om Sofia och Magnus kanske en gång reste hem till Sverige av hemlängtan, tycks den äldste sonen Hugo ha hyst hemlängtan - eller månne äventyrslust - till det Amerika han lämnade som sjuåring. Dit reste han nämligen åter som 19-åring, 1889.
Text: Anna Baum