Musik i Kalmar domkyrka vårvintern 2021

En kantat för fastlagssöndagen 2021, inspelad i Kalmar domkyrka.

Dietrich Buxtehude (1637—1707): Sicut Moses exaltavit serpentem in deserto (BuxWV 97)

Text:
Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.
Johannesevangeliet 3:14–15

***

Då Israels folk gjorde sin långa ökenvandring syndade de, och Gud sände giftormar som en varning och ett straff. Mose bad Gud om nåd och fick i uppdrag att göra en kopparorm och sätta den på en hög käpp. När den bitne betraktade kopparormen försvann förgiftningen.
När Jesus samtalade med rådmannen Nikodemus använde han denna bild för sitt eget uppdrag att dö för mänsklighetens synder. Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.

Medverkande:
Helena Ek – sopran
Gabriel Bania & Elin Gabrielsson – violin
Jonas Nordberg – teorb
Mattias Frostenson – violone
Jan H Börjesson – orgel

Inspelning och redigering: Scenteknik Kalmar
I samarbete med Sensus studieförbund, Östra Götaland

En barockkantat från Kalmar domkyrka för kyndelsmäss, inspelad i januari 2021.

Dietrich Buxtehude (1637–1707): Herr, nun lässt du deinen Diener (BuxWv 37) -- text: Lukasevangeliet 2:29–32

I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Den heliga Anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. När Josef och Maria kom in i templet med barnet Jesus tog han honom i famnen och prisade Gud med orden:

Herre, nu låter du din tjänare gå hem,
i frid, som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen
som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel.
(översättning: Bibel 2000)

Medverkande:
Johan Christensson, tenor
Gabriel Bania och Elin Gabrielsson, violin
Jonas Nordberg, teorb
Mattias Frostenson, violone
Jan H Börjesson, orgel

Inspelning och redigering: Scenteknik Kalmar
I samarbete med Sensus studieförbund, Östra Götaland

Preludium och fuga a 5 voci är ett nyfunnet verk av tonsättaren Karin Höjer.

Karin Höjer föddes den 4 september 1866 som dotter till arkitekten Gustaf Emil Höjer och hans hustru Freja Höjer. Eftersom hon var blind från födseln lärde sig far och dotter punktskrift tillsammans. Han översatte därefter all hennes studielitteratur till punktskrift för att underlätta hennes studiegång. Hon visade tidigt musikaliska anlag och tog pianolektioner från åtta års ålder. Under somrarna hos sin morfar, som var kontraktsprost i Häverö utanför Norrtälje, fick hon lov att spela på orgeln i kyrkan. Från tolv års ålder fick hon också ibland spela på gudstjänsterna. Då hon var 14 år började hon studera vid blindinstitutet i Stockholm. Vid sidan av de vanliga skolämnena fick hon även sångundervisning samt lektioner i harmonilära och kontrapunkt av institutets musiklärare, den likaledes blinde tonsättaren Carl Lundell.
Då Karin Höjer var 17 år ville hon söka in till Musikaliska akademiens orgelklass men fick beskedet att styrelsen beslutat att inte längre ta in blinda elever. Emellertid gjordes ett undantag, och hon påbörjade sina studier år 1883. Vid inträdesprovet spelade hon en Sonat i Ess-dur av Hummel för piano samt ett Preludium av Bach för orgel. August Lagergren blev hennes orgellärare, och hon tog sin organistexamen år 1886 varefter följde kantorsexamen 1887 och musiklärarexamen år 1889. De sista åren studerade hon även kontrapunkt och komposition för Joseph Dente. Studierna förlöpte mycket väl och hon fick höga betyg samt förärades såväl konservatoriets som Bergs jetoner.
År 1892 fick Karin Höjer tjänst som organist i Nya kyrkan, eller Swedenborgskyrkan, där hon kom att stanna i många år. Hon blev där en musikalisk centralgestalt och var mycket aktiv i dess psalmbokskommitté. Hon komponerade omkring 40 koraler till denna psalmbok.

Karin Höjer gifte sig 1919 med Harald Thilander, också han blind och i princip döv samt med en missbildad högerhand. Tillsammans startade de ett berömt tryckeri för punktskrift. Det kom att bli världsledande vid tiden efter första världskriget. Makarna studerade också hängivet det konstruerade språket esperanto. Karin Höjer avled den 13 oktober 1927.

På Musik- och teaterbibliotekets hemsida finns dess gamla kortkatalog scannad. Det rör sig om tiotusentals verk eller mer. Av en slump råkade jag få syn på kortet för Karin Höjers Preludium och Fuga a 5 voci då jag sökte efter något helt annat. Eftersom namnet var helt obekant för mig antecknade jag verket och började göra efterforskningar i litteraturen och på nätet. Det var först mycket svårt att hitta några uppgifter om henne och hon föreföll vara en i det närmaste helt bortglömd tonsättare. De biografiska uppgifterna fann jag efter mycket letande i ett reportage om henne i ett nummer av tidningen Idun från 1902. Där nämns att hon även komponerat sånger och fått dessa publicerade, men trots efterforskningar har jag förutom detta orgelverk endast funnit en opublicerad femstämmig Canon för kör. Orgelstycket komponerades år 1888 under studietiden hos Dente. Formmässigt är det säkert och mycket välkomponerat. Stämföringen är självklar och elegant, och man märker att hon var en god kontrapunktiker. Förslagsvis kan man spela preludiet på en stor och bred 8’-klang medan fugan med fördel kan framföras med en svenskromantisk tuttiklang efter tidens sed att spela fugor på fullt verk. Den orgeltyp som representeras av Per Larsson Åkerman är sannolikt det rätta klangmediet för hennes verk.

Jan H Börjesson

Emil Sjögren (1853--1918): Sorgmarsch i g-moll
Inspelad i Kalmar domkyrka i januari 2021
Jan H Börjesson, orgel
Inspelning och redigering: Scenteknik Kalmar