Ett stort skepp

Kyrkan liknas ibland vid ett stort skepp som seglar över livets hav. När vi blir döpta blir vi upplockade på detta skepp. Kapten är Jesus Kristus, han vet vart vi ska och kan föra båten rätt. När det är soligt väder kan vi njuta uppe på däck. När stormen kommer – vilket ibland händer i våra liv – kan vi ändå veta att vi är trygga ombord på båten. Vår uppgift är att hålla oss kvar ombord och leva nära kaptenen. En dag, när vårt liv nått sitt slut, blir vi avsläppta vid vår himmelska hemmahamn.

Trygghet i Guds händer

I bävan inför en okänd framtid kan vi i dopet få överlämna det barn vi fått i Guds händer. Den som inte blivit döpt som barn kan också längta efter denna trygghet. Det är aldrig för sent. Man kan inte bli för gammal för att döpas.
I dopet blir vi burna till Gud. Så är det oavsett om någon fysiskt bär oss till dopfunten eller om vi går dit på egna ben. Mängden vatten är inte avgörande, tre kupade händer räcker såväl för stora som för små – eller ett fuktat pekfinger för den som är riktigt, riktigt liten. I dopet får vi en ny familj. Gud blir vår far, Jesus blir vår bror och alla andra döpta blir våra bröder och systrar.

Dopdräkt, ceremoni och fadder

Den vita dräkten många bär i samband med sitt dop är en påminnelse om att vi i dopet blir iklädda Jesu liv. Våra egna framgångar eller misslyckanden spelar mindre roll. Det är Gud som handlar i dopet, jag får ta emot det han vill ge. Församlingen har dopdräkter att låna ut för både stora och små.
Dopet kan ske i samband med någon av våra ordinarie gudstjänster eller som en enskild gudstjänst. Det kan vara en festdag med hela släkten eller en enkel samling med bara några få. I samband med dopet tänder vi ett dopljus. Det är en påminnelse om Jesus som sa: Jag är världens ljus, den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. Vägen efter dopet kan även i fortsättning var svår men i dopet får vi en följeslagare som kan bära oss när livet blir tufft.

I samband med dopet kan några få äran att bli faddrar. Det är ett hedersamt uppdrag! Genom att vara en förbild och en förebedjare kan man tillsammans med församlingen leda den döpte på trons väg genom livet. För att vara fadder behöver man själv vara döpt.
Dopet är en av de största gåvor vi kan ta emot. Det gäller såväl oss själva som våra barn. Är du intresserad? Ta kontakt med oss så bokar vi en tid för fest!