Påsken börjar på Påskdagen, och sedan pågår påsktiden 40 dagar fram till Kristi himmelsfärd och sedan ytterligare 10 dagar fram till Pingsten.
Många har upptäckt och erfarit fastetidens välsignelse - en tid av rening och fördjupning, bot och koncentration. Nu är vi i påsktiden, som är en motsvarighet till fastetiden - fast med fokus på den Uppståndne Jesus och glädjen i honom. Skapelsen understryker tidens karaktär. Under påsktiden vaknar naturen efter vinterns dvala, träd får löv, blommor slår ut, fåglar sjunger intensivt. Allt är jubel och sång, som det står i Psaltaren 65:14.
Den grekiske teologen Johannes från Damaskus (dog runt år 750 e.Kr.) är en älskad hymndiktare i östkyrkan. Han var en mästare att fånga trons mysterium i dikt och toner. I vår psalmbok har han skrivit psalm nr. 470, översatt av Anders Frostensson. Den fångar på ett mycket fint sätt påsktidens särskilda karaktär och välsignelse:
Kom med glädje och med sång, /sjung om liv och frihet. /Gud sitt folk, sitt Israel, /löst ur slaveriet, /krossat Faraos tunga ok, /makten, härskarkravet, /öppnad blev en räddningsväg, /genom Röda havet.
Som en sol stod Kristus opp /på den tredje dagen. /Nu är själens vårtid här, /bojan sönderslagen. /Vintertiden är förbi, /synd och sömn till ända. /Han som uppstått nu vår sorg /vill i glädje vända.
Året vänder nu mot ljus, /borta allt det bittra. /Jorden dukar opp till fest, /allting glänser, glittrar. /Rymden fylls av fågelsång. /Stadens parker lövas. /Jesus uppstått. Varför skall /då min själ bedrövas?
Dödens portar kunde ej /hålla honom fången, /inte vakter och sigill. /Men i soluppgången /kom han, bland de tolv han är. /Än han ut oss sänder, /är bland oss och ger den frid /som ej världen känner.