Om Österängskyrkan

När arkitekten Johannes Olivegren ritade Österängskyrkan var det efter devisen att en kyrkobyggnad bör utstråla ”ungdom, djärvhet och glädje, men också allvar, tillförsikt och tro.”

56 år efter att den invigdes första advent 1961 står kyrkan där fortfarande mitt i Österängsområdet. Inte längre lika ung, men fortsatt djärv till sin arkitektur med uppgift att hysa både glädje och allvar.

Österängskyrkan blev på 60-talet i många avseenden modell för ett distriktsarbete inriktat på unga familjer i  ett sovstadsområde. Här inrättades så kallade äktenskapsskolor till vilka nyförlovade och unga äkta makar inbjöds, föräldraklasser i söndagsskolan för medföljande föräldrar där samtal fördes om kristen tro och kristet liv etc.

Från början var kyrkans utsmyckning sparsam. Altaret pryds av ett krucifix i brons och dessutom lägger man märke till de  små men strategiskt utplacerade glasfönstren av Raudi Fischer.  I församlingslokalerna finns en bildvävnad av Inga-Mi Vannérus-Rydgran. Under senare år har en bildvävnad av konstnären Mary Moeschlin tillkommit. Den hänger på korsväggen bakom altaret.

2003 startade kyrkan en musikskola. Musikskolan i sin nuvarande form lades ner 2017, men musikundervisningen har fortsatt, men på annat sätt. Idag är den ett sätt i arbetet med integration.