Flyktingar befrias och transporteras via Lübeck till Kalmar
När de allierade 1945 befriade fångarna i Nazitysklands koncentrations- och förintelseläger tog Sverige emot nästan 10.000 människor.
Till Kalmar kom 300 från ett brittiskt uppsamlingsläger i Lübeck. Resan gick med de Vita bussarna och den Vita båten lasarettsfartyget ”Prins Carl”.
Den vita båten- Prins Carl, ett flytande sjukhus
Den första resan: Den 1 juli 1945 anlände de första flyktingarna till hamnen i Kalmar. Med den första resan kom 68 patienter, 7 män och 61 kvinnor, en flykting dog på resan.
Deras ursprungsländer var Polen, Rumänien, Italien och Jugoslavien.
Den andra resan:
Den 8 juli kom Prins Carl för andra gången resan till Kalmar och ombord fanns 62 förre detta fångar, 37 kvinnor och 25 män av många olika nationaliteter. Två hade dött på resan och en dog strax efter ankomsten. På Kalmar länsmuseum finns bilder från när båten kom till Kalmar den 8 juli. Fotografen hette Walter Olsson och han fotograferade även senare när spelade schack, lekte och läste tidningar.
Den tredje resan:
Den 15 juli kom 10 förre detta fångar med polsk nationalitet, 4 ungrare, 3 jugoslaver, 2 rumäner och en statslös.
Den fjärde resan:
Tisdagen den 17 juli lämnar skeppet Prins Carl för sista gången Travemünde med 180 patienter ombord och ankommer till Kalmar den 18 juli.
Det blev totalt 4 resor där Prins Carl hämtade svårt sjuka, befriade fångar till Kalmar.
De som var svårast sjuka stannade i Kalmar, övriga fortsatte till Norrköping.
De flesta hade varit i Bergen- Belsen eller i Auschwitz. Den 10 augusti skickades 15 flyktingar till ett konvalescensläger i Stockholmstrakten, senare skickades ett 50-tal vidare.
Sjukvård för flyktingarna i Kalmar
De svårt medtagna flyktingarna, inhystes på Söderportskolan nära Kalmar slott. De som bedömdes ha tyfus eller TBC inkvarterades på Epidemisjukhuset på Lindö, norr om Kalmars centrum, på en liten ö. Flera av de överlevande från koncentrationslägren och arbetslägren var så sjuka, utmärglade efter lång tid av svält och svårt traumatiserade att de avled efter en kort tid i Sverige.
Totalt avled ett femtiotal.
Sjukhusen avvecklades successivt 1947-1948.
Många överlevare emigrerade senare, t ex till Amerika.
Den judiska församlingen ska ha bildat en mottagningskommitté för mottagandet av flyktingarna. De flesta av de judiska offren gravsattes på den judiska begravningsplatsen i Kalmar, då kallad Mosaiska kyrkogården. Där finns en minnessten och en personlig gravsten för varje offer. Varje år hedras de på förintelsens dag den 27 januari (samma dag som Auschwitz- Birkenau befriades).
