50 dagar efter Påskdagen firar vi pingst. Pingsten firas i Gamla testamentet till åminnelse av Lagen på Sinai. Mose tog emot Guds ord och det är en glädjefest att få fira det. Pingsten har även temat skördefest.
I Gamla testamentet finns profetior om Anden, exempelvis att Anden utgjutas över alla (Joel 2:28) och ge ett hjärta av kött som ersättning för våra hårda hjärtan (Hesekiel 36:26ff). Anden är med redan från första bladet i Bibeln: Guds Ande svävade över vattnet (1 Moseboken 1:2). Ordet sväva kan på hebreiska också betyda ruva. Ambrosius av Milano kan därför jämföra Anden med en fågel som ruvar ägg - innan fågeln lägger sig är äggen kalla och livlösa, när fågeln börjare ruva kommer värme och äggen får liv. När Anden kommer väcks vi till liv av Guds värme.
När Guds Ande föll över lärjungarna Kyrkans första pingstdag, så var många judar församlade i Jerusalem för att fira pingst. Vi läser om denna händelse i Apostlagärningarna 2. Det hördes ett dån, tungor som av eld fördelade sig över lärjungarna och de började tala andra språk. Evangeliet om Jesus och frälsningen i honom kan i Andens kraft sprida sig: först i Jerusalem, sedan allt längre ut i världen.
Guds Ande kom från himlen ner.
Halleluja, halleluja!
Hans under runt omkring oss sker.
Halleluja, halleluja! (SvPs 160:1)