– Den inre och den yttre vandringen går hand i hand i det kristna pilgrimskapet. Ytterst bär vi den heliga platsen inom oss, det fördolda livet med Kristus och Gud. Samtidigt är det ingen annanstans än i den verkliga världen som vi kan växa och mogna i vår tro, säger Peter Halldorf, författare, tidigare Pingstpastor, redaktör för tidskriften Pilgrim och knuten till Ekumeniska kommuniteten vid Bjära-Säby utanför Linköping.
Han var huvudtalare och predikade vid pilgrimsfesten på Vidablick, som trots kylan och ett regn som hängde i luften, samlade ett par hundra personer.
Dit hade merparten av deltagarna tagit sig via fem olika pilgrimsleder, varav en på cykel.
Vandrade fem olika leder
– Att få pilgrimsvandra betyder mycket för mig. Jag tänker på Jesus som var ute och vandrade och mötte människor, säger Inga Jonasson, som tillsammans med maken Björn ledde en stor grupp, där en del startat vid Immanuelskyrkan i Jönköping, under ledning av Daniel Wramhult, medan resten anslöt vid ett stopp vid Ceciliakyrkan på Strandängen för vidare vandring via Trånghalla till Vidablick.
För deltagarna var det valfritt att vandra i tystnad eller samtal, men hela tiden med pilgrimens sju ledord i medvetandet: Delande, andlighet, långsamhet, bekymmerslöshet, tystnad, enkelhet och frihet.
Från Habo, via Fiskebäck, kom en grupp under ledning av Emelie Wettermark och Roland Eckerby, där de som startat i Habo hade avverkat en mil.
Gick från Habo och Fiskebäck
– Vi var 15 som började i Habo, sedan anslöt ungefär lika många i Fiskebäck. Det var fyra grader när vi började gå…säger hon.
Den som ville ha en kort vandring kunde istället haka på Cristina Virdung på en slinga på 1,5 kilometer runt Vidablick.
– Det är intressant med pilgrimsvandring och det ger en fin gemenskap, även om man går i tystnad, tyckte någon i gruppen.
– Man brukar säga att man kan sova på saken, om man inte kan bestämma sig. Men jag brukar också säga att ”man kan vandra på saken”, förklarar Cristina Virdung.
Pilgrimsfesten är ett samarrangemang mellan KFUM, kyrkorna i Bankeryd och Habo och Jönköpings kristna samarbetsråd.
Vid infarten till Vidablick stod Agne Josefsson och tog emot, samordnare för pilgrimsfesten tillsammans med Ola Friberg i KFUM, och mångårig präst i Svenska kyrkan.
Utmed Norra S:t Sigfridsleden
– Vi ville göra något inom pilgrimsvandring och Vidablick passar fint då den ligger utmed Norra S:t Sigfridsleden. Första året räknade vi med kanske 35, det kom 235, säger han.
Med 50 års erfarenhet som präst och med bakgrund som Skara stifts första pilgrimspräst är han mycket glad över det växande intresset för pilgrimsvandringar.
– Detta är fantastiskt att se. Det finns människor som inte är intresserade av att gå på gudstjänst eller samlingar, men vandringar är okej. Sedan kan de fråga mig vad det var för fint jag läste. Psaltaren svarar ja. Ojdå, säger de, och några år sedan kan jag möta en person som gudstjänstvärd. Det händer något med knoppen och kroppen när man vandrar och Jesus satt aldrig stilla, han var alltid ute och vandrare, säger Agne Josefsson.
”Ett sätt att lyfta fram kyrkans karaktär”
Peter Halldorf håller med.
– En pilgrimsdag är ett sätt att lyfta fram kyrkans karaktär, att kyrkan hela tiden måste befinna sig i ett vardande på väg. Om kyrkan mister sin pilgrimskaraktär blir den bara en institution, menar han.
Han konstaterar att det pilgrimsvandringar har fått en renässans.
– Vandringarna är ett sätt att få omorientera sig, få reflektera över sitt liv och att få ställa de viktiga existentiella och andliga frågorna, konstaterar Peter Halldorf.
Reportage: Mikael Bergström