Kulturhistorisk inventering av gravvårdar - Överjärna kyrkogård 2020
TEXT & FOTO: Gunhild Eriksdotter (där inget annat anges)
INLEDNING OCH TEXTREDIGERING: Linnéa Malmborg
Publicerad i Kyrkobladet nr 2 2021
MÅLARMÄSTARE, trädgårdsmästare, kyrkoherde. Namnen och titlarna på gravvårdarna studsar mot näthinnan då jag spatserar genom den äldre delen av Överjärna kyrkogård. Ålderdomliga titlar och bortglömda namn. Människor som en gång levt och verkat i denna bygd. Bildat familj, arbetat, upplevt glädje och sorg. Alla tillhör de vår gemensamma historia och är värda att minnas. Bland dessa monument och minnen från forna tider har arkeolog Gunhild Eriksdotter i månader gått runt med penna och block för att dokumentera de flesta av kyrkogårdens gravvårdar. Allt för att sammanställa hela kyrkogården i en kulturhistorisk inventering, så att gravvårdarna kan tas om hand på bästa sätt. Hennes paroll är att gravvårdarna rymmer berättelser som ingår i det kyrkliga kulturarvet. Nästa och nästnästa generation ska genom gravvårdarna också kunna minnas dem som gått före.
ÖVERJÄRNA KYRKOGÅRD – EN KORT HISTORIK
Överjärna kyrka ligger mitt i samhället intill den gamla landsvägen med milsvid utsikt över odlingsmark i söder. Kyrkogården har utvidgats i flera omgångar de senaste seklerna. Den gamla delen, som bör ha medeltida ursprung, är emellertid fortfarande förnimbar genom bogårdsmurar, äldre gångsystem och trädplanteringar. Vi vet mycket lite om kyrkogårdens äldre utformning, men vi vet att lösa djur tilläts innanför murarna. Detta kan förklara att det i klockarens löneförmåner ingick gräsbete för kreatur, ett privilegium som gällde i Sverige ända fram till 1819. Kyrkogården hade i betet en tydlig nyttofunktion vilket krävde större ytor som var fria från vildvuxna träd och buskar. I Överjärna fick organisten Carlsson begagna det växande gräset i utbyte mot klädtvätt och oblathållning fram till 1830.
UNDER SLUTET AV 1800-talet visar gamla kartor att kyrkogården utvidgades i norr. Grevinnan Löwen erbjöd kyrkan marken norr om kyrkan mot en större gravplats för sin familj på kyrkogården. År 1895 lämnades förslag till utvidgning av kyrkogården eftersom det gamla begravningsområdet började bli fullt. Samhällets expansion och traditionen med kistbegravningar innebar att kyrkogården började bli full redan under 1900-talets första decennier. I dess sydöstra del, fortfarande inom den gamla delen, planlades därför på 1930-talet en urnlund. Kremeringar var vid denna tid en nymodighet, även om man faktiskt brände döda under förhistorisk tid. Det fanns emellertid flera motiveringar som ofta lyftes fram av den Svenska eldbegängelseföreningen
(Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund) och som ledde till att opinionen svängde. För att få större genomslag för kremeringar gav Svenska Eldbegängelseföreningen 30 kronor i bidrag till transporter i de fall då en avliden församlingsbo i Överjärna kremerades.
TROTS ETABLERINGEN av urnlunden fortsatte kistbegravningar parallellt, vilket ledde till att en ny utvidgning snart blev brådskande. Redan i början på 1940-talet påbörjades sonderingar om det bästa läget. Initialt var flera alternativa platser aktuella, exempelvis 700 meter väster om kyrkan där utsikten var fin. Slutligen valde man ett område direkt väster om den gamla kyrkogården även om det ansågs vara vattensjukt och behövde dräneras. Den nya kyrkogården stod klar 1953 och det norra området började först tas i anspråk. Begravningsområdet tillökades med mer mark längre västerut på 1980-talet, men bara en mindre del är tagen i bruk idag. På den gamla kyrkogårdens
sydvästra del invigdes 2003 en minneslund ritad av Karl Gunnar Viktorsson.
KYRKOGÅRDSVANDRINGEN FORTSÄTTER OM DU VILL
Kyrkogårdsvandringen fortsätter även efter dessa sidor. Låt dig svepas med av historiens vingslag.
Se hela artikeln i bilderna nedan eller läs artikeln digitalt via länk högst upp i denna artikel.
