Runt om oss övergår sommaren till höst. Det är påtagligt och märkbart. Nätterna blir kallare och dagarna kortare. Mitt i detta påminns vi om vår egen förgänglighet. Precis som löven på träden och gräset på marken lever vi inte för evigt.

Nu på söndag, 19 september, den Sextonde söndagen efter Trefaldighet, är temat Döden och livet. I den ordningen. Döden först och livet sedan. Det säger något viktigt om kristendomens kärna. Jesus har dött, på riktigt, och han har uppstått till ett evigt liv.

I evangelietexten (Johannes 11:28-44) möter vi Marta, Maria och Lasarus. De var Jesu vänner. Lasarus hade blivit sjuk och dött. Detta var en tragisk händelse. Och helt normal, för det händer ju oss alla till sist. Men den vänds till en uppenbarelse av Jesu makt och härlighet. 

”Lasarus, kom ut!” De orden av Jesus väcker Lasarus till liv. Ord som är lika verksamma som Guds ord i skapelsen: ”Varde ljus!” Guds ord skapar liv. En dag, den yttersta, skall vi alla få höra Jesu ord om att vakna. Då börjar, på riktigt, livet efter döden.