Kyrkan är invigd till Jesu moder och kallas även S:ta Maria kyrka. Den ligger tryggt, med kyrkogårdsmur utmed landsvägen, i den lilla byn Hemmesdynge. Det är den i mått och proportioner mest ursprungliga medeltidskyrkan i församlingen. Den har en harmonisk form och avslutas vackert med tornet i väster.
Korets två valv är från 1100-talet. På 1400-talet slogs ytterligare två valv över långskeppet, något bredare, och vid 1800-talets mitt ett tredje valv och tornet. Att koret bevarades kan vi tacka domkyrkoarkitekten Brunius för, i det han upplyste sockenstämman om dess märkvärdighet.
Dopfunten är från 1100-talet. När man på 1600-talet slutade att sänka ned hela barnet vid dopet inköptes mässingsfatet som ligger ovanpå funten.
Vid tillbyggnaden på 1850-talet gjordes en genomgripande renovering, och mycket av det gamla försvann eller byttes ut. Efter svåra diskussioner i sockenstämman byttes alla gamla fönster mot nya, större, och vid omputsningen av kyrkan försvann samtidigt de medeltida valvmålningarna. Altartavla, kyrkkronor, predikstol och orgel är från 1800-talet.
Kyrkogården innehåller många gamla och vackra gravstenar. Mest märklig är den som beskriver hur Mätta Larsdotter sju dagar efter sin död framfödde en död son, till dubbel sorg för maken och fadern.
I samband med enskiftet flyttades prästgården ut från byn. Kyrkoherden, Johan Hindbeck, lät bygga den nya prästgården och anlade en märklig park utformad efter grundplanen till domkyrkan i Lund. Parken, nu privat, fick ett nyplanterat träd för var och en av årets dagar. I en av de forna prästgårdsflyglarna finns idag ett hembygdsmuseum.
Vapenhus.
I vapenhuset lade man av sig vapnen, innan man gick in i kyrkorummet. Vapenhuset är vanligtvis placerat i väster, ibland påbyggt med ett torn.